”Logos var hos Gud” (Joh 1:1b)

Som vi redan sett var logos, torah och visheten synonyma uttryck på Jesu tid. Det som sägs om det ena gäller alltså även de båda andra. Vad innebär det i så fall att ”logos var hos Gud” (Joh 1:1b)? Kan begrepp som logos, torah och visheten vara hos Gud på samma sätt som en varelse kan vara det? Här behöver vi anpassa vårt sätt att tänka med hur man tänkte på den tiden. Den tidens litteratur skrevs trots allt av judar som många gånger tänkte och uttryckte sig på sätt som vi inte alltid är vana vid i dag. 

I will teach you concerning the hand of God; what is with the Almighty I will not conceal. (Job 27:11 [ESV])

Han uppenbarar det som är djupt och fördolt, han vet vad som finns i mörkret och ljuset bor hos honom. (Dan 2:22)

All wisdom is from the Lord, and with him it remains forever. (Syr 1:1)

With you is wisdom, she who knows your works and was present when you made the world; she understands what is pleasing in your sight and what is right according to your commandments. (Vish 9:9)

När författaren till Salomos vishet skrev att ”with you is wisdom, she who knows your works and was present when you made the world”, hade han knappast en preexistent Jesus i åtanke. Det författaren gjorde var att personifiera visheten så att man får intryck av att det handlar om en varelse. Om någon känner sig frestad att läsa in Jesus i denna text, blir han/hon besviken över orden strax innan: ”I loved her (wisdom) and sought her from my youth; I desired to take her for my bride, and became enamored of her beauty” (Vish 8:2). Visheten beskrivs här i högst feminina ordalag, såsom den görs i Ordspråksboken: ”Visheten ropar högt på gatan, på torgen låter hon sin röst höras” (1:20). Detta är knappast Jesus i en förmodad preexistens.

”Logos var Gud” (Joh 1:1c)

Det bör klargöras att det inte finns någon inledande versal i det grekiska ordet theos (θεός) i Johannes prolog, varken när det syftar på Fadern eller logos. Vidare finns det ingen bestämd artikel framför theos i 1:1c, i motsats till 1:1b och 2:1 där theos tveklöst syftar på Gud. Men varför valde författaren att inte ha med den bestämda artikeln även i 1:1c? En anledning är, menar exegeten René Kieffer, att han ville undvika att göra en direkt identifikation av logos med Gud. Annars, menar han, borde den bestämda artikeln ha stått med (2). Ernst Haenchen skriver i sin kommentar John: A Critical and Historical Commentary on the Bible att det på Jesu tid fanns en skillnad mellan theos (θεός) och ho theos (ὁ θεός).

In order to avoid misunderstanding, it may be inserted here that θεός and ὁ θεός (‘god, divine’ and ‘the God’) were not the same thing in this period. Philo has therefore written: the λόγος means only θεός (‘divine’) and not ὁ θεός (‘God’) since the logos is not God in the strict sense. Philo was not thinking of giving up Jewish monotheism. Origen, too, interprets: the Evangelist does not say that the logos is ‘God,’ but only that the logos is ‘divine.’ In fact, for the author of the hymn, as for the Evangelist, only the Father was ‘God’ (ὁ θεός; cf. 17:3); ‘the Son’ was subordinate to him (cf. 14:28). (2)

Enligt Haenchen var prologens logos gudomlig istället för Gud. Det förklarar i så fall varför theos i 1:1c saknar den bestämda artikeln. I slutet av texten refererar författaren till Joh 17:3 där Jesus säger att ”detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus”. Om Johannes avsikt med sin prolog var att identifiera Jesus med logos och Gud, varför valde han då några kapitel senare att ta med Jesu ord om att Fadern var den ”ende sanne Guden” och att Jesus var sänd av honom? Det är en motsägelse gentemot prologen som är svår att bortse från.

Så hur skall vi tolka Johannes ord att ”logos var Gud” i Joh 1:1c? Jag lutar åt Haenchens tolkning att logos bör förstås som gudomlig. Ja, inte bara logos utan även vad gäller torah och visheten. Som vi såg innan i apokryfen Syraks vishet: ”All wisdom is from the Lord, and with him it remains forever” (1:1 [Bibel 2000]). Guds logos/torah/vishet fanns hos honom och var med när han skapade världen, vilket vi kommer att se närmare på i nästa artikel.

”Han var i begynnelsen hos Gud” (Joh 1:2)

Efter prologens inledande ord står det i de flesta översättningar ”han var i begynnelsen hos Gud” och ”genom honom har allt blivit till” (1:2-3). Detta ger intryck av att logos måste handla om en person och inte något abstrakt begrepp. Men även om det grekiska ordet logos är maskulint, innebär inte det att logos måste syfta på en maskulin varelse. I det grekiska språket finns många saker som är maskulina, såsom frukt (karpos), hus (oikos) och sten (lithos), men utan att de syftar på något annat än saker. Om vi tar ”frukt” som exempel och stoppar in det i Joh 1:1-3 istället för logos får vi följande översättning:

I begynnelsen var Frukten, och Frukten var hos Gud, och Frukten var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 

Ingen normal översättare skulle skriva ”han var i begynnelsen hos Gud” och ”genom honom har allt blivit till”. Men likväl är frukt ett maskulint ord och bör, om vi gör som med logos, ersättas med pronomen som ”han” och ”honom”. Uppenbarligen måste man ta hänsyn till andra faktorer i ett översättningsarbete än att bara utgå från om subjektet är maskulint, feminint eller neutrum. I Bibel 2000 har man valt att använda ”det” istället för ”han” respektive ”honom”. 

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.

Det är absolut inget fel att översätta som man gjort här. Även Helge Åkeson och ett antal äldre bibelversioner har valt samma typ av översättning. Avgörandet faller på hur logos skall förstås. Är det en varelse eller handlar det om Guds torah/vishet? Men visst, om författarens avsikt var att personifiera logos är det helt korrekt att skriva ”han” respektive ”honom”. Exempel på detta såg vi tidigare i Salomos vishet där Guds logos svingade sig ner ”från kungatronen i himlen ner till det land som skulle förödas, en hotfull krigare med sin obönhörliga befallnings skarpa svärd” (18:15-16). Kan logos bli mer personifierat än så?

---

(1) Kieffer, René. Johannesevangeliet 1-10. EFS-förlaget, Stockholm, 2005, s. 22.

(2) Haenchen, Ernst. John: A Critical and Historical Commentary on the Bible. (Hermeneia). Fortress Press, Philadelphia, 1984, s. 109.