Kategori: Okategoriserade

Simson sade: “Låt mig dö med filisteerna!” Sedan böjde han sig framåt med sådan kraft att huset rasade över furstarna och allt folket som fanns där. De som han dödade vid sin död var fler än de som han hade dödat medan han levde.

Samson offrade sitt eget liv för att rädda Israels barn från filisteernas förtryck, och därmed utgjorde han en profetisk förebild på Messias senare offerdöd. I den judiska midrashen Bereshit Rabbah görs en tematisk koppling mellan patriarken Jakobs ord ”HERRE, jag väntar på din frälsning!” och Samsons död.

“For your salvation I hope, Lord” (Genesis 49:18). — Because Jacob our patriarch envisioned him [Samson] and believed that he was the messianic king, when he envisioned that he would die, he said: Will this one, too, die? “For your salvation, I hope, Lord.”¹

Jakob trodde, enligt denna midrash, att Samson var den messianska kungen som en dag skulle dö för Israels barn. Så ja, även i Domarboken finns den lidande Messias.

1. Bereshit Rabbah 98:14. https://www.sefaria.org/Judges.16.30?lang=bi&with=Midrash&lang2=en ↩︎

När det var dags att äta sade Boas till henne: “Kom hit och ät av brödet och doppa ditt brödstycke i vinättikan.” Då satte hon sig vid sidan av skördemännen. Han räckte henne rostade ax, och hon åt och blev mätt och fick över.

På vilket sätt är detta en profetia om Messias? I den judiska midrashen Ruth Rabbah spekulerar rabbinen Jochanan vem Boas profetiskt avser med orden ”Kom hit”. Han presenterar sex möjliga personer, varav den ena är Messias.

Alternatively, it is referring to the messianic king. “Come here” – draw near to kingship. “Eat of the bread” – this is the bread of kingship. “Dip your loaf in the vinegar” – these are the afflictions, as it is stated: “He was pained by our transgressions” (Isaiah 53:5). “She sat beside [mitzad] the reapers” – his kingship is destined to be temporarily captured [litzod] from him, as it says: “I will gather all the nations to Jerusalem for the war and the city will be captured” (Zechariah 14:2). “He handed her roasted grain” – it is destined to return to him, as it is stated: “He will smite the land with the rod of his mouth” (Isaiah 11:4). Rabbi Berekhya in the name of Rabbi Levi: Like the initial redeemer, so the ultimate redeemer. Just as the initial redeemer was revealed, and then was again concealed from them.¹

Lägg märke till att Jochanan talar om den lidande Messias och inte bara Messias i allmänhet. Att han gör en tematisk koppling mellan ”doppa ditt brödstycke i vinättikan” och ”han blev pinad för våra brott” (Bibel 2000) i Jes 53:5 är mäktigt. Ofrånkomligt påminns man av orden ”när Jesus hade fått ättikvinet, sade han: ‘Det är fullbordat.’” (Joh 19:30).

Att Jochanan tolkar in Messias lidande i Rut 2:14 visar att Jesus finns förutsagd på oändligt fler ställen i GT än de flesta är villiga att acceptera. Det handlar om att studera, studera och åter studera skrifterna. När Paulus befinner sig i husarrest i Rom tar han emot en grupp judar, och

från morgon till kväll förklarade han för dem och vittnade om Guds rike och försökte övertyga dem om Jesus utifrån både Mose lag och profeterna. (28:23)

Om Paulus vittnade för dem om Jesus ”från morgon till kväll”, då måste han ha sett honom på väldigt många ställen i Mose lag och profeterna. Hur många kristna klarar av att göra detsamma? Inte många!

1. Ruth Rabbah 5:6. https://www.sefaria.org/Ruth.2.14?lang=bi&with=Ruth Rabbah&lang2=en ↩︎

Min far David hade i sinnet att bygga ett hus åt HERRENS, Israels Guds, namn. Men HERREN sade till min far David: Du har i sinnet att bygga ett hus åt mitt namn, och du gör rätt i att ha det i sinnet. Men det är inte du som ska bygga huset, utan din son som ska utgå från dig. Han ska bygga huset åt mitt namn. Och HERREN har hållit det löfte han gav, för jag har kommit i min far Davids ställe och sitter nu på Israels tron så som HERREN lovade, och jag har byggt huset åt HERRENS, Israels Guds, namn. (8:17-20)

Salomo menade att han hade uppfyllt Guds löfte till kung David när han hade byggt Templet och satt sig på Israels tron (2 Sam 7:13). Men om det stämmer, hur kan det då 2 Sam 7:12-14 vara en profetia om Messias? Även om Salomo trodde att han hade uppfyllt löftet var det likväl en deluppfyllelse han åstadkom.

