En tredje ängel följde dem och sade med stark röst: ”Om någon tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket på sin panna eller hand, då ska han själv få dricka av Guds vredes vin som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han ska plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. Röken från deras plåga stiger i evigheters evighet. De har ingen ro vare sig dag eller natt, de som tillber vilddjuret och dess bild och som tar emot märket med dess namn.”

En sund regel är att inte dra alltför stora slutsatser av texter i Uppenbarelseboken då den innehåller mycket bildspråk. Observera att det står ”röken från deras plåga stiger i evigheters evighet” och inte att ”deras plåga stiger i evigheters evighet”. Rök i Bibeln är en bild på något som Gud avser att komma ihåg.

Han (Kornelius) stirrade förskräckt på ängeln och frågade: ”Vad är det, herre?” Ängeln sade: ”Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett offer han kommer ihåg.” (Apg 10:4)

En annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld. Han fick mycket rökelse att lägga tillsammans med alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen. Och röken från rökelsen steg från ängelns hand tillsammans med de heligas böner upp inför Gud. (Upp 8:3-4)

The offering of the righteous enriches the altar, and its pleasing odor rises before the Most High. The sacrifice of the righteous is acceptable, and it will never be forgotten. (Ben Sira 35:8-9)

Sista exemplet kommer från Ben Sira (judisk skrift från c. 180 f.v.t.) som visar på samma sätt att röken stiger upp till Gud och ”it will never be forgotten”. Det är alltså minnet av plågan som kommer att vara i evigheternas evighet i Upp 14:11. Men hur skall man då förstå de åtföljande orden att ”de har ingen ro vare sig dag eller natt”? Personligen håller jag med exegeten Bart D. Ehrmans tankar kring detta.

The author cannot literally mean that they will be fried forever, since he later will describe their ”final” judgment. They, like the martyrs, are experiencing a temporary fate while waiting for the realities of eternity to begin. The burning image itself is an obvious symbol, not a literal description of people toasting for eternity. ”Their smoke” goes up ”forever and ever” because they have no chance of turning back: their punishment is permanent … Eventually, in chapter 20, they will be annihilated for all time. We should not be too concerned that in chapter 14 the prophet indicates the torment will last forever, when he actually means it will last six chapters. (1)

Det är som Ehrman säger. Om de som tillber vilddjuret och tar emot dess märke skall plågas i all evighet, då blir det en motsägelse gentemot det som kommer att ske vid den slutliga domen.

Jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och Hades gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Och döden och Hades kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön. (Upp 20:12-15)

Eldsjön är den andra döden, d.v.s. en plats där man upphör att existera och inte en plats av evigt lidande. Precis som människan dör en första gång, så skall hon dö en andra gång. Undantagna är de som segrar och skall få äta av livets träd som står i Guds paradis (Upp 2:7). Orden ”de har ingen ro vare sig dag eller natt” måste därför avse tiden innan de upphör att existera. I sammanhanget får vi inte glömma Jesu ord att 

var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva (förgöra) [apollymi] både själ och kropp i Gehenna. (Matt 10:28) 

Om Jesus förklarade att Gud kan förgöra både kropp och själ vid den slutliga domen, då är det långsökt om de som tillber vilddjuret och tar emot dess märke skall plågas i all evighet. Ja, hur kan man plågas för evigt om man har upphört att existera? Det är omöjligt!

---

(1) Ehrman, Bart D. Heaven and Hell: A History of the Afterlife. Simon & Schuster, s. 225.