När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter, och han lade sin högra hand på mig och sade: ”Var inte förskräckt. Jag är den förste och den siste.” (1:17)

Skriv till församlingens ängel i Smyrna: Så säger den förste och den siste, han som var död och har fått liv igen. (2:8)

Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. (22:13)

Dessa tre texter har det gemensamt att de talar om Jesus som ”den förste och den siste”, ett uttryck som används för Gud i GT. Därför drar många slutsatsen att Jesus måste vara samma Gud.

Vem har planerat och utfört detta? Det är han som från begynnelsen kallade fram människors släkten. Jag, HERREN, är den förste och den siste. Jag är denne Gud. (Jes 41:4)

Att Gud är den förste och den siste innebär, som texten säger, att han från begynnelsen kallade fram människors släkten. Han är därmed ursprunget till varje människas existens. Men eftersom även Jesus är ”den förste och den siste”, är han då den Gud som beskrivs i Jes 41:4? För att få svar på detta behöver vi gå vidare och studera kontexten till 1:17; 2:8 och 22:13. I 22:13 finns ett annat uttryck som också används för både Gud och Jesus.

Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige. (1:8)

Han sade också till mig: “Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden.” (21:6)

Lägg märke till att ”A och O” är synonymt med ”begynnelsen och änden” i 21:6, på samma sätt som dessa båda uttryck är synonyma i 22:13. För att kunna presentera min förståelse behöver jag börja bakifrån, vilket innebär att jag inleder från 22:13 med dess större kontext.

Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar. (22:13-14)

Här finns tre uttryck som är synonyma; ”A och O”, ”den förste och den siste” samt ”begynnelsen [arche] och änden”. Alla tre handlar om samma sak, och de är vidare tematiskt kopplade till 1:17 och 2:8. I texten finns ett speciellt ord som behövs för att kunna ”knyta ihop säcken”, och det är grekiskans arche som betyder ”begynnelse”. Paulus använder samma ord i sitt brev till församlingen i Kolossai.

Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen [arche], den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. (Kol 1:18)

Paulus skriver att Jesus är begynnelsen, med betydelsen att han är den förste som uppstått från de döda (jmf 1 Kor 15:20-23). Exegeten Peter T. O’brien skriver att ”as the One who is ’the firstborn from the dead’ he is the founder of a new humanity”. (1) Jag tror Johannes hade samma tänkande när han skrev Uppenbarelseboken, och därför behöver vi Paulus ord i Kol 1:18 för att rätt kunna förstå Upp 1:17; 2:8 och 22:13. 

När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter, och han lade sin högra hand på mig och sade: “Var inte förskräckt. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och helvetet.” (1:17-18)   

Skriv till församlingens ängel i Smyrna: Så säger den förste och den siste, han som var död och har fått liv igen. (2:8)

Båda dessa texter säger att Jesus är ”den förste och den siste”, tillsammans med ”jag var död, och se, jag lever” och ”han som var död och har fått liv igen”. Jag tror därför att 1:17; 2:8 och 22:13 handlar om Jesus som den förste och siste av, som O’brien skriver, ett nytt människosläkte. Enligt Jes 41:4 kallade Gud fram människors släkten från begynnelsen, men i det nya förbundet har Jesus fått uppgiften att kalla fram ett nytt människosläkte. Denna kallelse påminner om Jesu tidigare undervisning.

Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv … Den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom. (Joh 5:25-29)

Såsom Gud uppväckte Jesus från de döda, så kommer Jesus en dag att uppväcka de döda. De Jesus ger liv ”skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar” (22:14). Men för de som ändå menar att uttrycket ”A och O” i 22:13 bevisar att Jesus är Gud, finns det en sak i kontexten som gör denna tolkning tveksam. 

Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar … Jag är Davids rotskott och hans ättling, den klara morgonstjärnan. (22:13-16)

Om Jesus gjorde anspråk på att vara Gud med uttrycket ”A och O”, varför sade han då några verser längre fram att ”jag är Davids rotskott och hans ättling”? Varför använde han sådana mänskliga ordval om han strax innan gjorde anspråk på att vara Gud? Det saknar all logik! Dessutom, i kontexten till 1:17 och 2:8 säger Jesus att

den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn. (3:12)

Varför säger Jesus att Fadern är ”min Gud” om han själv är Gud? Det saknar också all logik. Ett annan sak som tydligt skiljer mellan Gud, Fadern och Jesus i uppenbarelseboken är uttrycket ”Herren Gud, den allsmäktige”. Den förekommer nio gånger och syftar enbart på Fadern (1:8; 4:8; 11:17; 15:3; 16:7, 14; 19:6, 15; 21:22). Jesus är alltså inte Herren Gud, den allsmäktige, även om de flesta kristna menar att han är det. Det är därför viktigt att man tolkar 1:17; 2:8 och 22:13 i ljuset av den tydliga skillnad som ses mellan de båda.

För att summera det hela: det mest troliga, som jag förstår det, är att uttrycken ”A och O” och ”begynnelsen och änden” i Uppenbarelseboken inte handlar om Gud och det nuvarande människosläktet, utan att de fått en förnyad betydelse på Jesus och det människosläkte han en dag skall kalla fram. Att vissa uttryck används för både Gud och Jesus (och även andra människor) är inget nytt i Bibeln. Ett sådant exempel är titlarna ”Herrarnas herre” och ”konungarnas konung” som behandlas under Uppenbarelseboken 17:14; 19:16.

(1) O’brien, Peter T. Colossians-Philemon, vol. 44. (Word Biblical Commentary). Thomas Nelson, Inc, 2006, s. 51.