När din (Davids) tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme. Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt. Jag ska vara hans fader och han ska vara min son. (2 Sam 7:12-14)

Guds löfte till David gällde inte bara byggandet av Templet utan även att kungatronen skulle bli befäst för evigt. Men det uppfyllde inte Salomo. I Sak 6:12 står det att ”han (Messias) ska bygga HERRENS tempel”. Även rabbinen Isaac ben Moses Arama (1420–1494) menar att löftet måste avse Messias och inte Salomo.

Even though David, of his own accord, proposed to establish such a temple, G-d asked ”how could you do so unless I had commanded you?” As to the promise that his son would be chosen to do so, the son referred to, is not Solomon, but the Messiah. G-d emphasized that He never requested from Moses a permanent residence, neither does He request it at that time. (Samuel II 7,7) However, ”your son” meaning the Messiah, ”he will build it.” David prepared blueprints etc., but he did not realise that it was not Solomon who had been meant by the words of the prophet Nathan, but that the descendant who would build the permanent house would do so many years after David’s departure from this earth. Chronicles I chapter 17, confirms this interpretation. Verse 14 reads ”I will make him stand in My house and My kingdom forever,” a phrase that can certainly not be applied to Solomon. This is all in line with the prophecy in Isaiah chapter eleven, describing the nature of the Messiah. This is the person referred to already in David’s time (Samuel II 7, 14) ”I will be his father” etc.¹

Salomo utgjorde en profetisk förebild på Messias när han byggde Templet. Men faktum är att själva Templet också är en profetisk bild på Messias. Jesus förklarade detta i en diskussion med en grupp judar.

Jesus svarade: “Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det på tre dagar.” Judarna sade: “I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du ska resa upp det på tre dagar!” Men templet han talade om var hans kropp. (Joh 2:19-21)

Låt oss gå tillbaka och lyssna till Salomos ord vid invigningen av Templet i Jerusalem.

Även om en främling som inte tillhör ditt folk Israel kommer från något land långt borta, för ditt namns skull – för också där ska man höra talas om ditt stora namn och din starka hand och din uträckta arm – ja, om han kommer och ber vänd mot detta hus, hör det då i himlen där du bor och gör allt som främlingen ropar till dig om. (8:41-43)

Om främlingen (hedningen) bad vänd mot Templet (platsen för syndoffren) skulle Gud höra honom från himlen (inte Templet). Här ser jag en profetisk bild på oss hedningar idag. När vi ber vända mot Jesus (Templet) då hör Gud oss från himlen. Bönens riktning går alltid via Jesus (platsen [personen] för det eviga syndoffret) till Gud. En intressant jämförelse är när Israels barn syndade i öknen. De som fäste blicken på kopparormen (profetisk bild på Jesus) fick leva. De som inte gjorde det dog (4 Mos 21:9). Sammanfattningsvis utgör Templet i Jerusalem en profetisk bild på Messias lidande.

1. Akeidat Yitzchak 50:1:7. https://www.sefaria.org/II_Samuel.7.13?lang=en&with=Akeidat%20Yitzchak&lang2=en ↩︎

Ett felfritt, årsgammalt lamm av hankön ska ni välja ut och ta antingen från fåren eller getterna. Ni ska förvara det till den fjortonde dagen i denna månad. Då ska hela Israels församlade menighet slakta det i skymningen [ben ha’arbajim].

Israels barn blev befallda att välja ut ett felfritt lamm av hankön och slakta det i skymningen (hebr. ben ha’arbajim). Men när infaller skymningen? Faktum är att det inte står ‘skymning’ i den hebreiska texten. Det står ‘mellan de två aftnarna’, något Helge Åkeson har tagit fasta på i sin översättning.

I skolen hava det i förvaring intill fjortonde dagen i denna månad; då skall Israels menighets hela församling slakta det emellan de två aftonstunder.

