Titeln ”Guds Son”

Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn. (Joh 20:30-31)

För många kristna är Jesus som Guds Son synonymt med att han är Gud. Argumentet är att eftersom han är Son till Gud måste han logiskt sett ha samma väsen och ursprung som Gud. Till att börja med bör betonas att det grekiska ordet för ”son”, hios (υἱός) aldrig stavas med stor bokstav i den grekiska texten. Så det är mer korrekt att skriva ”son” istället för ”Son” i en översättning. Att en översättare väljer ”Son” beror därför inte på att grundtexten kräver det utan för att han/hon vill betona Jesu sonskap till Gud. Vidare missar många att titeln ”son” på Bibelns tid hade en mycket bredare betydelse än den har i dag. Dagens kristna har en tendens att tolka in genetik i uttrycket ”Guds son”. 

Ordet ”son” används i hebr inte enbart som beteckning för en avkomma utan också i mycket vidare sammanhang för att ange samhörighet med någon. Elever kan kallas för lärarens söner, bröllopsgäster för bröllopssalens söner etc, Matt 9:15. När Jesus i Bergspredikan talar om ”Guds söner”, Matt 5:9, anknyter han till uråldriga föreställningar inom judendomen. I GT talas det om ”Guds söner” som himmelska väsen, Ps 29:1; 89:7, som ingick i den himmelska härskaran kring Guds tron. Inom judendomen utvecklades tanken att de rättfärdiga efter döden skulle få ingå i denna himmelska härskara som ”Guds söner”. (1)

Eftersom ”son” på den tiden hade en mycket bredare betydelse behöver vi, med hjälp av GT, studera hur man tänkte och uttryckte sig på den tiden. Vi kan inte hålla fast vid det kyrkliga tänkandet om vi vill förstå vad det innebär att Jesus är Guds son. Exegeten James Dunn uttrycker det på ett bra sätt i sin monografi Christology in the Making.

What would it have meant to their hearers when the first Christians called Jesus ‘son of God’? All the time in a study like this we must endeavour to attune our listening to hear with the ears of the first Cristians’ contemporaries. We must attempt the exceedingly difficult task of shutting out the voices of early Fathers, Councils and dogmaticians down the centuries, in case they drown the earlier voices, in case the earlier voices were saying something different, in case they intended their words to speak with different force to their hearers … Centuries of Christianity have made us hesitate to be quite so free in our use of ’son of God’ or ’god’ when speaking of other men. What we must try to reckon with is the fact that the contemporaries of the first Christians were not so inhibited. In the first century AD ’son of God’ and ’god’ were used much more widely in reference to particular individuals than is the case today. (2)

Dunn skriver att vi behöver resa tillbaka i tiden, förbi kyrkofäder och koncilier, för att ta reda på hur de första kristna förstod begreppet ”Guds son”. För att nå dig behöver vi studera GT på ett så objektivt sätt som möjligt, utan förutfattade meningar från senare kyrkofäder. I denna litteratursamling hittar vi exempel på att både änglar, kungar och andra människor kunde vara Guds söner. 

När människorna började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem, såg Guds söner (änglar) att människornas döttrar var vackra, och de tog till hustrur alla de ville ha … Vid denna tid, då Guds söner gick in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem, och även senare, levde våldsverkarna på jorden. (1 Mos 6:1-4)

Du skall säga till farao: Så säger HERREN: Israel är min förstfödde son, och jag har sagt till dig: Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig. (2 Mos 4:22-23)

Han (Salomo, Messias) skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans kungatron för evigt. Jag (Gud) skall vara hans fader och han skall vara min son. (2 Sam 7:13-14)

En dag hände det att Guds söner (änglar) kom och trädde fram inför HERREN, och Åklagaren kom också med bland dem … En dag kom Guds söner och trädde fram inför HERREN. Också Åklagaren var med ibland dem och trädde fram inför HERREN. (Job 1:6; 2:1)

Jag (David, Messias) vill kungöra HERRENS beslut. Han sade till mig: “Du är min Son, jag har i dag fött dig.” (Ps 2:7)

Jag har sagt att ni (ledande judar) är gudar, ni är alla den Högstes söner. Men ni måste ändå dö som människor dör, och falla som var furste faller. (Ps 82:6-7)

När Israel var ung fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son. (Hos 11:1)

Son till Enos, son till Set, son till Adam, son till Gud. (Luk 3:38

Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner. (Matt 5:9)

