Johannesevangeliet 1:1-18 (3)

Logos i Nya testamentet

Vi behöver även studera NT för att se hur Jesus och lärjungarna använde sig av Guds logos. 

Jag (Jesus) har gett dem (lärjungarna) ditt ord [logos], och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, liksom inte heller jag är av världen … Helga dem i sanningen, ditt ord [logos] är sanning. (Joh 17:14, 17)

Då började Petrus tala: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. Detta är det ord [logos] som Gud sände till Israels folk, när han förkunnade frid genom Jesus Kristus, han som är allas Herre. Ni känner till den förkunnelse som gick ut över hela Judeen med början i Galileen.” (Apg 10:34-37)

Evangeliet har predikats för oss liksom för dem (Israels barn i öknen). Men för dem blev ordet [logos] som de hörde inte till någon nytta, eftersom det inte genom tron hade smält samman med dem som hörde det. (Hebr 4:2)

Guds ord [logos] är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. (Hebr 4:12)

Jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord [logos]. (Upp 20:4)

När Jesus sade att han hade gett Guds logos till lärjungarna syftade han knappast på sig själv. Det var Guds budskap han gav dem. På samma sätt menade Petrus att ”det ord [logos] som Gud sände till Israels folk” var Guds budskap och inte en preexistent Jesus. Hebreerbrevets författare skrev att Israels barn fick höra evangeliet, synonymt med logos, under sin långa ökenvandring. Men han gav ingen antydan om att detta logos skulle ha varit Jesus i en preexistens. Samma författare menade att ”Guds logos är levande och verksamt” med anspelning på Bibelns samlade undervisning. Till sist står det att martyrerna ”hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds logos”. Här ses en tydlig skillnad mellan Guds logos och Jesus, vilket visar att författaren inte tolkade dem på det sätt kristna vanligen gör i dag.

Jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet … Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn han har fått är ”Guds Ord [logos]”. (Upp 19:11-13)

Detta är enda stället i NT där Jesus specifikt benämns Guds logos. Författaren skriver att Jesus fick detta namn, vilket logiskt innebär att han fick det vid en viss tidpunkt i historien. Jesus kan därför inte alltid ha varit Guds logos. Men om han inte alltid har varit detta logos, hur sannolikt är det då att han var det logos prologen nämner om? Det är en berättigad fråga värd att fundera över.

De synonyma uttrycken logos, torah och visheten

Från ett judiskt perspektiv är logos vidare synonymt med torah och visheten. Handlar en text om logos handlar det underförstått även om torah och visheten. Exegeten Craig S. Keener tar upp detta i sin kommentar The Gospel of John.

Scholars have long acknowledged that Judaism identified divine Wisdom with Torah, observing also that all the statements made in the Prologue regarding the Logos (except, of course, ’the Word was made flesh’) can be paralleled with statements made in Jewish sources about Wisdom, or the Torah. John’s Logos comes close to the form of Wisdom motif identified with Torah. (1)

I skapelseberättelsen står det att ”i begynnelsen [reshit] skapade Gud himlarna och jorden”. Men enligt rabbinerna kan versen även översättas ”på grund av reshit skapade Gud himlarna och jorden”. Dessa menar att det hebreiska ordet reshit syftar på torah. Men andra ord skapade Gud himlarna och jorden på grund av torah. Rabbinerna gör vidare en tematisk koppling med visheten i Ords 8:22, vilket ses i den judiska midrashen Genesis Rabbah.

R. Banayah said: The world and the fullness thereof were created only for the sake of the Torah: The Lord for the sake of wisdom [i.e. the Torah] founded the earth (Prov. III, 19). (2)

Enligt denna midrash är torah och visheten synonyma uttryck. Nu kanske några invänder med att vad spelar det för roll? Johannesprologen handlar om logos och inte om dessa båda uttryck. Det är delvis sant, men för att rätt kunna förstå logos i prologen behöver vi även studera torah och visheten. Och förutom att dessa tre uttryck var synonyma på Jesu tid behöver vi också förstå att de ofta användes personifierat.

Visheten ropar högt på gatan, på torgen låter hon sin röst höras. I gathörnens buller predikar hon, där portarna i staden slås upp talar hon sina ord. (Ords 1:20-21)

Wisdom went out to make her dwelling among the children of men, and found no dwelling-place. Wisdom returned to her place, and took her seat among the angels. (1 Henok 42:2)

Då gav mig (visheten) världens skapare sin befallning, han som skapat mig lät mig få en varaktig boning. Han sade: I Jakobs land skall du slå läger, hos Israels folk skall du bosätta dig. Av evighet, från begynnelsen, är jag skapad av honom, och jag skall aldrig i evighet förgås. (Syr 24:8-9 [Bibel 2000])

Tidigare såg vi exempel på hur man personifierade logos i dåtidens judiska vishetslitteratur. I texterna ovan har man gjort samma slags personifiering av visheten. Enligt exegeten Edwin D. Freed hade man börjat personifiera logos och visheten redan innan Jesu födelse.

Wisdom and word, in that order, had come to be personified before the birth of Jesus. But to personify something means only to think or speak of it as having life – not to make it alive – or to symbolise an abstract idea in terms of human characteristics. (3)

Eftersom det var brukligt att personifiera logos vid den tiden, är det inte långsökt att Johannes gjorde samma sak med logos i sin prolog, men utan att på något sätt anspela på en preexistent Jesus.


(1) Keener, Craig S. The Gospel of John: A Commentary, vol. I. Baker Academic a division of Baker Publishing Group, 2012, s. 354.

(2) Genesis Rabbah 1:4. (https://archive.org/details/RabbaGenesis/page/n53/mode/2up)   2020-10-28

(3) Freed, Edwin D. ”Theological Prelude to the Prologue of John’s Gospel”. Scottish Journal of Theology 32/3 (1979), s. 268.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s