När infaller ”emellan de två aftonstunder”? Den medeltida rabbinen Rashi (1040-1105) ger oss svaret.

בֵּין הָעַרְבָּיִם — In the afternoon [litt., between the evenings]. The afternoon is given this name because it falls between two ”sunsets”; the first is when the noontime sun begins to dip toward the horizon, and the second when it sets below the horizon.¹

Mellan de två aftonstunderna är från den tid solen börjar gå ner till den tid den har gått ner, vilket är omkring klockan tre på eftermiddagen. Det var vid den tidpunkten Israels barn blev befallda att slakta sina felfria lamm. Enligt judarnas Mishnah var det även då Pesach-lammen offrades i Templet under andra templets tid.

The daily afternoon offering is slaughtered at eight and a half hours of the day, which is two and a half hours after midday, and is sacrificed, i.e., its offering on the altar is completed, at nine and a half hours of the day.²

Slaktandet och offrandet av lammen pågick mellan 14.30 och 15.30 (enligt vår tideräkning). Och vad hände med Jesus vid samma tid på dagen?

Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: “Eli! Eli! Lema sabaktani?” Det betyder: “Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?” … Jesus ropade än en gång med hög röst och gav sedan upp andan. (Matt 27:36-50)

Jesus dog på korset vid nionde timmen vilket motsvarar klockan tre på eftermiddagen (räkningen börjar kl sex på morgonen). Han dog alltså vid samma tidpunkt på dagen som Israels barn blev befallda att slakta sina felfria lamm. Hade Jesus dött på korset före eller efter nionde timmen hade den profetiska tidsplanen i 2 Mos 12:6 spruckit. Vilken mäktig planering av Gud!

1. Scherman, Nosson. The Stone Edition Chumash: The Torah, Haftaros, and Five Megillos with a commentary from Rabbinic writings. Mesorah Publications, ltd, s. 351. ↩︎
2. Mishnah Pesachim 5:1. https://www.sefaria.org/Mishnah_Pesachim.5.1?lang=bi&with=all&lang2=en ↩︎

Du ska lägga [shachav] dig på vänstra sidan och lägga Israels folks missgärning på dig. Lika många dagar som du ligger så, ska du bära på deras missgärning. Jag ska lägga deras missgärningsår på dig. De ska motsvaras av samma antal dagar, trehundranittio dagar. Så ska du bära Israels folks missgärning. När du har fullgjort dem ska du lägga [shachav] dig en gång till, nu på högra sidan. Du ska bära Juda folks missgärning under fyrtio dagar, en dag för varje år. Jag har tilldelat dig en dag för varje år.

Gud säger till Hesekiel att lägga sig ner för att bära Israels och Juda folks missgärningar. Den medeltida rabbinen Rashi (1040-1105) säger att

the pain and suffering which the prophet would endure in the course of 390 days of immobility (vs. 5 and 8) would ‘atone’ for the sins of the people.¹

Enligt Rashi ledde Hesekiels handling till ‘försoning’ för Israel och Juda. När det står att han skulle lägga sig ner används det hebreiska ordet shachav. Även om det förekommer mer än 200 gånger i den hebreiska Bibeln och inte har någon överdriven betydelse, används det likväl på ett intressant sätt längre fram i Hesekiels bok.

Starka hjältar ska tala ur dödsriket till honom och till dem som hjälper honom: De har farit hit ner, och nu ligger [shachav] de där, de oomskurna, genomborrade med svärd. (32:21)

Trots all sin makt har de fått sin plats bland dem som är slagna med svärd. De måste ligga [shachav] där tillsammans med de oomskurna och med dem som har farit ner i graven. (32:29)

Starka hjältar har blivit dödade med svärd och ligger (shachav) i dödsriket/graven. När Gud sade till Hesekiel att lägga sig ner till ‘försoning’ för Israel och Juda, var detta en profetisk bild på att Jesus en dag skulle lägga sig ner i dödsriket till full försoning för deras synder. Rabbinen Moshe Eisemann säger:

God’s Attribute of Justice seeks a punishment for the entire community, but is satisfied when it is meted out only to the Zaddik.²

Zaddik är en hebreisk term som betyder ”rättfärdig” och avser en rättfärdig människa.

