1 Mosebok 1:26

Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.” Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. (1 Mos 1:26-27)

Detta är en ganska vanligt text många kristna använder som bevis för treenighetsläran. Eftersom det står “låt oss göra” drar man slutsatsen att det måste handla om Fadern, Sonen och den helige Ande. Men det finns en mer trolig förklaring på detta. I en judisk kommentar står det att

when Moses wrote the Torah and came to this verse (let us make), which is in the plural and implies ח׳׳ו that there is more than one Creator, he said: ”Sovereign of the Universe! Why do You thus furnish a pretext for heretics to maintain that there is a plurality of divinities?” ”Write!” God replied. ”Whoever wishes to err will err … Instead, let them learn from their Creator Who created all, yet when He came to create Man He took counsel with the ministering angels.” (1)

Tolkningen man gör är att Gud konsulterade sina änglar innan han skapade den första människan. Men denna tolkning är inte begränsad till judisk tradition utan tillämpas även av många moderna västerländska exegeter.

From Philo onward, Jewish commentators have generally held that the plural is used because God is addressing his heavenly court, i.e., the angels (cf. Isa 6:8) … Christians have traditionally seen this verse as adumbrating the Trinity. It is now universally admitted that this was not what the plural meant to the original author. (2)

Men hur kan vi veta att dessa har rätt i att Gud konsulterade sin himmelska härskara, istället för att det handlar om en gudomlig treenighet? Finns det bibliska stöd för deras påstående? Wenham refererar till Jesaja bok där profeten får se Gud sitta på en hög och upphöjd tron, med en mantel som uppfyller templet.

I det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. Och den ene ropade till den andre: ”Helig, helig, helig är HERREN Sebaot, hela jorden är full av hans härlighet.” … Jag hörde HERRENS röst. Han sade: ”Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?” Då sade jag: ”Här är jag, sänd mig!” (Jes 6:1-8)

Gud frågade seraferna ”vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?” Det mest sannolika är att “vår” syftar på dessa serafer. Lägg märke till att Gud frågade “vem skall jag sända?” och inte “vem skall vi sända?” Även om Gud ensam sända ut Jesaja valde han att först rådfråga sina serafer. Det finns fler liknande exempel på detta i GT. 

Mika sade: ”Hör alltså HERRENS ord: Jag såg HERREN sitta på sin tron och himlens hela härskara stod hos honom på hans högra sida och på hans vänstra. Och HERREN sade: Vem vill locka Ahab att dra upp mot Ramot i Gilead, så att han stupar där? Den ene sade si och den andre så. Då kom en ande fram och ställde sig inför HERREN och sade: Jag skall locka honom till det. HERREN frågade honom: Hur då? Han svarade: Jag skall gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sade HERREN: Försök locka honom till det, och du skall också lyckas. Gå ut och gör så!” (1 Kung 22:19-22)

Precis som tidigare konsulterade Gud sin himmelska härskara: ”Vem vill locka Ahab att dra upp mot Ramot i Gilead?” En av dem svarade: ”Jag skall gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun.” Att den himmelska härskaran var närvarande vid skapandet av människan i 1 Mos 1:26 framgår av Jobs bok där Gud säger till Job: 

Var fanns du när jag lade jordens grund? Svara, om du har så stort förstånd. Vem har bestämt hennes mått – du vet! Och vem spände mätsnöret över den? Var fick hennes grundpelare sina fästen? Vem lade hennes hörnsten, medan morgonstjärnorna tillsammans sjöng och alla Guds söner ropade av glädje? (38:4-7)

Guds söner (änglarna) ropade av glädje när Gud skapade världen. Det var förmodligen dessa han konsulterade med orden ”låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss”. Genom hela GT hittar vi tusentals personliga pronomen för Gud, och i nästan alla fall står de i singular: “jag”, “mig”, “min”, “han”, “honom”, “hans” etc. Att ett personligt pronomen för Gud står i plural som i 1 Mos 1:26 är högst ovanligt. Så varför förekommer inte pronomen i plural för Gud mer frekvent om det finns en gudomlig treenighet i GT?  

Det som ytterligare visar att 1 Mos 1:26 inte handlar om en gudomlig treenighet är att verbet ”skapade” i vers 27 står i singular. Det betyder att en och inte tre genomförde det skapande arbetet.

In fact the use of the singular verb “create” in 1:27 does, in fact, suggest that God worked alone in the creation of mankind. “Let us create man” should therefore be regarded as a divine announcement to the heavenly court, drawing the angelic host’s attention to the master stroke of creation, man. (3)

Även NT visar att ”oss” i 1 Mos 1:26 inte syftar på en gudomlig treenighet. Enligt Jesu egna ord var det bara Fadern som stod för det skapande arbetet i begynnelsen.

Det skall i de dagarna komma en sådan nöd att något liknande inte har förekommit sedan Gud i begynnelsen skapade världen, och inte heller skall komma. Om Herren inte förkortade den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden. (Mark 13:19-20)

När Jesus sade att Gud hade skapat världen använde han pronomenet ”han”. Att Jesus sade ”för de utvaldas skull har han förkortat den tiden” visar att Jesus inte identifierande sig med Gud Skaparen i 1 Mos 1:26-27. Men om Gud konsulterade sina änglar vid skapelsens början, vad innebär då orden ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss”? Är vi även skapade till änglarnas avbild?

The strongest case has been made for the view that the divine image makes man God’s vice-regent on earth. Because man is God’s representative … Men being made in God’s image, is comparing man to the angels who worship in heaven. Man’s similarity to them consists in their similar function: both praise God either on earth or in heaven … Furthermore, angels are pictured as ruling the nations on God’s behalf (Deut 32:8), just as man is appointed to rule the animal kingdom. (4)

Att vara Guds avbild innebär att vara hans representant på jorden, vilket inbegriper att råda över hans skapelse. Likheten med änglarna ligger i vår tillbedjan och upphöjelse av Gud.


(1) R. Scherman, Nosson. The Chumash: The Stone Edition. Mesorah Publications, Ltd. 1994, s. 8.

(2) Wenham, Gordon J. Genesis 1-15, vol. 1. (Word Biblical Commentary). Thomas Nelson, Inc., 2006, s. 28.

(3) ibid, s. 29.

(4) ibid, s. 32-33.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s