Johannesevangeliet 1:1-18 (2)

Logos i Gamla testamentet

De flesta exegeter idag är överens om att prologens två inledande ord ”i begynnelsen (grek. en arche) var ordet” anspelar på skapelseberättelsens inledning: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord” (1 Mos 1:1). I den grekiska översättningen LXX står det en arche, alltså samma som i Joh 1:1, istället för den hebreiska motsvarigheten bereshit. Men även om uttrycket ”Guds ord” inte finns i 1 Mos 1 är likväl hela skapelsen ett resultat av att Gud talade (1 Mos 1:3, 6, 9, 11, 14, 20, 24, 26, 29). Gud talade sina ord (logos), och det blev skapat!

Jesus sade att ”allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna” (Luk 24:44). Om Jesus är det logos Johannesprologen nämner om måste vi hitta honom i GT, annars går det inte att verifiera det Johannes skrev. Låt oss därför gå till den grekiska översättningen LXX och se på några av de texter där logos förekommer.

Himlen är skapad genom HERRENS ord [logos], alla dess härskaror genom hans muns ande … Han sade och det blev till, han befallde och det stod där. (Ps 33:6, 9)

De ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål. Han sände sitt ord [logos] och botade dem och räddade dem från undergång. (Ps 107:19-20)

Ditt ord [logos] är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. (Ps 119:105)

Hör HERRENS ord [logos], ni Sodomsfurstar, lyssna till vår Guds undervisning [torah], du Gomorrafolk! (Jes 1:10)

HERRENS ord [logos] kom till Jona, Amittajs son. Han sade: ”Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika mot den, ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.” (Jona 1:1-2)

I första exemplet har vi en s.k. parallellism, vilket innebär att en sak presenteras på två olika sätt. Här är ”HERRENS logos” synonymt med ”hans muns ande”, vilket innebär att ”han sade och det blev till, han befallde och det stod där”. Guds logos är alltså det verksamma ord han uttalade vid skapelsearbetet. Att läsa in en preexistent Jesus är att tolka in mer än vad texten säger. Även i tredje exemplet finns en parallellism där logos är synonymt med Guds torah (undervisning). I sin snävaste betydelse är torah de fem moseböckerna, men innefattar i praktiken all Guds undervisning. I sista texten står det att Guds logos kom till profeten Jona. Var det Jesus som kom till honom? Nej, Jesus förklarade långt senare att det inte var han.

Jesus svarade dem (judarna): ”Står det inte skrivet i er lag: Jag har sagt att ni är gudar? Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord [logos] kom till – och skriften kan ju icke bliva om intet.” (Joh 10:34-35 [1917])

Jesus sade till judarna att Guds logos kom till deras fäder, men utan att ge någon antydan om att han skulle ha varit detta logos. Det var helt enkelt Guds budskap som kom till dem. I Psaltaren står det att ”han sänder sitt budskap till jorden, hans ord [logos] går ut med hast” (147:15). Denna texts parallellism visar att Guds budskap är synonymt med logos. James D. G. Dunn skriver i sin monografi att

in the OT ’the word of God’ is God’s utterance, God himself making known his will to his people, particularly through the agency of the prophet. Even when writers weave poetic imagery and metaphor round the concept the thought is still essentially of God’s effective power put forth to achieve his purpose. (1)

Precis som Dunn skriver handlar Guds logos om hans uttalade ord, hans vilja, till sitt folk Israel. Det har inget med en preexistent varelse att göra.

Logos i den mellantestamentliga vishetslitteraturen

Det är lätt, som tidigare nämnts, att som kristen avfärda den mellantestamentliga litteraturen med argumentet att de inte är lika inspirerade som de bibliska böckerna. Men då missar man att dessa böcker var en del av det kulturella och religiösa kontext Jesus och lärjungarna levde i. De hjälper oss, tillsammans med de bibliska böckerna, att förstå betydelsen av logos.

Mina fäders Gud, barmhärtighetens herre, du som har skapat allt med ditt ord [logos], och som genom din vishet gjorde människan för att hon skulle härska över allt du skapat och styra världen heligt och rättfärdigt och fälla rättsinniga domar. (Vish 9:1-3 [Bibel 2000])

När djup tystnad behärskade allt och natten hade nått halvvägs i sitt snabba lopp svingade sig ditt (Guds) allsmäktiga ord [logos] från kungatronen i himlen ner till det land som skulle förödas, en hotfull krigare med sin obönhörliga befallnings skarpa svärd. Där han (logos) stannade spred han död överallt, han stod på jorden och nådde ända till himlen … En oförvitlig man (Aron) skyndade fram till försvar med vapen från sin heliga tjänst: bönen och rökelsens soningsmedel. Han gick till strids mot vredens raseri och satte en gräns för olyckan; så visade han att han var din tjänare. (Vish 18:14-16, 21 [Bibel 2000])

When formerly there was no world with its inhabitants, you deliberated and spoke with a word, and immediately the works of your creation stood before you. (2 Bar 14:17)

I första texten ser vi ytterligare ett exempel på parallellism där logos är synonymt med vishet. I andra exemplet stiger Guds logos steg ner till jorden som en hotfull krigare med uppdraget att sprida död överallt. Det är knappast en text kristna skulle använda för att visa på en preexistent Jesus. I sista texten står det att Gud ”spoke with a word” och allting skapades, vilket stämmer med Ps 33:6, 9 som vi såg tidigare. Logos är Guds uttalade och verksamma ord i skapelsen.


(1) Dunn, James D. G. Christology in the Making: A New Testament Inquiry Into the Origins of the Doctrine of the Incarnation. William B. Eerdmans Publishing Company, 1996, s. 248.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s