Var hamnar människor efter att de tagit sina sista andetag på jorden? Hamnar de goda i en himmelsk närvaro hos Gud medan de onda går till en plats av obeskrivligt lidande? Enligt Bibelns samlade undervisning finns det inte mycket stöd för detta. Istället hamnar de båda i ett sovande omedvetet tillstånd fram till uppståndelsen och den slutliga domen.

Som vattnet försvinner ur sjön och en flod sinar och torkar ut, så lägger sig människan och står ej upp igen. Först när inte himlen mer finns, vaknar hon och reser sig från sin sömn. (Job 14:11-12)

De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam. (Dan 12:2)

Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. (1 Tess 4:15-16)

Ord som “sömn”, ”sover” och “insomnade” illustrerar att de döda befinner sig i ett icke medvetet tillstånd. En fråga som kan uppstå är om Bibelns redogörelse av sömn endast var ett resultat av människors begränsade kunskap på den tiden. Därför är Dan 12:2 speciellt intressant eftersom det är en änglavarelse som säger till Daniel att ”de många som sover i mullen skall vakna”. Han om någon borde veta hur livet ser ut efter att människan har somnat in. Var det inte detta omedvetna tillstånd Jesus avsåg när han talade om sin vän Lasarus: “Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka honom”? (Joh 11:11). Även Jesus borde ha haft tillräckligt med kunskap om vad som väntar människan efter att hon dör. Men vart tar de vägen? Enligt GT hamnar de på en plats som på hebreiska heter sheol.

Alla hans (Jakob) söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: ”Jag skall med sorg fara ner i dödsriket [sheol] till min son (Josef).” Så grät hans far över honom. (1 Mos 37:35)

Om jag (David) far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket [sheol], är du där. (Ps 139:8)

Allt vad din hand kan göra, gör det med kraft. Ty i graven [sheol] dit du går kan man inte verka eller tänka, och där finns ingen kunskap eller vishet. (Pred 9:10)

En del teologer vill göra gällande att sheol är synonymt med helvetet. Men utifrån dessa tre texter är det uppenbart att detta inte kan stämma. Ville Jakob fara ner till sin son Josef i helvetet? Ville David bädda åt sig i helvetet? Sheol är vidare en plats där man inte kan verka eller tänka, och där det inte finns någon kunskap eller vishet. Det låter inte som en plats av ohyggligt lidande, utan mer som en tillvaro av sömn fram till uppståndelsen. Så vad är sheol? Ordet är synonymt med ”döden” och ”graven”, något som kan ses med hjälp av parallellism i GT.

Dödsrikets [sheol] band omslöt mig, dödens snaror föll över mig. (2 Sam 22:6)

I döden tänker ingen på dig, vem tackar dig i dödsriket [sheol]? (Ps 6:6)

Ner till dödsriket [sheol] blev du förd, längst ner i graven. (Jes 14:15)

Sheol syftar alltså inte på en plats av ofantligt lidande. Job säger ”om jag måste vänta mig dödsriket [sheol] som min boning, breda ut min bädd i mörkret” (17:13). Varför skulle han koppla samman sheol med mörker om det handlar om en gigantisk eldsjö? Mörker och eld är varandras motsatser. I Amos bok står det att 

jag såg Herren stå vid altaret, och han sade: Slå till pelarhuvudena så att trösklarna bävar, och låt spillrorna falla över huvudet på alla som står där. Dem som är kvar skall jag döda med svärd. Ingen av dem skall kunna fly undan, ingen av dem skall kunna rädda sig. Om de än bröt sig in i dödsriket [Sheol], skulle min hand hämta dem därifrån. (9:1-2)

Varför skulle någon vilja fly till sheol om detta är en plats synonymt med helvetet? Tala om att gå från askan in i elden. Men vad säger NT om den grekiska motsvarigheten hades? I Folkbibeln har man översatt detta ord med ”helvetet”, men uppenbarligen utan att ta hänsyn till hur det motsvarande sheol används i GT. Dessutom har man inte varit konsekvent. När det handlar om Messias har man valt ”graven”, medan i alla andra texter har man skrivit ”helvetet”. 

I förväg såg han (David) Kristi uppståndelse och sade: Han (Messias) skall inte lämnas kvar i graven [hades], och hans kropp skall inte se förgängelsen. (Apg 2:31)

Jag (Johannes) såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet [hades] gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. (Upp 20:12-13)

Detta visar hur fel det kan bli vid översättningar. Så fort det handlar om Jesus skriver man ”graven” medan man väljer ”helvetet” i andra fall. Men varken sheol eller hades har att göra med en plats av obeskrivligt lidande. Även översättningen ”dödsriket” är missvisande eftersom ordet ger intryck av att det handlar om ett rike bestående av en kung med undersåtar. Därför är ”döden” och ”graven” mer passande. Men hur gör vi med de texter som verkar visa på ett helvete för onda människor efter insomnandet? Ett exempel är Petrus redogörelse av Sodoms och Gomorras undergång.

Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga. Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv … Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag. (2 Petr 2:6-9)

När Gud lade Sodom och Gomorra i aska inkluderade det även människorna. Men det finns inget i 1 Mos 19 som visar att den tidens människor utsattes för ett fortsatt lidande efter att de båda städerna blev lagda i aska. Så hur skall vi förstå Petrus ord att ”hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag”? Det finns ett annat sätt att översätta de grekiska orden i 2 Petr 2:9.

Så vet alltså Herren hur han skall rädda de gudfruktiga ur prövningen, men spara de orättfärdiga till straffet på domens dag. (Bo Giertz)

Här handlar det helt plötsligt inte om att dessa straffas fram till domens dag utan på domens dag, vilket är en stor skillnad i betydelse. Exegeten Richard J. Bauckham skriver att det går att översätta på båda sätten, men ”it seems odd that the author should emphasize preliminary rather than final punishment”. (1) Bo Giertz är även mer i överensstämmelse med Jesu ord.

Om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter. Amen säger jag er: För Sodoms och Gomorras land skall det på domens dag bli drägligare än för den staden. (Matt 10:14-15)

Det är alltså på domens dag Gud skall straffa Sodoms och Gomorras orättfärdiga invånare. I Uppenbarelseboken står det att “de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna” (20:12). Problemet är att dessa böcker inte har öppnats än. Och om dessa böcker inte har öppnats än, hur kan då Gud “straffa dem fram till domens dag”? Nej, först kommer böckerna att öppnas, sedan kommer straffet. Inte tvärtom!

---

(1) Bauckham, Richard J. 2 Peter, Jude, vol. 50. Thomas Nelson, Inc, 2006, s. 255.