Om det finns en plats i Bibeln som skulle kunna förknippas med ett evigt lidande är det Gehenna. Ordet kommer av det grekiska geena (γεεννα) och avser Hinnoms sons dal söder om Jerusalem. Platsen kallades även Tofet på Bibelns tid och var en plats där man periodvis offrade barn till avguden Molok. På grund av allt det avskyvärda platsen var förknippad med blev den till en avskrädesplats där elden ständigt brann. Men det var inte bara skräp som kastades där utan även lik av avrättade brottslingar som inte hade någon begravningsplats. Elden som ständigt brann var nödvändig för att förruttnelsen av liken inte skulle förpesta luften. Det som sedan blev över livnärde sig maskarna på. Historieskrivaren Josephus antyder i sitt verk Wars att Hinnoms sons dal fylldes med liken av de judar som dog under den romerska belägringen av Jerusalem åren 69-70 v.t.

I den grekiska texten till NT återfinns Gehenna tolv gånger, men är inte någonstans tydligt förknippad med ett evigt helvete. Jesus använde det bara vid fyra eller fem tillfällen (resten är upprepningar) under sin tjänst på ca 3,5 år. Jakob, ledaren för församlingen i Jerusalem, använde det en gång när han förklarade att den onda tungan får sin eld från Gehenna. Det är även förvånande att Johannes Döparen, som predikade i skarpa ordalag, inte använde sig av detta ord. Inte heller Paulus gjorde det i sina tretton brev. Likadant var det med Petrus, Judas och Johannes. Ingen av dem använde Gehenna i sina skrifter. På samma sätt finns det inte heller i Apostlagärningarna, trots att denna bok omspänner en 30-årig period av församlingsplantering och undervisning. Varför denna märkliga tystnad om Gehenna representerar den plats där människor förväntas uthärda biljarders och åter biljarders år av lidande? Ville inte dessa författare varna människor för det fruktansvärda som väntade i framtiden?  

Studerar vi första texten i NT där Gehenna förekommer upptäcker vi något märkligt. Jesus sade att “den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna” (Matt 5:22). Vilken enorm skillnad det är i straff mellan dessa båda brott. I det första fallet döms han “endast” skyldig inför Stora rådet, medan han i det andra fallet döms till det brinnande Gehenna. Men hur kan skillnaden i straff vara så pass stor om skillnaden i brott är så pass liten? De handlar i grund och botten om samma sak, nämligen att man med munnen förbannar sin broder. Var hittar vi proportionen mellan brottet och det utmätta straffet? Som vi tidigare sett står Guds rättvisa straffdomar alltid i proportion till de synder en människa begår. Om en människa begår ett brott som förtjänar döden och sedan avrättas, är detta ett straff som står i proportion till det begångna brottet. Men däremot finns det ingen proportion i att låta han/hon plågas i all evighet. 

I Mark 9:48, en av de få texter Jesus talade om Gehenna, står det att Gehenna var en plats där “deras mask inte dör och elden inte släcks”. Versen används ofta av förespråkare för helvetesläran som bevis för de ogudaktigas eviga plåga. Men faktum är att det inte står något om en evig plåga utan bara att masken inte skall dö och elden inte utsläckas. Om vi skall förstå vad Jesus menade måste vi gå till den text i GT han hänvisade till.

Liksom de nya himlarna och den nya jorden, som jag skapar, blir bestående inför mig, så skall er avkomma och ert namn bestå, säger HERREN. Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall alla människor komma och tillbe inför mig, säger HERREN. Och de skall gå ut och se liken av de människor som har avfallit från mig. Deras mask skall inte dö och deras eld inte utsläckas. De skall vara en vämjelse för alla människor. (Jes 66:22-24)

Jesaja profeterade att de människor som en dag skall få del av Messias rike “skall gå ut och se liken av de som har avfallit”. Det är alltså lik de skall se och inte plågade människor. Och det är på denna plats ”deras mask skall inte dö och deras eld inte utsläckas”. När Jesus berättade detta för sina åhörare förstod de vad han menade. De visste att han talade om platsen söder om Jerusalem, där skräp och lik av brottslingar förtärdes av lågorna. Men det var absolut inte en plats de förknippade med ett evigt lidande. Det som ytterligare visar att Gehenna inte handlar om helvetet är Jesu egna ord:

Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva [apollymi] både själ och kropp i Gehenna. (Matt 10:28)

Det grekiska ordet apollymi betyder ”förgöra” och ”utplåna”. Gud kommer en dag att förgöra/utplåna både kropp och själ i Gehenna. Hur mycket lidande blir det då kvar? Inget! I den motsvarande texten i Lukas säger Jesus att ”frukta honom som har makt att döda och sedan kasta i Gehenna” (12:5). Både kropp och själ är alltså döda när de kastas i Gehenna.