Jesaja 9:6

Ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud [’el gibbor], Evig Fader, Fridsfurste. Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kungarike. Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta. (Jes 9:6-7)

Denna text används av många kristna som bevis för att Jesus är Gud enligt GT. Till att börja med behöver det klargöras att det inte finns någon skillnad mellan stora och små bokstäver i det hebreiska språket. När stora bokstäver förekommer i en översättning, likt den ovan, beror detta på översättarens val och inte på att den hebreiska texten kräver det. I huvudsak är det ”Mäktig Gud” (’el gibbor) som skapar debatt bland troende. 

Det går aldrig att överskatta betydelsen av kontexten för att nå fram till en rätt förståelse av en text. Vi behöver därför tolka Jes 9:6 utifrån både den större och mindre kontexten. De som är bevandrade i Jesaja bok vet att den innehåller många förutsägelser om Messias. Men profeterade Jesaja om en eller flera olika messiasgestalter? Frågan är säkert förvånande för många men behöver ändå ställas. Jag utgår från att vi alla är överens om att det handlar om en och samma messiasgestalt. (1) Låt oss se på några av de mest kända förutsägelserna om honom i Jesaja bok.

Ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, en telning (Messias) från hans rötter skall bära frukt. Över honom skall HERRENS Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och fruktan för HERREN. Han skall ha sin glädje i HERRENS fruktan. (11:1-3)

Se, min tjänare (Messias) som jag uppehåller, min utvalde, i vilken min själ har sin glädje. Jag har låtit min Ande komma över honom. Han skall utbreda rätten bland hednafolken. (42:1)

Se, min tjänare (Messias) skall handla vist. Han skall bli hög och upphöjd, ja, mycket hög … Det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad … Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär. (52:13-53:11)

I dessa texter finns beskrivningar av Messias som kraftigt avviker från den tolkning man traditionellt gör av ’el gibbor (Mäktig Gud/mäktig gud) i 9:6. I 11:1-3 står det att Guds Ande skall vila över honom och att denna Ande skall ge honom kunskap och fruktan för Gud. Ja, han skall till och med ha sin glädje i att frukta Gud. Men hur kan Messias vara Gud i 9:6 för att två kapitel senare vara en person som fruktar Gud? Blir inte det motsägelsefullt? Och är han Gud behöver han knappast någon kunskap om Gud. I andra exemplet står det att Messias är Guds tjänare och utvald av honom. Men hur kan Messias vara en utvald tjänare åt Gud och samtidigt vara Gud? Även i tredje texten beskrivs Messias som Guds tjänare, samt att han är förutbestämd att bli slagen och pinad av honom. Var det förutbestämd att Gud skulle slå Gud? Dessa tre exempel räcker för att den traditionella tolkningen av ’el gibbor i 9:6 behöver ifrågasättas. 

Det finns mängder av tolkningar vad gäller barnets fyra namn i Jes 9:6, och då speciellt ’el gibbor, allt ifrån att texten handlar om att Messias är Gud till att det inte handlar om honom överhuvudtaget. Nedan presenteras några av de vanligaste tolkningarna, där möjlighet ges för läsarna att själva avgöra vilken som skall anses mest trovärdig.

(1) Det utlovade barnet är Gud inkarnerad

Det som talar för att ’el gibbor (Mäktig Gud/mäktig gud) i Jes 9:6 visar att det utlovade barnet är Gud, är det faktum att de hebreiska orden ’el gibbor bara förekommer två gånger i hela GT, i denna text samt i kapitlet efter: ”En kvarleva skall vända om, en kvarleva av Jakob, till Gud, den Mäktige [’el gibbor]” (10:21). I denna senare text handlar det tveklöst om Gud. Om därför ’el gibbor är Gud i 10:21 borde det logiskt sett handla om Gud även i 9:6.

Problemet är att om vi tolkar ’el gibbor i 9:6 bokstavligt, d.v.s. att barnet är Israels Gud, då måste vi även tolka det åtföljande namnet ’aviad (Evig Fader/evig fader) lika bokstavligt. Det utlovade barnet är därmed inte bara Gud utan även Fadern. Messias är i så fall Gud, Fadern! Om tolkningen skall bli trovärdig måste båda namnen tolkas antingen bildligt eller bokstavligt. Vi kan inte tolka det ena bokstavligt och det andra bildligt. Så om vi skall förstå ’aviad bildligt, måste vi också förstå ’el gibbor bildligt.

Om man trots allt väljer att tolka ’el gibbor bokstavligt skapar det en motsägelse gentemot de messianska profetior som vi redan sett ovan. Det är långsökt att Messias som Gud skall tjäna och frukta samma Gud. Men vad innebär det att tolka ’el gibbor bildligt? I The Brown-Driver-Briggs Hebrew and English Lexicon har man översatt dessa båda ord “mäktig hjälte” alternativt “gudomlig hjälte”. Så har man valt att översätta de hebreiska orden i Bibel 2000: ”Detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.” Och visst stämmer det med Jesus som sannerligen blivit en gudomlig hjälte.

(2) Namnen till det utlovade barnet syftar på Gud

De fyra namnen tillskrivs det utlovade barnet men berättar om vem Gud och inte om vem barnet är. Som exempel kan nämnas namnet ”Ismael” som betyder ”Gud skall höra”. Men det betyder inte att Ismael är Gud, utan att hans namn vittnar om vem Gud är. Det är Gud och inte Ismael som skall höra. På samma sätt är det med namnet ”Immanuel” i Jes 7:14 som betyder ”Gud med oss”. Det innebär inte att det utlovade barnet är Gud, utan dess namn vittnar om att Gud är med folket. Det finns ett annat intressant exempel på detta med betydelsen av namn i Jeremia bok.