1. Eisemann, Moshe. The Book of Ezekiel: A New Translation with a Commentary Anthologized from Talmudic, Midrashic, and Rabbinic Sources. Mesorah Publications, ltd, s. 109. ↩︎
2. ibid, s. Appendix III [v]. ↩︎

Till HERREN, den högt lovade, ropar jag, och jag blir frälst från mina fiender. Dödens vågor omgav mig, fördärvets strömmar skrämde mig. Dödsrikets [sheol] band omslöt mig, dödens snaror mötte mig. I min nöd åkallade jag HERREN, jag ropade till min Gud. Från sitt tempel hörde han min röst. (22:4-7)

David sjöng dessa ord när Gud hade räddat honom från alla hans fiender (samma sång finns i Ps 18). De är förvånansvärt lika den bön Jona bad i fiskens buk.

Jag ropade till Herren i min nöd, och han svarade mig. Från dödsrikets [sheol] buk ropade jag på hjälp, och du hörde min röst … Vattnet omslöt mig ända till halsen, djupet omgav mig … När min själ tynade bort i mig tänkte jag på Herren, och min bön nådde dig i ditt heliga tempel. (2:3-8)

David och Jona var i ett lidande som de likställde med dödsriket (sheol). Och i båda fallen hörde Gud deras böner från sitt heliga tempel. David och Jona utgör tydliga profetiska förebilder på Messias. Personligen ser jag Jesu död, uppståndelse och konungsliga makt i 2 Sam 22. Verserna 4-7 handlar om Messias död. David (liksom Jona) kom metaforiskt till döden/dödsriket. Jesus däremot kom bokstavligen dit efter sitt lidande. När han befann sig i sheol räckte Fadern ut sin hand och uppväckte honom från de döda och ”räddade mig från min mäktige fiende” (djävulen).

Han räckte sin hand från höjden och grep tag i mig, han drog mig upp ur de väldiga vattnen. Han räddade mig från min mäktige fiende … Jag har hållit mig på HERRENS vägar och inte avfallit från min Gud … Jag har varit fullkomlig inför honom och aktat mig för synd. Därför har HERREN lönat mig efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon. (22:17-25)

Fadern uppväckte Jesus från de döda eftersom han hade varit fullkomlig inför honom och aktade sig för synd. Petrus sade att ”Gud har uppväckt honom och löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt för döden att behålla honom” (Apg 2:24). Längre fram i Davids sång ser jag Jesus som konung.

Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem, jag vände inte förrän jag gjort slut på dem. Jag gjorde slut på dem och slog dem så att de inte kunde resa sig, de föll under mina fötter. Du rustade mig med kraft för striden, du böjde mina motståndare under mig. Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förintade jag. (22:38-41)

Jesus förväntas komma tillbaka som konung och strida mot sina fiender. I Ps 2:9 står det om Messias att ”du ska krossa dem (hednafolken) med järnspira, slå sönder dem som lerkärl”. Paulus säger att ”han (Jesus) måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter” (1 Kor 15:25). Därför tolkar jag Davids ord i 22:38-41 som en profetia om den konungsliga Jesus. David avslutar sin sång på följande sätt:

Därför vill jag tacka dig bland hednafolken, HERRE, och lovsjunga ditt namn, för du ger stora segrar till din kung och visar nåd mot din smorde, mot David och hans ätt till evig tid. (22:50-51)

Uttrycket ‘din smorde’ har en tydlig messiansk anspelning (Ps 2:2; Luk 2:26; Apg 4:26; Upp 11:15; 12:10), vilket innebär att texten inte bara handlar om David utan även om den utlovade Messias. Avslutningsvis citerar Paulus 22:50 när han skriver om Jesus till församlingen i Rom.

Vad jag vill säga är att Kristus har blivit de omskurnas tjänare för att visa Guds trofasthet och bekräfta löftena till fäderna, och att hedningarna har fått prisa Gud för hans barmhärtighet, som det står skrivet: Därför vill jag tacka dig bland hednafolken och lovsjunga ditt namn. (15:8-9)

Att Paulus citerar 22:50 med anspelning på Jesus visar att han förmodligen såg 2 Sam 22 i sin helhet som en Messiasprofetia.

Över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De ska sörja över honom som man sörjer ende sonen [jachid], och de ska gråta bittert över honom som man gråter över den förstfödde.

