Kolosserbrevet 1:15-20

Han är den osynlige Gudens avbild [eikon], förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom. Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen.

Eftersom Jesus är den osynlige Gudens avbild (eikon) menar många kristna att han måste vara Gud. Men om Paulus trodde att Jesus var Gud, varför skrev han inte det klart och tydligt? Att vara en avbild är inte samma sak som att vara originalet. Därför kan inte Jesus, avbilden, vara Gud som är originalet. Dessutom, står det någonstans att Fadern är den osynlige Gudens avbild? Nej, eftersom Fadern är den osynlige Guden. Han kan inte vara en avbild av sig själv. Jesus är det inte och därför skrev Paulus att han är en avbild av denne. NT säger dessutom att även vi, Jesu lärjungar och medbröder, är Guds avbilder.

En man bör inte ha något på huvudet, eftersom han är Guds avbild [eikon] och ära. Och kvinnan är mannens ära. (1 Kor 11:7)

Vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild [eikon], från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden. (2 Kor 3:18)

Att Jesus är Guds avbild innebär att han fullt ut representerar Fadern. Jesus sade att ”den som har sett mig har sett Fadern” (Joh 14:9). Ingen människa har någonsin representerat Gud till den grad Jesus gjorde det. Men vad innebär det att Jesus är ”förstfödd före allt skapat”? Den avgörande frågan är om han var förstfödd som en preexistent varelse eller i form av Guds plan. Lars Hartman, professor emeritus i NT:s exegetik vid Uppsala universitet, presenterar några intressanta tankar kring Kol 1:15-20 i sin kommentar Kolosserbrevet.

I vår text fokuseras hur han (Gud) ‘uttryckt sig’ genom Jesus, ‘den osynlige Gudens avbild’. När vi vill försöka förstå detta bör vi inte utgå från den historiske Jesus, flytta upp honom på Guds tron och föra honom tillbaka, tillbaka, tillbaka i evighet, och så tillägga honom egenskapen att vara preexistent (= ha en tillvaro före sitt jordeliv). Det är nog mera rättvist att ta fasta på textens anknytning till samtida tankar om den gudomliga visheten med vilken och genom vilken Gud uttrycker sig. Det innebär att man byter ut en bild från människovärlden mot en annan från samma värld, nämligen bilden av plan eller vishet. Vi kan t o m försöka ersätta ‘plan’, ‘vishet’ med ‘verksam avsikt’. Gud har en ‘verksam avsikt’ och i enlighet med den uttrycker han sig. Denna verksamma avsikt ligger bakom Jesu person och verk. (1)

Enligt Hartman hade inte Jesus en medveten preexistens. Istället var det Guds plan eller verksamma avsikt som, när tiden var inne, tog sig fysiskt uttryck i Jesus. Allt i himlen och på jorden blev sedan skapat genom denna plan/verksamma avsikt. Hartman förklarar vidare vad det innebär att allt är skapat i och till honom.

Alltet är skapat enligt Guds verksamma avsikt och denna präglar alltet. I den meningen skulle vi kunna tala om en försvagad lokal betydelse: alltet omsluts av denna verksamma avsikt och är så ‘i’ den … Guds verksamma avsikt har alltså också ett mål. I det här sammanhanget blir det skapade alltet inriktat mot Kristi verk. (2)

Eftersom Jesus är Guds plan/verksamma avsikt blir det mer förståeligt hur allt har kunnat skapas genomi och till honom. Det som stöder Hartmans perspektiv är den judiska förståelsen av Guds skapelsearbete, där rabbinerna menar att Gud skapade sju saker innan han skapade himlen och jorden.

Seven things were created before the world was made, and these are they: Torah, repentance, the Garden of Eden, Gehenna, the throne of glory, the house of the sanctuary, and the name of the Messiah. (3)

Messias namn fanns, enligt rabbinerna, innan Gud skapade allt annat. Eftersom Paulus var väl förtrogen med det judiska sättet att tänka är det fullt förståeligt att han uppgav Jesus som ”förstfödd före allt skapat”. Inte för att han trodde på en medveten preexistent Jesus utan för att Jesus ingick i den plan/verksamma avsikt Gud hade för mänskligheten innan han skapade världen.


(1) Hartman, Lars. Kolosserbrevet. EFS-förlaget, Uppsala, 1985, s. 43.

(2) ibid, s. 44-45.

(3) Talmud, Pesarim 54a.

4 reaktioner till “Kolosserbrevet 1:15-20

  1. Hartmans tankar är just hans tankar. Idén att Jesus inte skulle haft någon medveten existens före hans mänskliga liv är inte kompatibel med den redogörelse vi får från skriften : ”Fader, upphöj mig och ge mig den härlighet som jag hade hos dig innan världen fanns till.” (Johannes 17: 5)

    1. Hej Wilkman och tack för din kommentar!

      Hartmans tankar är inte bara hans egna utan, som han nämner, ”det är nog mera rättvist att ta fasta på textens anknytning till samtida tankar om den gudomliga visheten”. Hans tankar grundar sig på det judiska sättet att tänka i den judiska vishetslitteraturen vid andra Templets tid. Och om du och jag önskar förstå Bibeln fullt ut behöver vi göra likadant. De bibliska böckerna är (i huvudsak) judiska och behöver förstås utifrån det perspektivet. Det går inte att komma med vårt moderna västerländska sätt att tänka och tro att vi alltid kan förstå vad de bibliska författarna ville ha sagt.

