I begynnelsen skapade Gud [elohim] himlarna och jorden. 

Här återfinns det hebreiska ordet elohim för första gången i GT, vars betydelse är ”Gud” eller ”gud” (det finns ingen skillnad mellan stora och små bokstäver i det hebreiska språket) och står i pluralform. En del kristna menar att eftersom ordet står i plural måste det handla om den treenige Guden; Fadern, Sonen och den helige Ande. Men detta är ett typiskt exempel på hur man kan göra en höna av en fjäder. Även om elohim står i plural kan den ha antingen plural och singular betydelse, beroende på sammanhanget.

Det som talar för att elohim i 1 Mos 1:1 har singular betydelse är att det föregående verbet ”skapade” står i maskulin singular, d.v.s. ”han skapade”, vilket visar att det var en och inte tre som skapade. Bästa sättet är att förstå elohim i det här fallet är som ett pluralis majestatis, alltså plural i form men singular i betydelse. Dessutom är det många som inte känner till att elohim är en titel och inte ett namn, och att denna titel inte är reserverad bara för Israels Gud utan kan även avse avgudar, änglar och upphöjda människor. I samband med Israels barns uttåg ur Egypten sade Gud: 

Den natten ska jag gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egypten, både människor och boskap. Och jag ska hålla dom över Egyptens alla gudar [elohim]. Jag är HERREN. (2 Mos 12:12)

Egyptens alla gudar var elohim. Det går alltså inte utifrån ordet elohim att avgöra om det syftar på Israels Gud eller avgudar. Det är sammanhanget som fäller avgörandet.

HERRENS hand var tung över ashdoditerna. Han sände förödelse bland dem och slog dem med bölder i Ashdod och bygden däromkring. När Ashdods invånare såg detta sade de: “Israels Guds [elohim] ark får inte stanna hos oss, för hans hand är tung över oss och vår gud [elohim] Dagon.” (1 Sam 5:6-7)

Utifrån sammanhanget förstår man att det handlar om filisteerna och deras gud Dagon. Deras gud hette Dagon och han var en gud, men trots det bar han den plurala titeln elohim. Så även om ordet står i plural kan det alltså ha singular betydelse. 

Då sade Elia till folket: “Jag är ensam kvar som HERRENS profet, och Baals profeter är fyrahundrafemtio man. Ge oss två tjurar, och låt dem välja ut åt sig den ena tjuren och stycka den och lägga den på veden utan att tända eld. Sedan ska jag göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden utan att tända eld. Därefter kan ni åkalla er guds [elohim] namn, men jag ska åkalla HERRENS namn. Den gud [elohim] som svarar med elda, han är Gud [elohim].” Allt folket svarade: “Ditt förslag är bra.” (1 Kung 18:22-24)

Baal var en gud, men bar, liksom Dagon, den plurala titeln elohim. Dessa båda texter är speciellt intressanta eftersom de benämner både Israels Gud och avgudar som elohim. Och som tidigare nämnts kan titeln även avse änglar och människor.

Alla ska de skämmas, de som dyrkar avgudabilder och stoltserar med maktlösa gudar. Tillbe honom, alla gudar [elohim]! (Ps 97:7)

Att dessa elohim syftar på änglar är uppenbart utifrån den grekiska översättningen LXX där det istället står ”worship him, all ye his angels [angelos]” (Brenton Translation). De som översatte Ps 97 från hebreiska till grekiska gjorde tolkningen att elohim syftade på änglar. Så gjorde även författaren till Hebreerbrevet: ”Alla Guds änglar [angelos] ska tillbe honom” (1:6). Vidare gjorde Gud profeten Mose till en elohim.

HERREN sade till Mose: “Se, jag sätter dig att vara som Gud [elohim] för farao, och din bror Aron ska vara din profet.” (2 Mos 7:1)

I Folkbibelns översättning står det ”se, jag sätter dig att vara som Gud för farao”. Men ”som” finns inte i den hebreiska texten utan är en parafrasering gjord av översättaren. Ordagrant står det: ”Se, jag sätter dig Gud/gud för farao”. Det handlar alltså inte om att Gud gjorde Mose som en elohim, utan han gjorde honom till en elohim. Detta kan sedan tolkas som att Gud gav Mose makt och auktoritet att representera Honom inför farao. I Ps 82 går Gud tillrätta med mänskliga ledare som hade handlat ogudaktigt. 

Gud [elohim] står i gudaförsamlingen, mitt ibland gudarna [elohim] håller han dom … Jag har sagt att ni är gudar [elohim], att ni alla är den Högstes söner. (Ps 82:1, 6)

När Jesus vid ett tillfälle konfronterades av en grupp judar citerade han från denna text: ”Står det inte skrivet i er lag: Jag har sagt att ni är gudar?” (Joh 10:34). I den grekiska texten står den plurala formen theoi, motsvarigheten till det hebreiska elohim. Utifrån dessa exempel är det uppenbart att titeln inte är reserverad enbart för Gud utan kan avse avgudar, änglar och upphöjda människor. Sammanfattningsvis kan sägas att elohim i 1 Mos 1:1 inte handlar om en treenig Gud utan om Gud, Fadern som alltings skapare, såsom också Jesus förklarade.

Det skall i de dagarna komma en sådan nöd att något liknande inte har förekommit sedan Gud i begynnelsen skapade världen, och inte heller skall komma. Om Herren inte förkortade den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden. (Mark 13:19-20)

Jesus talade om Gud som ”i begynnelsen skapade världen” med det åtföljande pronomenet ”han” och inte ”vi”. Gud, Fadern är den som i begynnelsen skapade himlarna och jorden.