Kolosserbrevet 2:9

Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus. Ty i honom bor gudomens hela fullhet [pleroma] i kroppslig gestalt. (2:8-9)

Eftersom vers 9 säger att gudomens hela fullhet bor i Jesus är detta för många kristna bevis för att han är Gud. Men misstaget man gör är att rycka versen ut ur sin kontext. Paulus inleder sitt brev med att ”vi tackar alltid Gud, vår Herre Jesu Kristi Fader, när vi ber för er” (1:3). Lägg märke till att han bara identifierar Fadern med Gud, vilket är i harmoni med hans inledande ord i Efesierbrevet: ”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader” (1:3). Men om Paulus inledde Kolosserbrevet med att endast Fadern är Gud, hur kunde han då uppge Jesus som Gud i 2:9?

Vidare står det i 1:19 att ”Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom”. Att denna fullhet tog sin boning i Jesus grundade sig alltså på Guds beslut och inte på att Jesus är Gud. Om Jesus hade varit lika mycket Gud som Fadern skulle Gud inte behövt ta ett sådant beslut, utan Jesus skulle av naturen redan haft denna fullhet. Detta att Gud beslutar något med Jesus harmoniserar med andra texter i NT.

Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias. (Apg 2:36)

Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade. Honom har Gud med sin högra hand upphöjt som hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel. (Apg 5:30-31)

Lägg även märke till titeln ”Kristus” i slutet av Kol 2:8. Många tänker inte på det, men faktum är att denna titel vittnar om att Jesus inte kan vara Gud. Att Jesus är Kristus, ett ord som kommer av grekiskans Christos och betyder ”smord”, innebär att han är begränsad till sin natur och därför helt beroende av Guds smörjelse. Titlarna ”Gud” och ”Kristus” går aldrig att förena. Är man Gud kan man inte vara Kristus och är man Kristus kan man inte vara Gud (se under Titeln ”Messias”). 

Vi behöver även ställa frågan varför Paulus skriver i 2:9 att gudomens hela fullhet bor i honom? Om Jesus är Gud borde denna fullhet vara en naturlig del av honom och inte beskrivas som Paulus gör det. Det står t.ex. ingenstans i Bibeln att gudomens hela fullhet bor i Fadern, vilket är helt naturligt eftersom han är fullheten. Enligt NT har även vi troende fått del av Guds fullhet, trots att detta inte gör oss till Gud.

Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet [pleroma]. (Efe 3:18-19)

Paulus önskan var att vi troende skall ”bli helt uppfyllda av all Guds fullhet”, vilket påminner om orden ”i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt” (2:9). Om nu vi blir uppfyllda av all Guds fullhet, betyder det att även vi är Gud? Knappast! Men vad innebär det då att gudomens hela fullhet bor i Kristus? Min förståelse är: Paulus varnade människor från att bli bortrövade av en tom och bedräglig filosofi (2:8). I 2:9 säger han ”ty i honom bor gudomens hela fullhet”. Fullheten anspelar på de tidigare orden ”i honom (Jesus) är vishetens och kunskapens alla skatter gömda” (2:3). Denna fullhet, vishetens och kunskapens alla skatter i Jesus, skyddade mot den tomma och bedrägliga filosofi som försökte röva bort de troende i Kolossai. Exegeten James D. G. Dunn menar på samma sätt att Guds vishet tog sin boning i Jesus. Jesus blev Visheten personifierad.

Jesus as such was not Wisdom, but was Wisdom embodied in/incarnated as a man; or alternatively expressed, ‘the fullness of deity dwelt bodily’ in him (Col. 2.9). (1)

Att gudomens hela fullhet har tagit sin boning i Jesus innebär att Visheten blivit inkarnerad i honom. Men det betyder inte att han är Gud till sin natur, utan att han är ett kärl som blivit uppfylld av Guds fullhet (vishet). Detta för tankarna till invigningen av Uppenbarelsetältet vid Sinai berg. När Mose och folket var klara med allt som skulle göras står det att ”HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet” (2 Mos 40:34). Tabernaklet är en profetisk bild på Messias, vilket framgår av Johannesprologen: ”Ordet (Visheten) blev kött (Jesus) och bodde (tabernaklade) bland oss” (1:14). På Jesu tid var Ordet och Visheten synonyma uttryck (se under Johannesevangeliet 1:1-18 [3]).


(1) Dunn, James D. G. Did the First Christians Worship Jesus? Presbyterian Publishing Corporation. Kindle Edition.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s