Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom. Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vår predikan, och för vem blev Herrens arm uppenbarad? Alltså kunde de inte tro, för Jesaja har också sagt: Han har förblindat deras ögon och förhärdat deras hjärta, så att de inte ser med sina ögon och förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade av mig. Så sade Jesaja därför att han såg hans härlighet och talade om honom. (12:37-41)

Johannes börjar med att citera från Jes 53:1 och därefter från Jes 6:10. Han avslutar sedan med orden ”så sade Jesaja därför att han såg hans härlighet och talade om honom”. Men vilken av de två citaten handlar om Messias härlighet? Traditionellt brukar man inom kristenheten koppla samman denna härlighet med Jes 6.

Året då kung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. Och den ene ropade till den andre: “Helig, helig, helig är HERREN Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet [kavod].” … Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon eller hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir botade. (6:1-10)

När det står att ”hela jorden är full av hans härlighet” utgår man från att det är denna härlighet är Jesu härlighet. Jesus måste därför vara den HERREN Sebaot texten talar om. Det låter övertygande, speciellt med tanke på att det hebreiska ordet kavod (härlighet) inte förekommer någonstans i Jes 52:13-53:12. Men likväl behöver man, som alltid, studera den större och snävare kontexten. Om Jesus är HERREN Sebaot i Jes 6:3 uppstår en rad motsägelser gentemot andra texter i Bibeln.

Se, jag ska låta min tjänare Telningen (Messias) komma. Se den sten som jag lagt inför Josua! Över denna enda sten vakar sju ögon, och se, jag ska gravera in en inskrift på den, säger HERREN Sebaot. (Sak 3:8-9)

Så säger HERREN Sebaot: Se, en man vars namn är Telningen (Messias). Under honom ska det gro, och han ska bygga HERRENS tempel. (Sak 6:12)

Svärd, upp mot min herde (Messias), mot den man som står mig nära, säger HERREN Sebaot. Slå herden så att fåren skingras, för jag ska vända min hand mot de små. (Sak 13:7)

I dessa båda texter framställs Jesus som raka motsatsen till HERREN Sebaot. Han är istället en tjänare och herde åt HERREN Sebaot. Ja, en man som står HERREN Sebaot nära. Den senare texten citerade Jesus strax innan han blev övergiven av sina lärjungar (Matt 26:31). En annan motsägelse som uppstår om Jesus är HERREN Sebaot i Jes 6 är hur Messias beskrivs i Jes 11.

Ett skott ska skjuta upp ur Ishais avhuggna stam, en telning (Messias) från hans rötter ska bära frukt. Över honom ska HERRENS Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och fruktan för HERREN. Han ska ha sin glädje i fruktan för HERREN. (11:1-3)

Om Messias skall frukta HERREN enligt Jes 11, hur kan han då själv vara HERREN i Jes 6? Även om det i Jes 11 inte står ordagrant ”HERREN Sebaot” är det onekligen samma HERREN (JHWH) vi talar om. En tredje motsägelse är att uttrycket ”helig, helig, helig” bara används två gånger i hela Bibeln, och där det andra gången tveklöst handlar om HERREN.

Var och en av de fyra varelserna hade sex vingar och fullt med ögon runt om och på insidan. Dag och natt säger de utan uppehåll: “Helig, helig, helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som kommer.” (Upp 4:8)

Att det handlar om HERREN och inte Jesus är uppenbart med tanke på de senare orden ”i mitten mellan tronen och de fyra varelserna och de äldste stod ett Lamm (Jesus), som såg ut att ha blivit slaktat” (Upp 5:6). Jesus är alltså inte den som sitter på tronen och tar emot hyllningen ”helig, helig, helig är Herren Gud Allsmäktig”. Därför är det inte heller troligt att han tar emot hyllningen i Jes 6:3. Så vad hade Johannes i åtanke när han skrev ”så sade Jesaja därför att han såg hans härlighet och talade om honom”? Det mest troliga är att han syftade på Jes 53:1.

Vem trodde vår predikan? För vem blev HERRENS arm uppenbarad?

Det som gör denna text speciellt attraktiv är att hela perikopen (Jes 52:13-53:12) har en messiansk anspelning. Men hur gör vi då med det faktum att kavod (härlighet) inte finns med, den härlighet Jesaja fick se och som syftar på Messias? En viktig sak många missar är att Johannes inte citerade Jes 53:1 från den hebreiska grundtexten utan från den grekiska översättningen Septuaginta (LXX). Citatet som är taget ordagrant från denna grekiska text innehåller det grekiska ordet doxa (härlighet).

Behold, my servant shall understand, and be exalted, and glorified exceedingly. As many shall be amazed at thee, so shall thy face be without glory from men, and thy glory [doxa] shall not be honoured by the sons of men. Thus shall many nations wonder at him; and kings shall keep their mouths shut: for they to whom no report was brought concerning him, shall see; and they who have not heard shall consider. O Lord, who has believed our report? and to whom has the arm of the Lord been revealed? (52:13-53:1)

Även om Jes 52:13-53:12 har en större messiansk anspelning inom den kristna traditionen, finns det trots allt judiska källor som också anser att perikopen handlar om Messias.

Behold, My servant the Messiah will be successful; he will be lifted up and increase and be very strong. Just as the house of Israel, who was in darkness among the nations, hoped on him for many days, their appearance and their splendor is more than the children of men. (52:13-14 [Targum Jonathan])

What is his [the Messiah’s] name? — The School of R. Shila said: His name is Shiloh, for it is written, until Shiloh come … The Rabbis said: His name is ‘the leper scholar,’ as it is written, Surely he hath borne our griefs, and carried our sorrows: yet we did esteem him a leper, smitten of God, and afflicted (Isa. LIII, 4). (Talmud, Sanhedrin 98b)

Targum Jonathan är en parafraserad arameisk översättning av profetlitteraturen från det andra århundradet v.t. Den Babyloniska Talmud är judarnas största kommentarserie och färdigställdes omkring år 500 v.t. Även aposteln Petrus tolkade in Messias i texten när han skrev ”genom hans sår är ni helade” (1 Petr 2:24). Med tanke på att Jes 52:13-53:12 har en så pass tydlig messiansk anspelning är det mest troligt att Johannes gjorde samma anspelning med sina ord i Joh 12:41. Att han skulle ha lämnat sin judiska monoteistiska tro och istället gjort Messias till HERREN Sebaot är för mig alltför långsökt. Och sist, men inte minst, bör vi inkludera den snävare kontexten till 12:37-41. Bara några verser efter denna perikop står det följande:

Jesus ropade: “Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag är ljuset (Messias) som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret.” (12:44-46)

Två gånger säger Jesus ”honom som har sänt mig”. Orden påminner om Joh 17:3 där det står: ”Detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus”. Jesus är alltså sänd av den ende sanne Guden. Och är han sänd av Gud är det långsökt att Joh 12:41 betyder att han är HERREN Sebaot i Jes 6. Vidare säger Jesus i texten ovan att ”jag är ljuset”, vilket är samma sak som ”jag är Messias”. Eftersom han bekänner sig vara Messias betyder det att han är smord av Gud och inte att han själv är Gud. Faktum är att han inte kan vara Gud om han är Messias (se under Titeln ”Messias”).