”Genom honom (det) har allt blivit till” (Joh 1:3)

Vad innebär det att allt har blivit till genom logos? De flesta kristna anser att Jesus som logos är alltings Skapare. En exeget som ansluter sig till denna skara är David J. MacLeod. 

From the biblical perspective the unifying explanation of the universe is a person, the λόγος, the Son of God, who became man and walked the earth as Jesus Christ. This is the one who created the universe, who sustains the universe, and for whom the universe exists. (1)

Helt klart finns det texter i NT som ger stöd för uppfattningen att Jesus är Skaparen av allt. Några av de mest framträdande är 1 Kor 8:5-6, Kol 1:15-17 och Hebr 1:1-2. Medan prologen säger att allt är skapat genom logos, säger dessa texter att allt har skapats genom Jesus. Därför verkar det uppenbart att Jesus måste vara detta logos genom vilken Gud skapade allt. Men likväl uppstår problem vid en jämförelse med andra texter i Bibeln (nedan). Det många inte känner till är att prologens ord ”genom honom (logos) har allt blivit till” är i harmoni med judiskt tänkande. I midrashen Genesis Rabbah från 400-talet v.t. ges en förklaring till hur allting började. 

The Torah declares: ’I was the working tool of the Holy One, blessed be He.’ In human practice, when a mortal king builds a palace, he builds it not with his own skill but with the skill of an architect. The architect moreover does not build it out of his head, but employs plans and diagrams to know how to arrange the chambers and the wicket doors. Thus God consulted the Torah and created the world, while the Torah declares, In the beginning God created, beginning referring to the Torah, as in the verse, The Lord made me as the beginning of His way (Prov. VIII, 22). (2)

Lägg märke till personifieringen av Guds torah: ”I was the working tool of the Holy One”, vilket är samma typ av personifiering vi såg tidigare av visheten. Torah omnämns som en plan eller ritning varigenom ”God consulted the Torah and created the world”. Att Gud skapade allt genom sin torah påminner om Johannes ord att ”genom honom (det) har allt blivit till”. Det påminner även om orden vi såg tidigare i Salomos vishet.

Mina fäders Gud, barmhärtighetens herre, du som har skapat allt med ditt ord [logos], och som genom din vishet gjorde människan för att hon skulle härska över allt du skapat. (9:1-2)

Gud skapade allt genom sin vishet. Om vi utgår från att Johannes hade samma slags tänkande, är det inte förvånande att han inledde sin prolog med logos i bestämd form, utan att ge någon förklaring till dess betydelse. Mottagarna av hans evangelium visste att han syftade på Guds torah/vishet som var ”the working tool of the Holy One”. Nedan kommer vi att gå igenom perikoperna 1 Kor 8:5-6, Kol 1:15-17 och Hebr 1:1-2 för att jämföra dem med Johannes prolog.

”Allt är skapat genom honom och till honom” (Kol 1:16)

Även om det skulle finnas så kallade gudar, i himlen eller på jorden – det finns också många gudar och många herrar – så har vi bara en Gud, Fadern, från [ek] vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, genom [dia] vilken allting är och genom [dia] vilken vi själva är. (1 Kor 8:5-6)

Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom [dia] honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom [dia] honom. (Kol 1:15-17)

Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom [dia] honom har han också skapat världen. (Hebr 1:1-2)

Dessa tre texter har det gemensamt att allt är skapat genom (grek. dia) Jesus. I första texten finns dock en viktig skillnad och det är att allt är skapat från (av) (grek. ek) Fadern. Inte någonstans i NT sägs att allt är skapat från (av) Jesus, utan det är skapat genom honom. Lägg även märke till Paulus ord i samma text att ”så har vi bara en Gud, Fadern”. Han säger inte ”så har vi bara en Gud; Fadern, Sonen och den helige Ande”. Att han omnämner Jesus som Herre bör inte övertolkas eftersom det är en delegerad position Gud har satt honom i: ”Honom (Jesus) har Gud gjort både till Herre och Messias” (Apg 2:36). 

