När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra … Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv. (25:31-46)
Detta är en av de mest använda texterna i NT för att ge stöd åt den traditionella helvetesläran, den lära som talar om biljarders, biljarders och åter biljarders år av lidande för ogudaktiga människor. Men likväl finns det en mer trovärdig förståelse av dess budskap. Som vid de flesta fall när man försöker förstå en text är det av absolut nödvändighet att man studerar dess kontext, både den mindre och den större. Låt oss börja med den större. I inledningen såg vi att i Guds rättvisa domslut alltid står i proportion till de synder människan begår. Gud kan t.ex. inte döma en snattare till evig plåga om han är den mest rättvisa domaren som finns. Vidare såg vi i inledningen att människan har inte en odödlig själ som lever för alltid. Läran om själens odödlighet kommer inte från Bibeln utan från grekisk filosofi, närmare bestämt från platonismen. Människan är alltså dödlig både till själ och kropp, bortsett från livsanden som vänder åter till Gud som gav den (Pred 12:7). Därför kan inte ”getterna” som står på människosonens vänstra sida lida i all evighet. Det blir en omöjlighet.
Om vi utgår från att Jesus undervisade sitt budskap med GT som grund, kan hans ord inte motsäga de skrifter som han själv hade blivit undervisade i. Men var i GT kan vi hitta varningar om det fruktansvärda livsöde getterna anses möta i Matt 25? Om någon sådan varning inte finns, då behöver vi ändra vår förståelse av denna text. Det närmsta som går att hitta är från Jesaja bok:
Liksom de nya himlarna och den nya jorden, som jag skapar, blir bestående inför mig, så skall er avkomma och ert namn bestå, säger HERREN. Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall alla människor komma och tillbe inför mig, säger HERREN. Och de skall gå ut och se liken av de människor som har avfallit från mig. Deras mask skall inte dö och deras eld inte utsläckas. De skall vara en vämjelse för alla människor. (66:22-24)
Precis som i Matt 25 finns här en eld kopplad till människors slutliga livsöde. Men det står att man skall se ”liken av de människor som har avfallit”. Det är alltså döda och inte plågade människor som befinner sig i elden. När därför Jesus säger att de ogudaktiga ”skall gå bort till evigt straff” (25:46) är det mest sannolikt att det handlar om en tidsmässigt begränsad plåga. Annars blir det en motsägelse mot Jesu tidigare ord att ”frukta i stället honom som kan förgöra/utplåna både själ och kropp i Gehenna” (10:28). När dessa upphört att existera har straffet blivit evigt i bemärkelsen att det aldrig kan återkallas. Exegeten Bart D. Ehrman förklarar detta på ett bra sätt i sin bok Heaven and Hell: A History of the Afterlife:
It is important to look a bit closer at the contrast Jesus draws—a point rarely noticed by interpreters. He does not contrast “eternal torture” with “eternal reward” or “eternal misery” with “eternal happiness.” He contrasts the eternal punishment of the wicked with eternal life. What is the opposite of life? It is not torture or misery. It is death. But how could death be an “eternal punishment”? It is certainly the ultimate punishment—just as the death sentence is the ultimate punishment for criminals still in some civilized countries. But why is it eternal? Because it is a punishment that will never end. The wicked are destroyed, never to be restored to live. Their deaths cannot be reversed. They suffer an eternal punishment. But aren’t the goats said to go into eternal fire (Matthew 25:41)? Yes indeed—but again, it is the fire that is eternal, not the sinner in the fire. The fires never go out. Just as the funeral pyre burns on once the body is consumed—or, more appropriately, just as the executioner’s fire continues to burn after the condemned has long since died—so too with the fires of eternal punishment. Like the worm that never dies, it goes on, but the people who are punished have expired. They will no longer exist. (1)
Avslutningsvis säger Jesus en sak tidigare i samma evangelium som visar att Matt 25:46 inte kan handla om ett evigt lidande.
Människosonen ska komma i sin Fars härlighet med sina änglar, och då ska han löna var och en efter hans gärningar. Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se Människosonen komma i sitt rike. (16:27-28)
Lägg märke till att Jesus börjar med ungefär samma ord som han gör i 25:31, d.v.s. att Människosonen skall komma i sin/sin Fars härlighet tillsammans med änglarna. Det betyder att 16:27 och 25:31 avser samma eskatologiska händelse. Men i 16:28 säger Jesus att de som inte är värdiga Guds rike skall smaka döden när detta sker. Det innebär att orden ”dessa skall gå bort till evigt straff” i 25:46 måste handla om en evig död och inte ett evigt lidande. Annars blir det en motsägelse mellan Jesu ord i 16:28 och 25:46.
(1) Ehrman, Bart D. Heaven and Hell: A History of the Afterlife. Kindle Edition, s. 165.
forskaiskrifterna.se 