      Jag håller med om att Joh 17:5 kan tolkas som att Jesus hade en medveten preexistens. Men oavsett, versen kan inte bevisa att han är Gud eftersom han två verser innan sade: ”Detta är det eviga livet: att de känner dig, DEN ENDE SANNE GUDEN (Fadern), och den som du har sänt, Jesus Kristus” (17:3). Underförstått sade Jesus att han INTE är Gud, men att han var sänd av Gud. Dessa ord är i linje med Petrus predikan på Pingstdagen: ”Israeliter, hör dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som blev erkänd av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken” (Apg 2:22). Det finns inget i Petrus ord som visar på en preexistent Jesus.

      Innan jag går vidare med Joh 17:5 behöver jag ta ett exempel på det judiska sättet att tänka kring andra Templets tid. De tretton första verserna i Johannesevangeliet, den s.k. Johannesprologen (1:1-18), stämmer överens med den samtida vishetslitteraturen. Det är väldigt lätt som kristen att tolka logos i Joh 1:1 som Jesus i sin preexistens. Men om du och jag kunde resa tillbaka i tiden och fråga Johannes vad logos innebar för honom, så tror jag inte han skulle säga att det handlar om Jesus. Jag tror han skulle peka på Visheten, den Vishet som omnämns i Ordspråksboken och den samtida vishetslitteraturen. Det var därför han började sin prolog med att uppge logos i bestämd form (ho logos), men utan att ge någon förklaring till dess betydelse. Alla visste det redan, eftersom begreppet redan var vedertaget.

      Jag säger inte att Joh 17:5 absolut inte kan handla om en preexistent Jesus. Jag vill dock vara försiktig med att tolka versen på ett alltför traditionellt kristet sätt. Bibeln består, som redan nämnts, av (i huvudsak) judiska texter. Därför tror jag mer på att Jesus i Joh 17:5 talade i egenskap av den Vishet som fanns vid skapelsens början och som hade tagit sin boning i honom. I pseudoepigrafen Salomos vishet står det att ”hos dig finns Visheten som känner dina verk, som var med när du skapade världen” (9:9). Vidare står det att

      ”sänd ut henne (Visheten) från din heliga himmel, låt henne komma från din härlighets [doxa] tron och arbeta vid min sida, så att jag kan lära mig vad som gläder dig. Ty hon vet och förstår allt, och hon skall vägleda mig med klokhet i vad jag gör och beskydda mig med sin härlighet [doxa].” (9:10-11)

      Eftersom både Visheten och Jesus har fått del av Guds härlighet (Joh 17:22, 24) är det inte långsökt att det finns ett tematiskt samband mellan dem. Det var därför Jesus kunde be att ”Far, förhärliga nu mig med den härlighet [doxa] som jag hade hos dig innan världen var till”. Inte för att han hade haft en medveten preexistens utan för att han talade å Vishetens vägnar. Jag säger inte att det måste vara så, men det verkar stämma mer med det samtida judiska sättet att tänka. En sak att fundera över: om de första lärjungarna predikade en preexistent Jesus som blev Gud inkarnerad, varför ser vi inga förföljelser i Apostlagärningarna på grund av detta? En sådan lära borde ha spridit sig som en löpeld och lett till svåra förföljelser mot lärjungarna. Men det står ingenstans att något sådant skedde.

      Summering: preexistens eller inte, Joh 17:5 kan aldrig användas som bevis för att Jesus är Gud, vilket är den primära avsikten med de artiklar jag skrivit på min hemsida. Jag behöver dock nämna, för att undvika missförstånd, att även om jag inte tror att Jesus är Gud till sin natur, tror jag han är Gud till sin makt, detta eftersom Gud har GETT all makt till honom (Matt 28:18). Här får vi inte glömma de messianska profetiorna i GT, där berättelsen om Josef är en av de starkaste. Josef var en vanligt hebré, innan Farao valde att upphöja honom till den näst mäktigaste personen på jorden, samt till att vara världens frälsare (från hungersnöden). Min förståelse av Jesus är exakt likadan. Även om Jesus föddes av en jungfru (övernaturligt, men ändå på ett sätt som liknar den förste Adam), var det Gud som valde att upphöja och smörja honom till att vara världens frälsare (Apg 2:36; 5:31).

      Det finns hur mycket som helst att skriva i ämnet, men någonstans måste jag sätta punkt. Allt gott! 🙂

  2. Hej, tack för ditt utförliga och intressanta svar. Jag tror att vi har missat varandra litegrann, min avsikt var inte alls att försöka bevisa att Jesus är Gud, eftersom han inte en enda gång hävdar att han skulle vara det. Jesus kallar Fadern flera gånger ”min Gud”. Fadern har dock aldrig kallat Sonen ”Min Gud”. Men jag tänker ändå det som Jesus säger till de religiösa ledarna, att han fanns till före Abraham. (Joh 8: 58)
    Jag tänker såhär: Även om man tänker sig att Jesus hade en himmelsk tillvaro före sin entré på jorden så behöver det inte betyda att han skulle vara Gud. Jesus kallas dock El Gibbor (Mäktig gud), även Fadern kallas det. Även människor, bl.a. forntida domare kallades gudar eftersom de hade stor makt, precis som du har nämnt tidigare.
    Men sedan blir det mer intressant: Fadern kallas upprepade gånger även El Shaddaj. (allsmäktig Gud). Hur många gånger kallas Jesus ”El Shaddaj” ? Inte en enda gång. Det är bara Fadern som är allsmäktig i ordets striktaste betydelse. Jesus är dock gudomlig, en gud, dock inte den allsmäktige Guden, det är bara Fadern som är det. Så vi är nog överens ganska långt. Jag ska fortsätta att titta djupare på din utmärkta forskning. Jag får tacka så här långt.
    MVH: K.J. Wilkman 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s