HERREN [YHWH] sade till min Herre [’adoni]: ”Sätt dig på min högra sida, till dess att jag har lagt dina fiender som en fotapall under dina fötter.”

Denna vers används emellanåt som bevis för att Jesus är Gud, detta eftersom NT uppger att “min Herre” syftar på Jesus (Matt 22:44; Mark 12:36; Luk 20:42; Apg 2:34). Men om vi studerar det hebreiska ordet bakom “min Herre” upptäcker vi en avgörande sak. Kung David använde sig av titeln ’adoni om Messias, ett uttryck som ALDRIG används om Gud i GT utan bara när det handlar om skapade varelser av högre dignitet såsom domare, kungar, profeter etc. Det ord som istället används om Gud är ’adonai. A Catholic Dictionary bekräftar att ’adoni inte har med Gud att göra:

In Ps. cx. 1, ‘Jehovah said to my Lord, Sit thou on my right hand,’ the word translated Lord … is simply the common term for any lord or master (1 Sam. xxii. 12). (1) 

Vidare behöver vi tillämpa den absolut viktigaste tolkningsregeln som är kontexten. I samma kapitel står det att

HERREN [JHWH] har svurit och skall inte ångra sig: “Du (Messias) är präst för evigt, på samma sätt som Melki–Sedek.” Herren [’adonai] är på din högra sida, han krossar kungar på sin vredes dag. (Ps 110:4-5)

’Adonai (Gud) är på prästen Messias högra sida, han som Gud gjort till ’adoni (jmf Apg 2:36). Att därför använda Ps 110:1 som bevis för Jesu Gudom håller inte eftersom kontexten avslöjar motsatsen. I Apostlagärningarna citerade Petrus denna vers när han undervisade på pingstdagen i Jerusalem.

Israeliter, lyssna till dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som Gud bekände sig till inför er genom kraftgärningar, under och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er, så som ni själva vet … Det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det. Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som ni ser och hör. Ty David har inte farit upp till himlen. Men han säger: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter. Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias. (2:22-36)

I kontexten till orden ”Herren sade till min Herre” står det att Jesus var en man som Gud bekände sig till. Om Petrus verkligen trodde att Jesus var Gud, varför avslöjade han inte det för folket? Att det står ”denne Jesus som Gud har uppväckt”, innebär att Jesus var helt beroende av Gud för att bli uppväckt från de döda. Om inte Gud hade gripit in skulle en bit av Gudomen upphört att existera (utifrån treenighetslärans perspektiv). Detta borde räcka till eftertanke om vem Jesus egentligen är. Sedan står det att Gud har gjort Jesus till Herre och Messias. Faktum är att ALLT Jesus har är honom givet av Gud. För mig är det uppenbart att Petrus identifierade Jesus som en tjänare åt Gud och inget annat (Apg 3:13, 26; 4:27, 30).

Vid ett tillfälle när fariseerna var samlade ställde Jesus en fråga till dem: ”Om nu David kallar honom sin Herre, hur kan då Messias vara Davids son?” (Matt 22:45). Reaktionen blev att ”ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen längre fråga honom” (22:46). Detta visar att Jesus inte sade något som gick emot fariseernas traditionella monoteistiska lära. Om Jesus menade att Messias var Gud eftersom David kallade honom för sin Herre, då hade fariseerna blivit långt ifrån svarslösa. Reaktionen att ”ingen kunde svara honom ett ord” visar att den traditionella kristna tolkningen av Ps 110:1 inte stämmer med det författaren ville ha sagt.   

Avslutningsvis får vi inte glömma att Ps 110 och Ps 2 är två kröningspsalmer som har tematiska samband. Genom att jämföra dem med varandra får vi en ökad förståelse av dem båda. I Ps 2:2 står det att ”jordens kungar reser sig och furstarna rådslår med varandra mot HERREN och hans Smorde”. Messias är, liksom kung David, Guds smorde. Han har blivit smord med kraft och auktoritet av Gud eftersom han är begränsad till sin natur (jmf Apg 10:38). Sammanfattningsvis kan sägas att Ps 2 visar på Jesu konungsliga uppdrag, medan Ps 110 belyser hans prästerliga tjänst. Men ingen av dem vittnar om att han är Gud.

(1) Addis, William E. & Arnold, Thomas. A Catholic Dictionary. Routledge & Kegan Paul Limited, 1960, s. 807.