Johannesevangeliet 8:24

Det var därför jag sade till er att ni kommer att dö i era synder. För om ni inte tror att Jag Är [ego eimi], ska ni dö i era synder.

Detta är en ganska populär text bland kristna för att bevisa Jesu Gudom. Man menar att orden ”Jag Är” (ego eimi) utgör en tydlig tematisk koppling till Guds uttalande ”Jag är den Jag Är” i 2 Mos 3:14. I fotnoten i Folkbibeln står det att ”uttrycket anspelar på 2 Mos 3:14, där utsagan avser Guds själv. Den anknyter till innebörden i det högsta gudomliga namnet, JHVH”. (1) Vissa kristna menar dessutom att om man inte tror att Jesus är JHVH, baserat på ego eimi i Joh 8:24, kommer man att dö i sina synder. Men som vi snart skall se är detta en obiblisk förståelse av texten. Till att börja med skriver exegeten James D. G. Dunn att 

as most commentators realize, had the great ‘I am’ sayings been uttered by Jesus during his mission in Galilee and Judea, they would hardly have been so ignored by the other Evangelists. (2)

Dunn har helt klart en poäng. Om uttrycket ego eimi har den höga kristologiska betydelse många kristna vill få det till, borde de andra evangelieförfattarna tagit med det. Det bör även betonas att de två grekiska orden ego eimi inte har några versaler i grundtexten, vilket innebär att ”Jag Är” är ett påhitt av översättaren för att lättare skapa en tematisk koppling till 2 Mos 3:14. En som översatt 8:24 på ett mer trovärdigt sätt är Helge Åkeson: ”Därför sade jag till eder: ’I skolen dö i edra synder; ty om I icke tron, att det är jag, så skolen I dö i edra synder.’” Men vad menade Jesus med ”det är jag”? Det centrala budskapet genom hela Johannesevangeliet är att Jesus är Messias, vilket också var anledningen till att Johannes skrev sitt evangelium (20:30-31). Första gången uttrycket ego eimi används i evangeliet är när Jesus möter den samariska kvinnan vid Jakobs brunn.

Kvinnan sade till honom: ”Jag vet att Messias ska komma, han som kallas Kristus. När han kommer ska han berätta allt för oss.” Jesus sade till henne: ”Det Är Jag [ego eimi], den som talar med dig.” Just då kom hans lärjungar. De blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. Kvinnan lämnade sin vattenkruka och gick in i staden och sade till folket: ”Kom så får ni se en man som har sagt mig allt jag har gjort. Han kanske är Messias?” (4:25-29)

Kvinnan sade till Jesus att ”jag vet att Messias skall komma”, varmed Jesus svarade ”det är jag”. Han bekräftade alltså det hon hade sagt. När kvinnan sedan kom in i staden sade hon till folket att ”han kanske är Messias”. Varför sade hon inte till dem att ”han kanske är Gud”, om det stämmer att ego eimi anspelar på JHWH i 2 Mos 3:14? Uppenbarligen hade hon en annan, mer sund och jordnära, förståelse av vad ego eimi betydde. Faktum är att titeln ”Messias” vittnar om att Jesus inte kan vara Gud. Är man Messias kan man inte vara Gud och är man Gud kan man inte vara Messias. Dessa två titlar går aldrig att förena (se under Titeln ”Messias”). Anledningen till att Johannes skrev sitt evangelium var ”för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son” (20:31). Och denna anledning ses genom hela evangeliet (1:41; 7:31; 9:22; 10:24; 11:27; 12:34). Vad gäller titeln ”Guds Son” se under Titeln ”Guds Son”

Om vi studerar den snävare kontexten till Joh 8:24 ser vi en intressant sak. Efter att Jesus sade ”om ni inte tror att Jag Är, ska ni dö i era synder”, frågade judarna ”vem är du då?” (8:25). Är inte det en märklig fråga om Jesus med orden ego eimi precis hade gjort anspråk på att vara den Gud som uppenbarade sig för Mose i 2 Mos 3:14? Och några verser längre fram säger Jesus att ”när ni har upphöjt Människosonen, då ska ni förstå att Jag Är” (8:28). Titeln ”Människosonen” betyder ”son av Adam” eller ”son av människosläktet” och kan som sådan omöjligt betyda att man är Gud. Den hebreiska motsvarigheten är ben ’adam och används i GT för profeterna Hesekiel och Daniel (Hes 2:1; Dan 8:17). Det är en upphöjd men absolut ingen gudomlig titel. Ett intressant exempel är när Jesus står inför Stora rådet i Jerusalem.

Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget. Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens … Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: “Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” Men Jesus var tyst och svarade inte. Återigen frågade översteprästen honom: “Är du Messias, den Välsignades son?” Jesus svarade: “Jag Är [ego eimi]. Och ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln.” Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: “Behöver vi några fler vittnen? Ni har hört hädelsen! Vad anser ni?” Alla dömde honom skyldig till döden. (Mark 14:55-64)

Här har man gjort samma överdrivna översättning som i Joh 8:24. Observera översteprästens fråga: ”Är du Messias?”, varvid Jesus svarar ”ego eimi”. Det Jesus i praktiken säger är ”det är jag” eller ”jag är han”, vilket parafraserat betyder ”du har rätt, jag är Messias”. Att Jesus skulle ha gjort anspråk på att vara Gud utifrån översteprästens fråga om han var Messias är absurt. Som sagt, är man Messias kan man inte vara Gud och är man Gud kan man inte vara Messias. På samma sätt är det med titeln ”Människosonen”. Även om det är en upphöjd titel är den absolut inte gudomlig. 