Att vara en Guds son är alltså inget unikt i Bibeln. I det första exemplet är änglar (den äldsta och vanligaste tolkningen) Guds söner. Israels barn kallades för Guds förstfödde son. Salomo, en profetisk förebild på Messias, blev adopterad av Gud att vara hans son. I Jobs bok träder änglar fram inför Gud som hans söner. Enligt Jesu undervisning i Joh 10 syftar den Högstes söner i Ps 82 på ledande människor. Ps 2:7 är en anspelning på både David och den framtida Messias. Exegeten John J. Collins skriver att ”the designation ‘Son of God’ reflects the status rather than the nature of the messiah. He is the son of God in the same sense that the king of Israel was begotten by God according to Psalm 2”. (3) Uppenbart är att sonskap till Gud inte är något unikt i varken GT eller NT.

Efter Paulus omvändelse står det att han ”började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son” (Apg 9:20). Om Paulus hade predikat Jesus som Guds son, med betydelsen att han är Gud, då borde förföljelser mot Paulus ha blivit ett faktum. Visst blev han förföljd vid olika tillfällen, men aldrig på grund av en sådan lära. Ofta berodde det på avundsjuka från andra judar (Apg 13:44-45) eller missförstånd om att Paulus hade upphävt lagen (Apg 21:27-28). Hans predikningar om Jesus som Guds son måste därför ha varit i enlighet med den traditionella judiska förståelsen av vad detta innebär. Faktum är att sonskap till Gud har att göra med lydnad, efterföljelse, representantskap och delegering av auktoritet. Det handlar inte om en väsenstillhörighet med Gud. Den messianske juden Stefan Ketriel Blad ger sin förklaring på detta. 

När det talas om Sonen, syftar det på funktionen att vara efterföljare och representant, på samma sätt som en son imiterar och representerar sin pappa i en familj … Den förstfödde sonen är den som får faderns namn och rätten att regera i familjen när fadern inte är närvarande. På samma sätt kallas Messias för Son, inte för att den Evige skulle ha fått barn eller förökat sig, utan för att Messias har fått regeringsplatsen över allt skapat … Det hebreiska son-begreppet har att göra med efterföljelse, representantskap och delegering av auktoritet. (4)

Den medeltida rabbinen Radak (rabbi David Kimchi) skriver, utifrån Ps 2:7, ”that David is called God’s son because he obeys Him and serves Him as a son obeys his father and is ready to serve him whenever he demands service”. (5) Jesu funktion som Guds son har alltså att göra med lydnad, efterföljelse, representantskap och delegering av auktoritet. Jesus sade att ”han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom” (Joh 8:29). Jesu lydnad till Gud var större än vad någon människa har åstadkommit. Utifrån händelsen när Jesus hängde på korset förstår man att Jesus som Guds son inte är synonymt med att vara Gud.

Tillsammans med honom korsfästes två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: ”Du som bryter ner templet och bygger upp det på tre dagar, hjälp dig själv, om du är Guds Son, och stig ner från korset!” Också översteprästerna och de skriftlärda och de äldste gjorde narr av honom och sade: ”Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom, om han har honom kär. Han har ju sagt: Jag är Guds Son.” (Matt 27:38-43)

De som smädade (hånade) Jesus kallade honom för Guds son, samtidigt som de sade att ”han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom”. Om Guds son är synonymt med att vara Gud, borde de istället ha sagt ”han har sagt sig vara Gud. Nu får han rädda sig själv”. Dessa judar blandande inte ihop titlarna ”Guds son” och ”Gud” på det sätt många kristna gör idag. Att vara Gud är en sak, men att vara Guds son är en annan. Det handlar alltså, som redan nämnts, om lydnad, efterföljelse, representantskap och delegering av auktoritet och inte om att vara Gud. En vanlig text som används för att lyfta fram Jesu väsenstillhörighet med Gud är ängeln Gabriels ord till jungfru Maria.

Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron … Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför [διό] skall också barnet kallas heligt och Guds Son. (Luk 1:32, 35)

Många tror att den helige Ande befruktade Maria med Guds DNA. Men likväl finns det inget i texten som säger att det skulle ske ett sexuellt samlag. Dessutom har Gud varken spermier eller DNA eftersom han är Ande (Joh 4:24). Han är bortom de mänskliga beståndsdelar och begränsningar som kännetecknar människor? Om Gud skapade den förste Adam övernaturligt, utan att han fick del av Guds DNA, varför skall det då ses som osannolikt att Gud gjorde samma sak med den andre Adam (Jesus)? Exegeten John Nolland tar upp detta i sin kommentar Luke 1:1-9:20.