I de dagarna och på den tiden skall jag låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden. I de dagarna skall Juda bli frälst och Jerusalem bo i trygghet. Man skall kalla det (Jerusalem) så: HERREN vår rättfärdighet. (33:15-16)

Staden Jerusalem skall kallas ”HERREN (är) vår rättfärdighet”. Men eftersom en stad knappast kan vara HERREN måste namnets betydelse vara att HERREN skall vara folkets rättfärdighet. Detta är ett bra exempel på att namn i Bibeln vittnar mer om vem som ger namnet än den som bär det. Om vi tolkar Jes 9:6 på samma sätt innebär det att ’el gibbor inte vittnar om vem barnet är utan om vem Israels Gud är.  

(3) Det utlovade barnet handlar inte om en framtida Messias

Detta argument är speciellt vanligt bland moderna exegeter. De ingående verben i Jes 9:6 står i perfekt (dåtid), vilket visar att versen egentligen bör översättas ”ett barn har blivit oss fött, en son har blivit oss given”, och inte ”ett barn blir oss fött, en son blir oss given”. Barnet har alltså redan fötts och förväntas därför inte födas hundratals år senare. Med andra ord kan inte texten utgöra en messiansk framtida profetia. Man menar att texten handlar om kung Hiskia som föddes ca. 739 f.v.t. 

Den motargumenterande sidan hävdar dock att dessa perfektformer är s.k. profetiskt perfekt, d.v.s. att verbet står i dåtid men syftar på framtiden. Men en av de främsta svenska forskarna i semitiska språk avfärder detta argument helt. 

Det s.k. perfectum propheticum, som har spelat en så stor roll i exegesen och grammatikorna, existerar icke. Profetior om framtida händelser stå alltid i impf. ind. resp. perf. kons., jfr t.ex. Jes. 2:2-4. Därför är det från språklig synpunkt alldeles omöjligt att fatta Jes. 9:1-6, som förlöper i perfekter indikativ och impf. kons. i regelbunden tempusföljd, såsom en profetia om framtiden; det kan endast avse händelser som redan ha ägt rum, eller möjligen sådana som inträffa just i talarens ögonblick. Skulle framtiden ha avsetts, så skulle språkligt sett en ren mystifikation föreligga, eller också får man tillgripa psykologiska eller parapsykologiska förklaringsgrunder. (2) 

Om H. S. Nyberg har rätt kan inte Jes 9:6 vara en messiansk profetia. Annars borde verben stå i antingen perfekt indikativ eller imperfekt konsekutiv, vilket de inte gör. 

(4) Det utlovade barnet har endast ett av namnen

I framför allt judiska biblar har man gjort en alternativ översättning av Jes 9:6, där de tre första namnen avser Gud medan det sista, Fridsfurste/Fredsfurste, syftar på barnet. 

A child has been born to us, a son has been given to us, and the dominion will rest on his shoulders; the Wondrous Adviser, Mighty God, Eternal Father, called his name Sar-shalom [Prince of Peace]. (3)

Helge Åkeson har gjort samma slags översättning.

Ett barn är oss fött, en son oss given, vilkens herradöme är på hans skuldra; och hans namn kallade den i råd underbare, starke Guden, Fadern av evighet: >Fridens furste>.

Men utifrån den kunskap jag har av biblisk hebreiska är jag tveksam till den här typen av översättning. Den hebreiska texten ger mer intryck av att alla fyra namnen tillhör samma person.

(5) Det utlovade barnet enligt min förståelse

Personligen lutar jag åt att Jes 9:6 primärt handlar om kung Hiskia, men att texten sekundärt avser den framtida Messias. Hiskia utgör därmed en profetisk förebild på en framtida frälsare. Vi kan jämföra detta med Hos 11:1 som primärt handlar om Israels folk och deras olydnad mot Gud, samtidigt som texten sekundärt avser Jesus (Matt 2:15). Men i så fall kan inte barnet i Jes 9:6 vara Gud. För om ’el gibbor skall översättas ”Mäktig Gud”, och texten primärt handlar om kung Hiskia, då innebär det att även Hiskia var Gud. Och det är knappast troligt. Jag anser Jes 9:6 bör översättas på följande sätt:

Ett barn har blivit oss fött, en son har blivit oss given. Herradömet har blivit lagt på hans axlar, och han namn har blivit givet: underbar rådgivare, gudomlig hjälte, evig fader, fredsfurste.

Det som gör denna översättning attraktiv är att den harmoniserar med de messianska profetior som tagits upp ovan i Jesaja bok. Att Jesus skulle vara Gud i 9:6, för att sedan frukta Gud i 11:1-3, blir alltför långsökt. Men som Guds utvalde tjänare har han blivit en gudomlig hjälte, samtidigt som han blivit en evig fader i bemärkelsen rådgivare och förvaltare av allt det Gud har delegerat honom (jmf 1 Mos 45:8). Men kunde namnet ”evig fader” uppfyllas även på Hiskia? Det hebreiska ordet ad (‘evig’) behöver inte betyda ”evig” utan kan stå för en längre tidsperiod. Exegeten Jimmy J. M. Roberts säger att namnet ’aviad ”points to a long reign for the king as the father and protector of his people”. (4)


(1) Undantag är den persiske kungen Koresh som kallas för messias i Jes 45:1.

(2) H. S. Nyberg. Hebreisk grammatik. Universitetstryckeriet, Uppsala 2004, s. 280.

(3) Scherman, Nosson. The Torah/Prophets/Writings: The Twenty-Four Books of the Bible Newly Translated and Annotated. The Stone Edition. Mesorah Publications, ltd. 2000, s. 969.

(4) Roberts, Jimmy. J. M. First Isaiah: A Commentary. Fortress Press, Minneapolis, 2015.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s