När Johannes citerar från denna vers gör han det inte ordagrant utan skriver ”honom” istället för ”mig”. Detta sätt att citera fritt från GT är inget konstigt utan görs även av de andra författarna av NT.

Ett annat ställe i Skriften säger: De ska se upp till honom som de har genomborrat. (Joh 19:37)

Se, han kommer med molnen, och varje öga ska se honom, även de som genomborrat honom. Och jordens alla stammar ska jämra sig för hans skull. (Upp 1:7)

En intressant sak med Sak 12:10 är användandet av ordet jachid som betyder ‘ende’. Bokstavligen står det inte ‘ende sonen’ utan bara ‘ende’, även om versen underförstått handlar om den ende sonen. Det finns en tematisk koppling mellan jachid i Sak 12:10 och användandet av jachid i berättelsen om Abraham och Isak.

En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: “Abraham!” Han svarade: “Ja, här är jag.” Då sade han: “Ta din son Isak, din ende son [jachid] som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag ska visa dig.” (1 Mos 22:1-2)

Även här står det ‘ende’ och inte ‘ende son’. Men eftersom Gud säger ”ta din son Isak” precis innan förstår vi att ‘ende’ handlar om Abrahams ende son. Med tanke på att 1 Mos 22 utgör en profetisk bild på Fadern som offrar Jesus, är det inte långsökt att Sak 12:10 handlar om samma sak. Vidare uppger judarnas Talmud att den som genomborrats är Messias, Josefs son.

The Gemara asks: Granted, according to the one who said that the lament is for Messiah ben Yosef who was killed, this would be the meaning of that which is written in that context: “And they shall look unto Me because they have thrust him through; and they shall mourn for him, as one mourns for his only son” (Zechariah 12:10).¹

Observera att det inte handlar om den Jesus, Josefs son NT undervisar om. Inom judendomen tror man på två Messiasgestalter; Messias, Josefs son och Messias, Davids son. Messias, Josefs son förväntas vara en militär och politisk ledare vars uppgift är att strida mot Israels fiender. I slutstriden som föregår Israels återlösning blir han dödad och efterträds av Messias, Davids son. Han är den som förväntas fullborda återupprättandet av det messianska riket, bygga det tredje templet och skapa världsfred. Även om rabbinerna tolkar in en annan Messias, Josefs son i Sak 12:10, är det likväl intressant att de tolkar den som en Messiasprofetia.

1. Talmud, Sukkah 52a. https://www.sefaria.org/Sukkah.52a.6?lang=bi&with=all&lang2=en ↩︎

Herren sände en stor fisk som slukade Jona, och han var i fiskens buk i tre dagar och tre nätter. Och Jona bad till Herren sin Gud i fiskens buk. Han sade: ”Jag ropade till Herren i min nöd, och han svarade mig. Från dödsrikets [sheol] buk ropade jag på hjälp, och du hörde min röst.”

Jona i fiskens buk är en av de mest välkända berättelserna i Bibeln. Det står att han tillbringade tre dagar och tre nätter i dödsriket. Det hebreiska ordet för ‘dödsrike’ är sheol och är synonymt med ‘döden’ och ‘graven’ (inte helvetet). Att Jona utgör en profetisk förebild på Jesus bekräftas av Jesus själv.

Liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. (Matt 12:40)

Det är uppenbart att ”tre dagar och tre nätter” i fiskens buk är en metafor för Jesu död och uppståndelse.

Den som syndar ska dö. En son ska inte bära sin fars missgärning, och en far ska inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet ska vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet ska vara hans egen.

Denna vers används inom judendomen som argument för att Jesus inte kan ha dött för våra synder. Om ”den ogudaktiges ogudaktighet ska vara hans egen” hur kunde då Jesus vara vårt syndoffer? Frågan är berättigad. Men faktum är att många rabbiner vittnar emot detta argument. De menar att en rättfärdig människa visst kan dö för andras synder. Det finns alltså en oenighet i denna fråga. Rabbinen Berel Wein skriver i sin bok The Triumph of Survival:

It was an old Jewish tradition dating back to Biblical times that the death of the righteous and innocent served as an expiation for the sins of the nation or the world. The stories of Isaac and of Nadav and Avihu, the prophetic description of Israel as the long-suffering servant of the Lord, the sacrificial service in the Temple – all served to reinforce this basic concept of the death of the righteous as an atonement for the sins of other men.¹

Tanken att en rättfärdig människa kan dö för andras synder går tillbaka ända till Bibelns tid. En av de mest kända berättelserna i Bibeln är Abrahams offrande av Isak (Akeidah). Rabbinen Yaakov ben Yitzchak Ashkenazi (1550–1625) spekulerar över Abrahams ord till Gud efter att han blivit hindrad att offra Isak.

