(6) Han som varande i Guds gestalt, icke ansåg för rov att vara lik Gud, (7) utan uttömde sig själv, havande antagit en slavs gestalt, bliven i likhet med människor och i hållning befunnen såsom en människa, (8) ödmjukade sig själv, blev lydig intill död, ja, korsdöd. (9) Därför upphöjde ock Gud honom över allt och skänkte honom det namnet, som är över varje namn, (10) på det att i Jesu namn varje knä skall böja sig, deras som äro i himlarna och på jorden och under jorden, (11) och varje tunga skall bekänna, att Jesus Kristus är Herre, Gud Fader till ära. 

Bland Paulus texter är Fil 2:6-11 den vanligaste kristna använder som bevis för Jesus Gudom. Eftersom översättningar likt Folkbibeln och Bibel 2000 inte, enligt min åsikt, ligger tillräckligt nära den grekiska grundtexten har jag istället valt Helge Åkesons version.

Den större och mindre kontexten till 2:6-11

För att rätt kunna förstå vad Paulus menade med 2:6-11 behöver vi tillämpa den absolut viktigaste tolkningsregeln, och det är kontexten. Det går aldrig att överskatta dess betydelse vid bibelstudier. Den större kontexten utgörs av Paulus övriga brev samt det som står skrivet om honom i Apostlagärningarna. Det är inte troligt att Paulus skulle ha uppgett Jesus som Gud i Fil 2:6-11 om han inte gjorde samma sak i de andra skrifterna i NT. Därför behöver vi ställa frågan: hur många gånger gav Paulus en tydlig undervisning om att Jesus är Gud? Det finns ett fåtal texter som kan tolkas på det sättet, men som vid mer ingående studier visar sig inte ha den betydelsen. Inte nog med det, i flera av sina brev visar han istället på raka motsatsen, nämligen att det endast är Fadern som är Gud. En bekännelse som harmoniserar med den monoteistiska tro han hade växt upp med.

Gud, den ende vise, tillhör äran, genom Jesus Kristus, i all evighet, amen. (Rom 16:27)

Även om det skulle finnas så kallade gudar, i himlen eller på jorden – det finns också många gudar och många herrar – så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus. (1 Kor 8:6)

Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen! (Efe 1:3)

Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen. (1 Tim 1:17)

Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus. (1 Tim 2:5)

Paulus skriver att Gud, Fadern är den ende vise och ”så har vi bara en Gud, Fadern”. Han är den ende Guden! Visserligen säger han att Jesus är Herre. Men detta behöver ses i ljuset av Apg 2:36 där Petrus säger att Gud gjorde Jesus till Herre. Jesus är med andra ord inte Herre på grund av ett gudomligt anspråk utan för att Gud gjorde honom till det. I tredje texten kallar han Fadern för ”Jesu Kristi Gud”. Men hur kan Fadern vara Jesu Gud, om Jesus själv är samma Gud? Är kristendomen en monoteistisk eller polyteistisk religion? I fjärde texten säger han på nytt att Fadern är den ende Guden. Men om Fadern är den ende Guden, hur kan då Jesus vara samma Gud? I sista exemplet skriver Paulus att ”Gud är en” och att Jesus är en människa, insatt som medlare mellan Gud och människor. Men kan man som medlare mellan Gud och människor vara samma Gud man medlar för? Dessa texter är inte i linje med den traditionella kristna läran som säger att Jesus är lika mycket Gud som Fadern. 

I Apg 9 kan vi läsa om Paulus omvändelse på Damaskusvägen och hur han därefter framgångsrikt predikade evangeliet om Jesus för både judar och greker. Detta ledde till förföljelser från judar som anklagade honom för att skada deras lagar och seder (Apg 21:21; 28:17), samt att han predikade Jesus som deras uppståndne Messias (Apg 23:6). I vissa fall blev han förföljd på grund av avundsjuka från andra judar (Apg 13:45). Men inte en enda gång berodde det på en lära om Jesu Gudom, vilket egentligen borde ha varit en ännu större stötesten för dessa. I moseböckerna står det uttryckligen att man inte får ”följa andra gudar, gudar som du inte känner” (5 Mos 13:1-5). Därför, om Paulus uppgav att Jesus är Gud i Fil 2:6-11 borde han då inte ha blivit förföljd på grund av detta? En sådan lära skulle tveklöst ha spridit sig som en löpeld i både Israel och mindre Asien, och fått allvarliga konsekvenser för de troende. Om vi därför är tillräckligt objektiva i vår strävan efter att förstå vem Jesus är, borde detta utgöra en varningssignal att något inte står rätt till. Sedan har vi den mindre (snävare) kontexten till 2:6-11 som även den visar att den traditionella förståelsen av 2:6-11 inte kan stämma.  

Från Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjänare, till alla de heliga i Kristus Jesus som bor i Filippi, tillsammans med församlingsledarna och församlingstjänarna. Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. (Fil 1:1-2)

När Paulus sände sin hälsning till församlingen i Filippi med orden ”nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader”, gjorde han det utifrån övertygelsen att ”så har vi bara en Gud, Fadern” (1 Kor 8:6). Han skrev inte ”nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader och Gud, Sonen”. Uttrycket ”Gud, Sonen”, till skillnad mot ”Gud, Fadern”, förekommer inte någonstans i Bibeln. Om nu Paulus hade kvar sin ursprungliga monoteistisk övertygelse, varför skulle han då i 2:6-11 uppge att även Jesus är Gud? På samma sätt visar brevets avslutande ord att Paulus inte trodde på Jesu Gudom. 

Så skall min Gud (Fadern), efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt vad ni behöver. Vår Gud och Fader tillhör äran i evigheternas evigheter, amen. (Fil 4:19-20)

Paulus kallade Fadern för ”min Gud” och ”vår Gud”, och att det är han som skall ge oss allt ”i Kristus Jesus”. Om han trodde att Jesus var Gud varför skrev han inte ”min Gud” och ”vår Gud” även om honom? Faktum är att Paulus bara använder dessa båda uttryck om Fadern i sina brev, aldrig om Jesus (Rom 1:8; 1 Kor 1:4; 2 Kor 12:21; Efe 5:20; Fil 1:3; 1 Tess 1:3; 2 Tess 1:11; Filem 1:4). Dessutom, varför skall den eviga äran endast tillhöra Fadern om de båda är samma Gud? Paulus gör onekligen en tydlig åtskillnad mellan Gud, Fadern och Jesus Kristus, d.v.s. han som är smord av Gud. Den ännu mindre (snävare) kontexten visar ytterligare att den traditionella förståelsen av 2:6-11 inte kan stämma.

Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var. (Fil 2:3-5)

Dessa ord avslöjar varför Paulus skrev som han gjorde i 2:6-11. Hans avsikt var att förmana de troende att leva i kärlek till varandra med Kristus Jesus som förebild. Men här finns en sak många missar, och det är att titeln ”Kristus” vittnar om att Jesus inte kan vara Gud. Ja, du läste rätt! ”Kristus” och ”Gud” är två titlar som aldrig går att förena. Är man Kristus kan man inte vara Gud och är man Gud kan man inte vara Kristus. Att Jesus är Kristus betyder att han är bristfällig till sin natur och helt beroende av Guds smörjelse (jmf Apg 10:38). Och eftersom han är bristfällig till sin natur kan han omöjligt vara Gud (se under Titeln ”Messias”). Efter denna långa, men nödvändiga, inledning är det dags att presentera en mer trovärdig förståelse av Fil 2:6-11.