Psalm 45:7-8

Gud [’elohim], din tron består i evigheters evighet, ditt rikes spira är rättens spira. Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud [’elohim], har din Gud [’elohim] smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

Denna messianska text används emellanåt som bevis för att Jesus är Gud enligt GT. Det är trots allt så att om NT säger att Jesus är Gud, då måste även GT göra det. NT kan inte påstå något som inte kan verifieras utifrån de tidigare skrifterna (jmf Luk 24:44; Apg 17:11). Vad gäller betydelsen av det hebreiska ordet ’elohim se under 1 Mosebok 1:1. Här, liksom i alla andra texter, behöver vi studera kontexten, både den större och den mindre.

Det många missar är att Ps 45 inte bara handlar om Messias utan även om en samtida jordisk kung. Exegeten Peter C. Craigie skriver att ”there can be little doubt that this poetic composition originated in the wedding celebration for a particular king, composed for the occasion”. (1) Om därför denna psalm vittnar om att Messias är Gud, då måste även den dåtida kungen ha varit det. Dessutom, när det gäller dess anspelning på Messias kan den inte läsas oberoende av de andra messianska psalmerna i Psaltaren, inte om vi utgår från att författarna skrev om en och samma Messias.  

Jordens kungar reser sig och furstarna rådslår med varandra mot HERREN och hans Smorde … Jag vill kungöra HERRENS beslut. Han sade till mig: ”Du är min Son, jag har i dag fött dig.” (Ps 2:2, 7)

Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min heliga olja. Min hand skall uppehålla honom, min arm skall styrka honom … Han skall ropa till mig: “Du är min Fader, min Gud och min frälsnings klippa!” Jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland kungarna på jorden. (Ps 89:21-22, 27-28)

HERREN sade till min Herre: “Sätt dig på min högra sida, till dess att jag har lagt dina fiender som en fotapall under dina fötter.” … HERREN har svurit och skall inte ångra sig: “Du är präst för evigt, på samma sätt som Melki–Sedek.” (Ps 110:1, 4)

Enligt Ps 2 var Messias förutbestämd att bli Guds smorde och född (adopterad) av honom. Denna smörjelse gjorde honom utrustad att tjäna som både präst och kung inför Gud, liksom den tidigare prästen Melki-Sedek hade gjort. Vidare skulle han ropa ”min Gud” till Fadern (jmf Joh 20:17; Upp 3:2, 12) och förtrösta på honom för sin frälsning. Enligt samma text skulle Gud göra honom till den högste bland kungarna på jorden, d.v.s. han skulle bli konungarnas Konung (Upp 1:5) (se även Uppenbarelseboken 17:14; 19:16). Det finns dock inget i dessa texter som vittnar om att Gud en dag skulle bli människa. Vad gäller orden ”HERREN sade till min Herre” se under Psalm 110:1. Om inte någon av dessa psalmer ger någon antydan om att Gud en dag skulle anta rollen som Messias, varför skulle då Ps 45 uppge något annat?

Koras söner kände väl till moseböckernas undervisning att ”Gud är inte en människa, så att han skulle ljuga, inte en människoson, så att han skulle ångra sig” (4 Mos 23:19). Om de visste att Gud inte är en människa, varför skulle de då titulera deras samtida kung, samt deras eskatologiska Messias, som Gud? De inleder dessutom sin psalm med orden ”min sång gäller en konung … Du är den skönaste bland människors barn”, och vidare ”nåd är utgjuten över dina läppar. Därför har Gud välsignat dig för evigt” (45:3). Behövde Gud välsigna Gud? Nej, psalmen handlar inte om att Gud har välsignat Gud, utan om att Gud har välsignat konungen/Messias, han som har blivit smord av Gud. 

Men hur skall vi då förstå orden ”Gud [’elohim], din tron består i evigheters evighet” (45:7)? Kan en jordisk kung vara en ’elohim utan att vara Gud? Absolut! Att översättaren skriver ”Gud” med stor bokstav är inget den hebreiska texten kräver, eftersom det inte finns någon skillnad mellan stora och små bokstäver i det hebreiska språket. I 2 Mos 7:1 blev Mose upphöjd till en ’elohim inför Farao. I Folkbibeln har man skrivit ”som Gud”, men detta är en parafrasering av översättaren för att hjälpa läsarna förstå vad författaren kan ha menat med ’elohim (se under 1 Mosebok 1:1). Vidare sade Jesus till en grupp judar att ”står det inte skrivet i er lag: Jag har sagt att ni är gudar?” (Joh 10:34). Eftersom dessa judar representerade Gud titulerades de gudar.

Vissa människor som representerade Gud på Bibelns tid titulerades ’elohim. I samband med stöld av egendom i 2 Mosebok står det: ”Skulle tjuven inte bli ertappad, skall husets ägare föras fram inför Gud [’elohim]” (22:8). Men det går minst lika bra med följande översättning : ”If the thief is not caught, then the owner of the house shall appear before the judges” (New American Standard Version). Det är därmed kontexten som avgör om ’elohim skall översättas ”Gud” eller ”domare”. Ordet kan dessutom syfta på avgudar eller änglar (se under 1 Mosebok 1:1). Som sagt, dess betydelse beror helt och hållet på kontexten. Men vem representerar Gud mer än Messias? Han om någon är därför värdig titeln ’elohim, utan att för den sakens skull själv vara Gud.

Slutligen har vi orden ”du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud [’elohim], har din Gud [’elohim] smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder”. Även om denna typ av översättning är vanligast är den långt ifrån självklar. De hebreiska orden עַל־כֵּן מְשָׁחֲךָ אֱלֹהִים אֱלֹהֶיךָ kan mycket väl översättas som man gjort i Bibel 2000: ”Därför har Gud, din Gud, smort dig.” Det som styrker denna typ av översättning är att den dubbla förekomsten av ’elohim efter varandra förekommer ytterligare sju gånger i Psaltaren, och i alla dessa fall handlar det om Fadern (Ps 43:4; 48:15; 50:7; 51:16; 67:7; 68:9; 72:18). Därför är det mest troligt att den dubbla förekomsten av ’elohim handlar om Fadern även i Ps 45:8. 

Avslutningsvis finns det ett ännu starkare belägg för att Folkbibelns version ”därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder” inte kan stämma. Om Messias är Gud, varför behövde han då bli smord? Smörjelsen har med sig kraft och auktoritet från Gud att kunna verka i en speciell uppgift. Men som Gud är man obegränsad och har därför inget behov av att bli smord. Dessutom, varför behövde han smörjas med glädjens olja? Var Jesus Gud samtidigt som han saknade glädje? Nej, knappast! Det är därför mer korrekt att översätta Ps 45:8 som man gjort i Bibel 2000: ”Därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina likar.”

Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, ty Gud var med honom. (Apg 10:38)

Lägg märke till de avslutande orden ”Gud var med honom”. Det visar tydligt att Jesus inte är Gud. Eller skall det förstås som ett mysterium att Gud är med Gud?


(1) Craigie, Peter C. Psalms 1-50, vol. 19. (Word Biblical Commentary). Thomas Nelson, Inc., 2006, s. 339.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s