Abraham said to God, ”You have sworn. Now I too swear – that I will not leave this place until You tell me that You will remember my children when they sin, and let this be an atonement for them, as if I had actually spilled my child’s blood, just as if his ashes lay on the altar.”²

Trots att ”den ogudaktiges ogudaktighet ska vara hans egen” kunde Ashkenazi skriva ”let this (the ‘blood’ of Isaac) be an atonement for them (his descendants)”. För honom fanns det ingen motsägelse. Enligt en judisk midrash (ca. 200 e.Kr.) över 2 Mosebok gör författaren en intressant koppling mellan Isaksoffret och blodet på dörrposterna i Egypten.

”I shall see the blood”: I shall see the ”blood” of the binding of Isaac, as it is written (Genesis 22:14) ”And Abraham called the name of the place ‘The L–rd will see.'”³

Orden ”I shall see the blood” är hämtade från 2 Mos 12:13 där det står ”när jag ser blodet ska jag gå förbi er”. Det var, enligt denna midrash, blodet (metaforiskt) från Isak som räddade Israels barn från dödsängeln i Egypten, och därmed räddade dem från syndens slaveri. På samma sätt har blodet från Jesus räddat oss från vårt syndens slaveri. I 4 Mackabeerboken kan vi läsa om den skriftlärde Eleazar som var trogen Guds Torah. Han ställdes inför kung Antiochus och fick valet att antingen äta griskött eller dö.

When Antiochus saw him (Eleazar) he said, ”Before I begin to torture you, old man, I would advise you to save yourself by eating pork, for I respect your age and your gray hairs.” … When he was now burned to his very bones and about to expire, he lifted up his eyes to God and said, ”You know, O God, that though I might have saved myself, I am dying in burning torments for the sake of the law. Be merciful to your people, and let our punishment suffice for them. Make my blood their purification, and take my life in exchange for theirs.” (6:5-7, 26-29)⁴

Trots att Eleazar var skriftlärd såg han ingen motsägelse mellan Hes 18:20 och att hans blod kunde offras för Israels folk. Vidare ställer en rabbin frågan i Talmud varför Mirjams död nämns i anslutning till den röda kvigan (19:1-20:1).

Said R. Ammi, Wherefore is the account of Miriam’s death placed next to the [laws of the] red heifer? To inform you that even as the red heifer afforded atonement [by the ritual use of its ashes], so does the death of the righteous afford atonement [for the living they have left behind].⁵

Såsom den röda kvigan gav försoning, så ger en rättfärdig människas död försoning för andra människor. Sammanfattningsvis är det tydligt, enligt rabbinerna, att en rättfärdig människas död kan sona för andras synder. Därför var det ingen ny tanke Paulus kom med när han sade ”Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare” (Rom 5:8) och ”Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna” (1 Kor 15:3).

1. Wein, Berel. The Triumph of Survival: The Story of the Jews in the Modern Era 1650-1990. Brooklyn, N.Y. Shaar, 1990, s 14. ↩︎
2. Ashkenazi, Yaakov Ben Yitzchak. The Weekly Midrash: Tz’Enah Ur’Enah-The Classic Anthology of Torah Lore and Midrashic Commentary. Mesorah Publications, Ltd. 1993, s. 111. ↩︎
3. Midrash Mekhilta de-Rabbi Ishmael ↩︎
4. Coogan, Michael D. The New Oxford Annotated Apocrypha: New Revised Standard Version. Oxford University Press. 2018 ↩︎
5. Talmud, b. Mo‛ed Qatan 28a. ↩︎

Låt oss se på ytterligare ett exempel där Bibeln talar om Messias två ankomster.

