Översteprästerna och hela Stora rådet sökte nu skaffa fram något falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden. Men de fann inget, trots att många falska vittnen trädde fram … Då sade översteprästen till honom: ”Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son.” Jesus sade till honom: ”Du själv sade det. Men jag säger er: Härefter skall ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.” Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: ”Han har hädat. Behöver vi några fler vittnen? Se, ni har nu hört hädelsen. Vad anser ni?” De svarade: ”Han är skyldig till döden.” Och de spottade honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Andra gav honom piskrapp och ropade: ”Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?” (26:59-68)

I denna perikop befinner sig Jesus inför Stora rådet i Jerusalem strax innan sin korsfästelse. Den vanliga uppfattningen bland kristna är att Jesus gjorde anspråk på att vara Gud med orden ”härefter skall ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln”. Det var just dessa ord som utlöste översteprästens våldsamma reaktion där han rev sönder sina kläder och anklagade Jesus för hädelse. Men det finns vissa saker i den här texten många missar. Till att börja med blev Jesus befalld av översteprästen att erkänna vid den levande Guden om han var Messias, Guds Son. Han blev inte befalld att erkänna om han var den levande Guden själv. Jesus svarade honom att ”du själv sade det”. Han bekräftade alltså att han var Messias, Guds Son. Därför, om Jesus är Gud måste titlarna ”Messias” och ”Guds Son” vara synonyma med att vara Gud. Men i själva verket är det tvärtom. Är man Messias kan man inte vara Gud och är man Gud kan man inte vara Messias. På likande sätt innebär titeln ”Guds Son” att man är utvald av Gud till att representera honom. Dessa båda titlar behandlas mer utförligt under Titeln ”Messias” och Titeln ”Guds Son”. 

Jesus sade att ”härefter skall ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln”. Han använde sig här av titeln ”Människosonen” (hebr. ben ‘adam) som betyder ”son av människa” eller ”son av människosläktet”. Med tanke på att denna titel används för profeterna Daniel och Hesekiel (Hes 2:1; Dan 8:17) är det uppenbart att den inte är synonym med att vara Gud. I 4 Mos 23:19 står det dessutom att ”Gud är inte en människa, så att han skulle ljuga, inte en människoson, så att han skulle ångra sig”. Översteprästen var väl förtrogen med dessa texter och visste mycket väl att Gud inte är en människoson. Det måste därför ses som osannolikt att han skulle ha anklagat Jesus för hädelse på grund av detta.

Jag tror det var orden ”Maktens högra sida” som utlöste översteprästens våldsamma reaktion. Exegeten Tord Fornberg vid Uppsala universitet menar att ”Makten” var en omskrivning man använde sig av istället för att uttala Guds namn JHWH. (1) Förmodligen sade Jesus att ”härefter skall ni se Människosonen sitta på JHWH:s högra sida och komma på himlens moln”. I GT använde sig människor av detta namn vid vissa tillfällen (1 Mos 15:2; 26:25; 32:9) och Jesus valde att göra likadant, något som var förbjudet inom judendomen vid Jesu tid. Jewish Encyclopedia tar upp konsekvenserna, utifrån Mishnah, (2) av att uttala Guds namn: 

There is nothing in the Biblical laws to indicate what constitutes the crime, and nothing to show that, to prove blasphemy, it was required to prove that the blasphemer had uttered the name of God. The Mishnah, however, laying stress on the term ”noḳeb,” declares that the blasphemer is not guilty unless he pronounce the name of God (Mishnah Sanh. vii. 5) … At the conclusion of the trial sentence of death could not be passed by such testimony only, and it thus became necessary for one of the witnesses to use once the very words which they had heard. The court directed all persons not immediately concerned in the trial to be removed, and the chief witness was then addressed thus: ”State literally what you heard”; and when he repeated the blasphemous words the judges stood up and rent their garments. (3)

Enligt Mishnah skulle en person dödas om han/hon uttalade namnet JHWH. Domarna skulle riva sönder sina kläder, såsom översteprästen gjorde i Matt 26:65. Viktigt att poängtera är att sådana straff inte tillämpas inom judendomen idag. Denna text i Mishnah ger en högst sannolik förklaring till varför Jesus blev anklagad för hädelse. Jesus uttalade helt enkelt namnet JHWH vilket fick de församlade att flyga i luften av ilska. Nu går det inte att vara helt säker på att denna lag tillämpades vid Jesu tid, med tanke på att Mishnah skrevs ner omkring 200 v.t., alltså cirka 170 år efter Jesu korsfästelse. Men viktigt att komma ihåg är att mycket av det som finns i Mishnah cirkulerade muntligt och tillämpades långt innan det blev nerskrivet. Därför är det inte osannolikt att denna lag var verksam när Jesus stod inför Stora rådet. Det finns ytterligare ett argument för att Jesus inte gjorde anspråk på att vara Gud, och det är vad översteprästerna och de skriftlärda sade om Jesus när han hängde på korset strax efteråt.

Översteprästerna och de skriftlärda och de äldste gjorde narr av honom och sade: ”Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom, om han har honom kär. Han har ju sagt: Jag är Guds Son.” På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom. (Matt 27:41-44)

De sade att ”han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom”. Men varför sade de inte ”han har sagt sig vara Gud, nu får han rädda sig själv”? Om Jesus är Gud, varför måste han då lita på Gud för sin räddning? Lägg även märke till deras ord att ”han har ju sagt: Jag är Guds Son”. För dem innebar inte denna titel att man är Gud utan att man är Guds utvalda representant, vilket är titelns faktiska betydelse (se under Titeln ”Guds Son”). Både Israels folk, änglar och människor finns omnämnda som Guds söner i GT (1 Mos 6:1-4; 2 Mos 4:22-23; 2 Sam 7:12-14; Job 1:6; 2:1; Ps 2:7; 82:6). Som sagt, översteprästernas och de skriftlärdas ord ”han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom” är för mig ett tydligt bevis för att Jesus inte gjorde minsta anspråk på att vara Gud i Matt 26:64.

(1) Fornberg, Tord. Matteusevangeliet 13:53-28:20. Verbum Förlag, Stockholm, 1999, s. 448.

(2) Mishnah skrevs ner av rabbi Judah ha-Nasi omkring år 200 v.t. och innehåller tillägg, klargöranden och systematiseringar av buden i moseböckerna. 

(3) http://www.jewishencyclopedia.com/articles/3354-blasphemy   2020-10-17