Medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.

Det finns en oenighet bland exegeter hur de grekiska orden bakom ”vår store Gud och frälsare Jesus Kristus” skall översättas. Handlar de helt och hållet om Jesus, eller avser ”vår store Gud” Fadern och ”frälsare” på Jesus? Att det handlar om Fadern och Jesus ses i vissa översättningar.

Medan vi vänta på vårt saliga hopps fullbordan och på den store Gudens och vår Frälsares, Kristi Jesu, härlighets uppenbarelse. (1917)

Looking for the blessed hope and appearing of the glory of the great God and our Saviour Jesus Christ. (American Standard Version)

Eftersom den grekiska texten är tvetydig får vi använda oss av den viktigaste tolkningsregeln som är kontexten. Vi behöver studera både den större och mindre kontexten för att rätt kunna förstå Tit 2:13. I Paulus brev är det mer regel än undantag att han visar på en skillnad mellan Gud, Fadern och Jesus. Han skriver till exempel i inledningen till Efesierbrevet att ”välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader” (1:3). Han uppger alltså att Fadern är Jesu Kristi Gud. Vi kan vidare jämföra orden ”vår store Gud” i 2:13 med samma uttryck i GT.

HERRENS namn ska jag förkunna. Ge ära åt vår store Gud! (5 Mos 32:3)

I Bibeln tillskrivs Gud, Fadern titeln ”vår store Gud”. Varför skulle då Paulus, utan förvarning, använda det på Jesus? Vidare använder Paulus det liknande uttrycket ”vår Gud” flertalet gånger i sina brev.

Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn. (Efe 5:20)

Vår Gud och Fader tillhör äran i evigheters evighet. Amen. (Fil 4:20)

Så ska han styrka era hjärtan och göra dem fläckfria i helighet inför vår Gud och Fader när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga. (1 Tess 3:13)

Det är bara Fadern han benämner ”vår Gud”. Om bara Fadern är vår Gud, varför skulle då Jesus vara vår store Gud? Det saknar all logik. Faktum är att både GT och NT innehåller mängder av texter där Fadern tituleras ”vår Gud”.

Hör, Israel! HERREN vår Gud, HERREN är en. (5 Mos 6:4)

Vem är Gud förutom HERREN, vem är en klippa utom vår Gud? (2 Sam 22:32)

Sjung till HERREN med tacksamhet, lovsjung vår Gud till harpa! (Ps 147:7)

Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar.” (Apg 2:38-39)

Jag (Johannes) hörde en stark röst i himlen säga: “Nu tillhör frälsningen och makten och riket vår Gud och väldet hans Smorde.” (Upp 12:10)

Lägg märke till sista texten där Fadern tituleras ”vår Gud” medan Jesus är ”hans Smorde”. Jesus är alltså smord av vår Gud. Paulus ord är helt och hållet i linje med den monoteistiska judiska tro han växte upp med: ”Hör, Israel! HERREN vår Gud, HERREN är en.” Detta ses vidare i hans första första brev till Timoteus: ”Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus” (2:5). För Paulus fanns det bara en Gud och det var Fadern (jmf 1 Kor 8:6).

I 2:13 benämns Jesus som ”Kristus”, vilket betyder att han har blivit smord av Gud. Titeln ”Kristus” vittnar faktiskt om att han inte kan vara Gud. Att Jesus har blivit smord innebär att han till sin natur är begränsad och därmed i behov av Guds kraft (jmf Apg 10:38). Är man Kristus kan man inte vara Gud och är man Gud kan man inte vara Kristus. Dessa båda titlar går aldrig att förena. Därför är det märkligt om Paulus skulle ha uppgett Jesus som ”vår store Gud”, för att sedan ge honom den mänskliga titeln ”Kristus”.     

Men hur gör vi med titeln ”frälsare”? Kan Jesus vara frälsare utan att vara Gud? Enligt GT finns det bara en frälsare och det är Gud, Fadern (Jes 43:11). Men denna funktion kan Gud delegera till människor, vilket han gjorde vid olika tillfällen i GT (Dom 3:9, 15; 2 Kung 13:5; Neh 9:27) och kommer att göra i framtiden (Oba 1:21). På samma sätt har han delegerat denna funktion till Jesus.

Honom (Jesus) har Gud med sin högra hand upphöjt som hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel. (Apg 5:31)

Gud upphöjde Jesus som frälsare på samma sätt som han gjorde med Mose, han som frälste Israels barn ut ur Egypten. Den stora skillnaden mellan de båda är att Jesus har fått ett mycket större frälsningsuppdrag än sin profetiska förebild. I slutet av Titus brev skriver Paulus att

när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. (3:4-6)

Både Fadern och Jesus är ”vår frälsare”. Skillnaden mellan dem är att Fadern är den ende frälsaren (Jes 43:11) medan Jesus är hans delegerade frälsare (Apg 5:31). För att summera det hela är det mest sannolikt att ”vår store Gud” i 2:13 syftar på Fadern och ”frälsare” avser Jesus. Eftersom Jesus som Kristus är smord av Gud kan han omöjligt vara ”vår store Gud”, en titel som är reserverad endast för Fadern. Det mest trovärdiga sättet att översätta 2:13 är därför som man gjort i 1917 års översättning. 

Medan vi vänta på vårt saliga hopps fullbordan och på den store Gudens (Fadern) och vår Frälsares, Kristi Jesu, härlighets uppenbarelse.