I den andra texten står det att Jesus är den osynlige Gudens avbild, vilket innebär att han inte kan vara Gud som är originalet. Originalet och avbilden är två olika saker, där originalet helt naturligt har existerat längre än avbilden. Tredje texten överensstämmer med de andra och behöver därför inte kommenteras ytterligare. Så hur skall vi förstå dessa tre texter? De nämner trots allt Jesus, på ett eller annat sätt, som delaktig i skapelsearbetet, på samma sätt som det görs om logos i Johannesprologen. Lars Hartman, professor emeritus i NT:s exegetik vid Uppsala universitet, presenterar några intressanta tankar kring Kol 1:15-20 som är värda att reflektera över.

I vår text fokuseras hur han (Gud) ‘uttryckt sig’ genom Jesus, ‘den osynlige Gudens avbild’. När vi vill försöka förstå detta bör vi inte utgå från den historiske Jesus, flytta upp honom på Guds tron och föra honom tillbaka, tillbaka, tillbaka i evighet, och så tillägga honom egenskapen att vara preexistent (= ha en tillvaro före sitt jordeliv). Det är nog mera rättvist att ta fasta på textens anknytning till samtida tankar om den gudomliga visheten med vilken och genom vilken Gud uttrycker sig. Det innebär att man byter ut en bild från människovärlden mot en annan från samma värld, nämligen bilden av plan eller vishet. Vi kan t o m försöka ersätta ‘plan’, ‘vishet’ med ‘verksam avsikt’. Gud har en ‘verksam avsikt’ och i enlighet med den uttrycker han sig. Denna verksamma avsikt ligger bakom Jesu person och verk. (3)

Lägg märke till Hartmans ord att ”det är nog mera rättvist att ta fasta på textens anknytning till samtida tankar om den gudomliga visheten med vilken och genom vilken Gud uttrycker sig”. Det går inte att bortse från de synonyma uttrycken logos/torah/visheten i texterna ovan, inte om vi inser att de uppstod i en judisk kontext i mellanöstern för ca 2 000 år sedan. För dessa författare hade Gud en plan, verksam avsikt, som tog sig fysiskt uttryck i personen Jesus. Gud planerade att sända sin Messias och som, när tiden var inne, verkställde den planen. 

I Kol 1:15-17 står det om Jesus att allting skapades ”i honom”, ”till honom” och ”genom honom”. Men vad innebär det? Om uttrycket ”i honom” skall förstås bokstavligt, så som man traditionellt brukar tolka att allt är skapat genom honom, får vi en Jesus av gigantiskt mått. Så detta kan knappast ha varit Paulus tanke när han skrev sitt brev. Lars Hartman delar med sig av några intressanta tankar även kring detta. 

Alltet är skapat enligt Guds verksamma avsikt och denna präglar alltet. I den meningen skulle vi kunna tala om en försvagad lokal betydelse: alltet omsluts av denna verksamma avsikt och är så ‘i’ den. Alltet har vidare kommit till ”genom” honom. Mänskligt talat hyste Gud denna verksamma avsikt och lät den bli, vara och förbli verksam … Slutligen ”till honom”. Guds verksamma avsikt har alltså också ett mål. I det här sammanhanget blir det skapade alltet inriktat mot Kristi verk, det som enligt v 20 innebar en försoning mellan det skapade alltet och honom. (4)

Eftersom Jesus är Guds verksamma avsikt blir det därför mer förståeligt hur allt har kunnat skapas i honom. Allt i skapelsen omsluts av denna plan och befinner sig därför i den (Jesus). Sammanfattningsvis kan sägas att allt skapades i, genom och till Jesus eftersom han har varit Guds plan/verksamma avsikt ända från begynnelsen. Inom judendomen talar man om sju saker Gud skapade innan han skapade allt annat, och en av dessa saker var Messias namn. (5) Men för de som likväl hävdar att Jesus hade en medveten preexistens samt var delaktig i skapelsearbetet, finns en fråga som behöver få svar: varför finns det flera texter i NT som visar på motsatsen?

Jämförelse med andra texter i NT

I Apostlagärningarna finns en bön uppskriven som lärjungarna bad till Gud vid ett tillfälle i Jerusalem.