Men varför dömde Stora rådet Jesus till döden om han inte gjorde anspråk på att vara Gud med orden ego eimi? Det som gjorde de församlade upprörda var att Jesus sade ”Makten”, vilket är en omskrivning för Guds namn JHWH och som var förbjudet att uttala. Det står i judarnas Mishnah att ”the blasphemer is not guilty unless he pronounce the name of God” (se under Matteusevangeliet 26:64). Författarna av NT undvek att använda namnet JHWH och ersatte det med antingen ”Herre” (grek. ‘kurios’) eller ”Makten”. Att skriva ”Maktens högra sida” är därför samma sak som att skriva ”JHWH:s högra sida”.

Lägg även märke till orden ”översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget”. Hur var det möjligt om han under sitt jordiska vuxna liv hade sagt sig vara Gud med ego eimi? Borde inte det ha varit en giltig anledningen att kunna döma honom till döden? Slutsatsen måste därför vara att ego eimi inte har den gudomliga betydelse många kristna vill få det till. Låt oss se på ännu ett intressant exempel hur tillämpningen av ego eimi fungerar, men som många inte känner till.

Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias [ego eimi ho christos], och de ska bedra många. (Matt 24:5)

Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias [ego eimi], och de ska bedra många. (Mark 13:6)

Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias [ego eimi], och: Tiden är nära. Följ dem inte! (Luk 21:8)

Dessa tre parallelltexter handlar om Jesu varning till lärjungarna att inte bli bedragna i ändens tid. Många skall komma och säga ”jag är Messias”, vilket innebär att de skall göra anspråk på att vara Guds Smorde. Men när det gäller Mark 13:6 och Luk 21:8 så står det inte ”jag är Messias” utan endast ”jag är”. Så hur har ”Messias” kommit med i översättningarna? Jo, som tidigare nämnts behöver man ofta göra ett tillägg till ego eimi, antingen ”det är jag”, ”jag är han” eller ”jag är Messias”. Det är så man gjort i Mark 13 och Luk 21. Eftersom det bara står ego eimi i den grekiska texten har man som översättare lagt till ”Messias” utifrån slutsatsen att det är det ego eimi avser. Uttrycket har alltså ingen större gudomlig anspelning än så. I Joh 9 helade Jesus en man som varit blind från födelsen. Detta väckte naturligt nog stor uppståndelse, samtidigt som vissa tvivlade på om det verkligen var den person som tidigare hade suttit och tiggt.

Hans grannar och de som förut hade sett honom tigga sade: ”Är det inte han som satt och tiggde?’ Några sade: ”Det är han,” och andra: ”Nej, men han är lik honom.” Själv sade han: ”Det är jag [ego eimi].” (Joh 9:8-9)

Mannen svarade dem med samma ord Jesus gjorde i kapitlet innan; ego eimi. Men varför har inte översättarna skrivit ”Jag Är” även här? Det är därför inte självklart att uttrycket ego eimi i 8:24 måste betyda något annat än det gör i 9:9. Låt oss avslutningsvis studera 2 Mos 3:14, den text kristna kopplar ihop med 8:24, i sin kontext. Följande perikop handlar om när Guds ängel uppenbarade sig för Mose i den brinnande busken vid berget Horeb. 

Då sade Mose till Gud: “Om jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? – vad ska jag då svara dem?” Gud sade till Mose: “Jag är den Jag Är.” Och han fortsatte: “Så ska du säga till Israels barn: Jag Är har sänt mig till er.” Och Gud sade sedan till Mose: “Så ska du säga till Israels barn: HERREN, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er. Det ska vara mitt namn för evigt och så ska man kalla mig från släkte till släkte. Gå nu och samla de äldste i Israel och säg till dem: HERREN, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för mig och sagt: Jag har sett till er och vet vad de har gjort mot er i Egypten. (2 Mos 3:13-16)

Lägg märke till Guds ord till Mose: ”HERREN, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er.” Vem är ”era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud”? Om Jesus, med orden ego eimi gjorde anspråk på att vara den Gud som mötte Mose vid Horeb, då måste han logiskt sett vara ”era fäders Gud”. Men samma ord hittar vi i Petrus tal på Pingstdagen i Jerusalem. 

Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus, som ni utlämnade och förnekade inför Pilatus, när denne hade beslutat att frige honom. (Apg 3:13)

Istället för att identifiera Jesus med ”Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud” sade Petrus att Jesus var en tjänare åt den Guden (även Apg 3:26; 4:27, 30). Jesus själv berättade att han inte var Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.

Att de döda uppstår, det har också Mose visat på stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Han är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom lever alla. (Luk 20:37-38)

Att Jesus använde sig av pronomina ”han” och ”honom” om Abrahams, Isaks och Jakobs Gud visar att han inte identifierade sig själv med samma Gud. Därför är det högst långsökt att Jesus skulle haft för avsikt att göra en anspelning på 2 Mos 3:14 med ego eimi. Avslutningsvis bör även  nämnas att Jesus i själva verket aldrig uttalade orden ego eimi. Han pratade inte grekiska utan arameiska med folket i Israel. Den arameiska motsvarigheten till ego eimi är ”ani”, ett ord som inte finns i 2 Mos 3:14. Därför försvinner antagandet som säger att ego eimi anspelar på JHVH i 2 Mos 3:14. 


(1) Bibeln Den Heliga Skrift: Gamla och Nya testamentets kanoniska böcker. Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm, 1998, s. 158.

(2) Dunn, James D. G. Christology in the Making: A New Testament Inquiry Into the Origins of the Doctrine of the Incarnation. William B. Eerdmans Publishing Company, 1996, s. 119.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s