We delivered the Children of Israel across the sea. Pharaoh and his troops pursued them, defiantly and aggressively. Until, when he was about to drown, he (Pharaoh) said, ”I believe that there is no god except the One the Children of Israel believe in, and I am of those who submit.” (10:90)

Att Farao, precis innan han drunknade, skulle ha sagt ”I believe that there is no god except the One the Children of Israel believe in, and I am of those who submit”, har ingen som helst biblisk grund.

Egyptierna förföljde dem, alla faraos hästar, vagnar och ryttare, och kom efter dem ut till mitten av havet. Men vid morgonväkten såg HERREN ner från pelaren av eld och moln på egyptiernas här och förvirrade den. Han lät hjulen på deras vagnar lossna så att det blev svårt för dem att komma fram. Då sade egyptierna: “Vi måste fly för Israel! HERREN strider för dem mot Egypten.” … Vattnet vände tillbaka och täckte vagnarna och ryttarna och hela faraos här som hade kommit efter dem ut i havet. Inte en enda av dem kom undan. Men Israels barn gick rakt genom havet på torr mark, och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem. Så frälste HERREN den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havets strand. (2 Mosebok 14:23-30)

I denna bibliska berättelse finns ingen personlig bekännelse av Farao. Han, tillsammans med de övriga egyptierna, dog när vattnet vände tillbaka över dem. Att Farao skulle ha kommit till tro på Israels Gud vid detta tillfälle är inget som finns nerskrivet i Bibeln. Antingen hade Muhammad en väldigt livlig fantasi eller så fick han tag på en judisk tolkning av vad som eventuellt kan ha skett vid detta tillfälle.