När de hörde det, ropade de endräktigt till Gud och bad: “Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem, du har sagt genom den helige Ande, som talade genom vår fader David, din tjänare: Varför upprörs hedningarna och tänker folken ut meningslösa planer? Jordens kungar träder upp, och furstarna gaddar sig samman mot Herren och hans Smorde. Ja, de gaddade sig verkligen samman i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort, Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med hedningarna och Israels stammar, för att utföra vad du i din makt och genom ditt beslut hade förutbestämt. Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.” (Apg 4:24-30)

De ropade till Gud att “Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem”. Men det finns inget i deras bön som antyder att Jesus skulle ha varit med vid detta skapelsearbete. Istället kallade de Jesus för ”din helige tjänare”, vilket visar på en tydlig skillnad mellan de båda. Om Jesus är det logos i prologen varigenom Gud skapade allt, varför får han då inte den upphöjelse han förtjänar? Varför tituleras han ”enbart” som en tjänare åt Gud och inte som varken skapare eller medskapare? Det finns ytterligare en text i Apostlagärningarna som ger upphov till samma frågeställning. Paulus befinner sig här på Areopagen i Aten.

Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand. Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt. Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo … Han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda. (Apg 17:24-26, 31)

Paulus sade till åhörarna att ”Gud är den som har skapat världen och allt som är i den”, för att sedan uppge att Gud skall döma världen med rättfärdighet ”genom den man (Jesus) som han har bestämt till det”. Det finns inget i Paulus tal som visar att Jesus är den skapare han först nämnde om. Istället sade han att Jesus är en man som Gud har bestämt (utvalt) till att göra hans vilja. Om Jesu efterföljare såg honom som alltings skapare, varför blev han då inte upphöjd som sådan? Han är inte ens upphöjd som medskapare utan ”endast” som tjänare åt Gud, han som har skapat allt. Petrus skriver att Gud utförde sitt skapelsearbete i kraft av sitt logos.

Framför allt skall ni tänka på att i de sista dagarna kommer det hånare, som styrs av sina egna begär och som hånar er och frågar: ”Hur blir det med löftet om hans ankomst? Våra fäder har redan dött, och allt är som det har varit sedan världens skapelse.” De bortser från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som hade uppstått ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord [logos]. Den värld som då fanns dränktes därför i vatten och gick under. Men de himlar och den jord som nu finns är i kraft av samma ord [logos] sparade åt elden; de bevaras till domens dag då de gudlösa skall förintas. (2 Petr 3:3-7 [Bibel 2000])

Trots att Petrus hade blivit undervisad av Jesus i 3,5 års tid, finns det inget i Petrus text som tyder på att han kopplade samman detta skapande logos med en preexistent Jesus. Snarare är hans ord i harmoni med Psaltarens budskap: ”Himlen är skapad genom HERRENS ord [logos], alla dess härskaror genom hans muns ande … Han sade och det blev till, han befallde och det stod där” (33:6, 9). Ja, det är märkligt varför Petrus inte identifierade Jesus med logos, om det är så logos skall förstås i Johannesprologen. Avslutningsvis skall vi se på en text från Uppenbarelseboken som ger upphov till samma frågeställning. 

Vart och ett av de fyra väsendena hade sex vingar, och de hade fullt med ögon, runt om och på insidan av vingarna. Dag och natt säger de utan uppehåll: ”Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige, han som var och som är och som kommer.” … Då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheternas evigheter. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger: “Du, vår Herre och Gud, är värdig att ta emot pris, ära och makt, ty du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat.” (Upp 4:8-11)

Herren Gud (Fadern), får ensam ta emot pris, ära och makt eftersom ”du har skapat allt”. Jesus inkluderas inte i dessa ord utan omnämns först i kapitlet efter som ett slaktat lamm (5:6). Det intressanta med Uppenbarelseboken är att dess författare anses traditionellt även ha skrivit Johannesevangeliet. Så hur kunde Johannes i sin prolog skriva att allt skapades genom Guds logos, för att i Uppenbarelseboken säga att endast Fadern är den som skapat allt? Det mest troliga är därför att logos i prologen handlar om Guds logos/torah/vishet, vilket Lars Hartman nämner som Guds plan/verksamma avsikt? Det var denna plan som slutligen tog sig uttryck i personen Jesus, han som Gud gjorde till både Herre och Messias (Apg 2:36).

---

(1) MacLeod, David J., ”The Creation of the Universe by the Word: John 1:3-5”, Bibliotheca Sacra 160 (2003), s. 189.

(2) Genesis Rabbah, 1:1. (https://archive.org/details/RabbaGenesis/page/n47/mode/2up)   2020-11-28

(3) Hartman, Lars. Kolosserbrevet. EFS-förlaget, Uppsala, 1985, s. 43.

(4) ibid, s. 44-45.

(5) Talmud, Pesarim 54a.