The activity of the Spirit in Jesus’ origin is firmly linked to OT statements of God’s activity (Isa 32:15; Exod 40:35). There is not the slightest evidence that either of the verbs involved has ever been used in relation to sexual activity or even more broadly in connection with the conception of a child. (6)

Det finns alltså inget i ängeln Gabriels ord som tvingar oss att läsa in ett sexuellt (befruktande) samlag mellan den helige Ande och Maria. Det finns en annan sak som är intressant med denna text. Bland Dödahavslitteraturen fann man ett fragment som fått namnet ”Guds son” (4Q246) och som dateras från tiden strax innan Jesu födelse: ”Guds son skall han benämnas och den Högstes son skall han heta.” (7) Fragmentet har blivit speciellt uppmärksammat på grund av sin tydliga koppling till Luk 1:32, 35. Men det finns inget i detta fragment som visar att judarna i Qumran tolkade denna Guds son och Högstes son som Gud själv. För dem handlade dessa båda titlar om en eskatologisk konungslig Messias och inget annat.

I Ps 2:7 säger Gud angående David och den framtida Messias att ”du är min Son, jag har i dag fött dig”. Dessa ord är citerade fyra gånger i NT med anspelning på Jesus. Eftersom det står ”jag har i dag fött dig” borde det innebära att det funnits en tid i historien när Jesus inte var Guds son. Samtidigt finns det texter som verkar tala för att Jesus var son till Gud innan han föddes: ”När tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen” (Gal 4:4). Här verkar det uppenbart att Jesus hade en preexistens som Guds son. Men Dunn ger en bra förklaring på detta i sin monografi.

It is possible that in the two passages where he speaks of God sending his Son (Rom. 8.3 and Gal. 4.4) he means to imply that the Son of God was pre-existent and had become incarnate as Jesus; but it is as likely, indeed probably more likely, that Paul’s meaning did not stretch so far, and that at these points he and his readers thought simply of Jesus as the one commissioned by God as one who shared wholly in man’s frailty, bondage and sin, and whose death achieved God’s liberating and transforming purpose for man. (8)

Enligt Dunn är det mer troligt att dessa båda texter handlar om Jesu uppdrag under sitt jordeliv än att han skulle vara utsänd från en preexistent tillvaro. För dem som trots allt håller fast vid uppfattningen att Jesus som Guds son är synonymt med att vara Gud, får gärna fundera över orden ”fastän han (Jesus) var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande” (Hebr 5:8). Om Jesu sonskap till Gud betyder att han är Gud, kan vi parafrasera samma vers på följande sätt: ”Fastän han var Gud, lärde han sig lydnad genom sitt lidande.” Men varför behövde Gud lära sig lydnad genom att lida? Kan Gud sakna lydnad (jmf Hebr 2:18)? Sonskap till Gud handlar därför inte, som vi redan sett, om väsenstillhörighet utan om lydnad, efterföljelse, representantskap och delegering av auktoritet. Detta sker genom ett utväljande.

Ur molnet kom en röst: ”Denne är min Son, den Utvalde, lyssna till honom!” (Luk 9:35)

Jesus blev utvald att vara Guds son med uppdraget att lyda och representera Gud. Mer invecklat än så är det inte. 🙂


(1) Uppslagsbok till Bibeln. EFS-förlaget, 1987, s. 161.

(2) Dunn, James D. G. Christology in the Making: A New Testament Inquiry Into the Origins of the Doctrine of the Incarnation. William B. Eerdmans Publishing Company, 1996, s. 13-14.

(3) Collins, John J. The Scepter and the Star: Messianism in Light of the Dead Sea Scrolls. William B. Eerdmans Publishing Company, 2010, s. 189.

(4) http://www.messianictorah.org/se/parasha_se/parashah01.htm

(5) Rosenberg, A. J. The Book of Psalms, vol. 1. The Judaica Press, New York, 2000, s. 7.

(6) Nolland, John. Luke 1:1-9:20, vol. 35A. (Word Biblical Commentary). Thomas Nelson, Inc, 2006, s. 55.

(7) Winninge, Mikael (red.). Dödahavsrullarna. Bibelakademiförlaget, Svenska Bibelsällskapet, 2017, s. 327-328.

(8) Dunn 1996, s. 46.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s