Fröjda dig stort, dotter Sion! Jubla, dotter Jerusalem! Se, din kung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl. (Sak 9:9)

I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens moln. Han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. (Dan 7:13)

Att Messias förväntas komma ridande på en åsna, samtidigt som han förväntas komma på himlens moln, ses som en motsägelse bland rabbinerna.

Rabbi Alexandri says: Rabbi Yehoshua ben Levi raises a contradiction between two depictions of the coming of the Messiah. It is written: “There came with the clouds of heaven, one like unto a son of man … and there was given him dominion and glory and a kingdom … his dominion is an everlasting dominion” (Daniel 7:13–14). And it is written:“Behold, your king will come to you; he is just and victorious; lowly and riding upon a donkey and upon a colt, the foal of a donkey” (Zechariah 9:9). Rabbi Alexandri explains: If the Jewish people merit redemption, the Messiah will come in a miraculous manner with the clouds of heaven. If they do not merit redemption, the Messiah will come lowly and riding upon a donkey.¹

Rabbinerna menar att om de är värdiga skall han komma med himlens moln. Om de däremot inte är värdiga skall han komma ridande på en åsna. Men på vilket sätt skulle de inte vara värdiga? Rabbinerna säger att det andra Templet förstördes på grund av hat utan orsak.

Why was the second Sanctuary destroyed, seeing that in its time they were occupying themselves with Torah, [observance of] precepts, and the practice of charity? Because therein prevailed hatred without cause. That teaches you that groundless hatred is considered as of even gravity with the three sins of idolatry, immorality, and bloodshed together.²

Är det bara en tillfällighet att Jesus sade ”de har hatat mig utan anledning” (Joh 15:25)? Jag menar inte att Templet förstördes enbart på grund av de judiska ledarnas hat mot Jesus. Men sambandet är onekligen intressant. Hur som helst, professor Michael L. Brown opponerar sig mot rabbinernas slutsats. Han menar att det inte handlar om ett antingen eller scenario, utan Messias måste komma ridande på en åsna och komma på himlens moln, men vid olika historiska tidpunkter.

The Talmud says if we are worthy, he will come in the clouds, but if we are unworthy, he will come riding on a donkey. The problem is that the Hebrew Scriptures do not present these two events as either-or options. Rather, they are both explicit prophecies that must be fulfilled.³

Det mest troliga är att Jesus kom ridande på en åsna för 2 000 år sedan på grund av att det judiska folket inte var värdiga. Men snart skall han komma på himlens moln för att de är värdiga. Men är de värdiga idag? Inte som jag ser det. Men ju mer Messias ankomst närmar sig, desto mer kommer Gud att verka i det judiska folket. Det finns profetior i Bibeln som säger att de kommer att omvända sig i ändens tid.

När du är i nöd och allt detta händer dig i kommande dagar [be’acharit hajjamim] ska du vända om till HERREN din Gud och lyda hans röst, för HERREN din Gud är en barmhärtig Gud. Han ska inte överge dig eller förgöra dig. Han ska inte glömma det förbund han med ed har ingått med dina fäder. (5 Mos 4:30-31)

Under lång tid ska Israels barn vara utan kung och furste, utan offer och stoder och utan efod och husgudar. Sedan ska Israels barn vända om och söka HERREN sin Gud och David (Messias), sin kung. Med fruktan ska de söka HERREN och hans godhet i kommande dagar [be’acharit hajjamim]. (Hos 3:5)

Lägg märken till orden ”han ska inte glömma det förbund han med ed har ingått med dina fäder”. Guds nåd mot det judiska folket beror inte på dem själva utan på det förbund han har slutit med Abraham, Isak och Jakob (jmf 2 Mos 2:24). Vidare säger rabbinerna att det hebreiska uttrycket be’acharit hajjamim (בְּאַחֲרִית הַיָּמִים) avser Messias tidsålder (jmf Jes 2:2). En omvändelse är på väg hos det judiska folket, och då kommer de att ropa ”Välsignad är han (Messias) som kommer i Herrens namn!” (Matt 23:39).

1. Talmud, Sanhedrin, 98a. ↩︎
2. Talmud Yoma 1:1. ↩︎
3. Brown, Michael L. Answering Jewish Objections to Jesus, vol. 4. Baker Books Grand Rapids, Michigan, s. 85. ↩︎