Medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.
Till att börja med finns det ett problem med Folkbibelns översättning. Det står inte ”vår store Gud och frälsare Jesus Kristus” i den grekiska texten. Istället står det ”den store Guden och vår frälsare Jesus Kristus”, vilket ses i följande översättningar:
Medan vi vänta på vårt saliga hopps fullbordan och på den store Gudens och vår Frälsares, Kristi Jesu, härlighets uppenbarelse. (1917)
Väntande det lyckliga hoppet och uppenbarelsen av den store Gudens och vår Frälsares Kristi Jesu härlighet. (Helge Åkeson)
Looking for the blessed hope and appearing of the glory of the great God and our Saviour Jesus Christ. (ASV)
Här syftar ”den store Guden” på Fadern och ”vår frälsare” på Jesus. Att Fadern är den store Guden stämmer med GT: ”Esra prisade HERREN, den store Guden, och hela folket svarade med lyfta händer: ‘Amen, Amen’!” (Neh 8:6). Vidare uppstår det en motsägelse om ”den store Guden och vår frälsare” enbart syftar på Jesus. Att Jesus är Kristus innebär att han blivit smord av Gud. Men hur kan han som blivit smord vara ”den store Guden”? Vad saknar ”den store Guden” som gör att han behöver smörjas? Observera att satsen inte handlar om Jesu jordeliv för 2 000 år sedan, utan om framtiden när han ”skall träda fram i härlighet”. Skall han träda fram både som den Smorde och som ”den store Guden”? Hmmm!
Vidare behöver vi studera både den större och mindre kontexten för att rätt kunna förstå Tit 2:13. Att Paulus gör skillnad mellan Gud (Fadern) och Jesus i sina brev är mer regel än undantag. I inledningen av brevet till Titus skriver Paulus: ”Nåd och frid från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår Frälsare” (1:4). Här ses en tydlig skillnad mellan de båda. I inledningen till Efesierbrevet skriver han: ”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader” (1:3). Här uppger han att Fadern är Jesu Kristi Gud. Varför skulle han då uppge Jesus som ”den store Guden” i Tit 2:13? Det blir högst motsägelsefullt.
Men hur gör vi med titeln ”frälsare”? Kan Jesus vara frälsare utan att vara ”den store Guden”? Enligt GT finns det bara en frälsare och det är Gud, Fadern (Jes 43:11). Men denna funktion kan Gud delegera till människor, vilket han gjorde vid flera tillfällen i GT (Dom 3:9, 15; 2 Kung 13:5; Neh 9:27) och kommer att göra i framtiden (Oba 1:21). På samma sätt har han delegerat denna funktion till Jesus.
Honom (Jesus) har Gud med sin högra hand upphöjt som hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel. (Apg 5:31)
Gud upphöjde Jesus som frälsare på samma sätt som han gjorde med både Josef (i Egypten) och Mose. Farao (profetisk bild på Gud) delegerade sin frälsande makt till Josef. Gud delegerade samma frälsande makt till Mose. Den stora skillnaden mellan dessa båda profetiska förebilder och Jesus är att Jesus har fått ett mycket större frälsningsuppdrag. I slutet av Titus brev skriver Paulus att
när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. (3:4-6)
Både Fadern och Jesus är ”vår frälsare”. Skillnaden mellan dem är att Fadern är den verklige Frälsaren (Jes 43:11) medan Jesus är hans delegerade frälsare (Apg 5:31). För att summera det hela är det mest sannolikt att ”den store Guden” i 2:13 syftar på Fadern och ”frälsare” avser Jesus. Eftersom Jesus är smord (Kristus) av Gud kan han omöjligt vara ”den store Guden”. Det bästa sättet att översätta 2:13 är därför som man gjort i American Standard Version (ASV).
Looking for the blessed hope and appearing of the glory of the great God and our Saviour Jesus Christ.
Versen handlar om den store Gudens (Faderns) härlighet (inte Jesu härlighet) och vår (delegerade) frälsare Jesus Kristus (den Smorde).
