Ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud [’el gibbor], Evig Fader, Fridsfurste. Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kungarike. Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta. (Jes 9:6-7)

Denna text, med namnet ”Mäktig Gud” (’el gibbor), används av många kristna som bevis för att Jesus är Gud enligt GT. Texten handlar om en son som skall födas och en dag sitta på Davids tron och regera. Detta löfte om en ättling till Davids kungarike påminner om en annan välkänd messiansk profetia där Gud talar genom profeten Natan till kung David.

Nu förkunnar HERREN för dig (David) att HERREN ska bygga ett hus åt dig. När din tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling (Messias) som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme. Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt. Jag ska vara hans far och han ska vara min son. (2 Sam 7:11-13)

Texten handlar profetiskt om en son som skall utgå från Davids kropp och är tematiskt kopplad till den son som beskrivs i Jes 9:6. Sonen (Messias) skall sitta på Davids tron och regera för evigt. Men trots att många inom judendomen ser detta som en messiasprofetia, går man aldrig så långt att man identifierar Messias med Gud. Därför gör även vi klokt i att inte läsa in alltför mycket i Jes 9:6 utan tolka denna vers i ljuset av både den större och mindre kontexten.

De som är bevandrade i Jesaja bok vet att den innehåller många förutsägelser om Messias. Men profeterade Jesaja om en eller flera olika messiasgestalter? Frågan förvånar säkert många men behöver ändå ställas. Jag utgår från att vi alla är överens om att det handlar om en och samma Messias (bortsett från den persiske kungen Koresh som kallas för messias i Jes 45:1). Låt oss se på några av de mest välkända profetiorna om honom i Jesaja bok.

Ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, en telning (Messias) från hans rötter skall bära frukt. Över honom skall HERRENS Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och fruktan för HERREN. Han skall ha sin glädje i HERRENS fruktan. (11:1-3)

Se, min tjänare (Messias) som jag uppehåller, min utvalde, i vilken min själ har sin glädje. Jag har låtit min Ande komma över honom. Han skall utbreda rätten bland hednafolken. (42:1)

Nu säger HERREN, han som från moderlivet formade mig (Messias) till sin tjänare … Det är för lite att du bara är min tjänare som upprättar Jakobs stammar och för tillbaka de bevarade av Israel. Jag ska sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du ska bli min frälsning ända till jordens yttersta gräns. (49:5-6)

Se, min tjänare (Messias) skall handla vist. Han skall bli hög och upphöjd, ja, mycket hög … Det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad … Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär. (52:13-53:11)

Herren GUDS Ande är över mig (Messias), för HERREN har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har förkrossade hjärtan, att utropa frihet för de fångna och befrielse för de bundna, att förkunna ett nådens år från HERREN och en hämndens dag från vår Gud. (61:1-2)

Här beskrivs Messias på ett sätt som markant avviker från den tolkning man traditionellt gör av 9:6. I 11:1-3 står det att Guds Ande skall vila över honom och att denna Ande skall ge honom kunskap och fruktan för Gud. Ja, han skall ha sin glädje i att frukta Gud. Men hur kan Messias vara Gud i 9:6 för att två kapitel senare vara en person som fruktar Gud? Blir inte det motsägelsefullt? Och är han Gud behöver han väl knappast få kunskap om Gud. I 42:1 och 49:5-6 omnämns Messias som en utvald tjänare åt Gud. Men hur kan han tjäna Gud om han själv är Gud? I 52:13-53:11 beskrivs han inte bara som Guds tjänare utan även att han skall bli slagen och pinad av Gud. Var det förutbestämd att Gud skulle slå Gud? Slutligen står det i 61:1-2 att Messias har blivit smord och sänd av Gud. Men varför behöver Gud smörja Gud? Är man Gud behöver man ingen smörjelse. Dessa texter är fullt tillräckliga för att ifrågasätta den traditionella tolkningen av 9:6. 

Men innan vi studerar 9:6 mer ingående behöver vi studera orden ”HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta” i 9:7. Vem är HERREN (JHWH) Sebaot? Om Jesus är Mäktig Gud i 9:6 bör han logiskt sett även vara HERREN Sebaot i 9:7. Annars har vi mer än en Gud och är därmed utanför den monoteistiska tron. Men i profetböckerna (speciellt Sakarja bok) ser vi en tydlig skillnad mellan HERREN Sebaot och Messias.

Se, jag ska låta min tjänare Telningen (Messias) komma. Se den sten som jag lagt inför Josua! Över denna enda sten vakar sju ögon, och se, jag ska gravera in en inskrift på den, säger HERREN Sebaot. (Sak 3:8-9)

Så säger HERREN Sebaot: Se, en man vars namn är Telningen (Messias). Under honom ska det gro, och han ska bygga HERRENS tempel. (Sak 6:12)

Svärd, upp mot min herde (Messias), mot den man som står mig nära, säger HERREN Sebaot. Slå herden så att fåren skingras, för jag ska vända min hand mot de små. (Sak 13:7)

I dessa tre exempel är det omöjligt att förena Messias med HERREN Sebaot. Istället omnämns han som en tjänare och herde åt HERREN Sebaot, vilket stämmer överens med Jes 42:1 som säger ”se, min tjänare som jag uppehåller, min utvalde, i vilken min själ har sin glädje”. På samma sätt stämmer det med Petrus senare undervisning i Jerusalem.

Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus … Det var först och främst för er som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att vända var och en bort från sina onda gärningar. (Apg 3:13, 26)

För Petrus var Jesus en tjänare åt Gud och inte Gud själv. Men hur skall vi då förstå namnet ”Mäktig Gud” (’el gibbor) i förhållande till Messias i Jes 9:6? Om vi tolkar ’el gibbor i 9:6 bokstavligt, d.v.s. att Jesus är Gud, då måste vi även tolka det åtföljande namnet ”Evig Fader” (’aviad) lika bokstavligt. Det utlovade barnet är alltså inte bara Gud utan även Fadern. Jesus är i så fall Gud, Fadern. Om tolkningen skall bli trovärdig måste båda namnen tolkas antingen bildligt eller bokstavligt. Vi kan alltså inte tolka ’el gibbor bokstavligt och ’aviad bildligt om det skall bli trovärdigt. Nedan har jag presenterat två av de mest rimliga tolkningarna (enligt min uppfattning), där jag låter var och en avgöra vilken som skall anses mest trovärdig.

(1) Namnet ’el gibbor syftar på Messias som en gudomlig hjälte

Enligt denna tolkning bör Jes 9:6 översättas ungefär som man gjort i Bibel 2000. Observera att det inte finns någon skillnad mellan stora och små bokstäver i det hebreiska språket. När stora bokstäver förekommer i en översättning, likt Folkbibelns version (ovan), beror detta på översättarens val och inte på att den hebreiska texten kräver det. 

Ett barn har blivit oss fött, en son har blivit oss given. Herradömet har blivit lagt på hans axlar, och han namn har blivit givet: underbar rådgivare, gudomlig hjälte, evig fader, fredsfurste.

Barnet (Messias) har blivit upphöjd till att vara en gudomlig hjälte och en evig fader, i bemärkelsen rådgivare och förvaltare av allt det Gud har delegerat honom (jmf 1 Mos 45:8). Det som primärt talar för denna tolkning är att den harmoniserar med de övriga messianska profetiorna i Jesaja bok (ovan). Om Jesus är Gud i Jes 9:6 kan han inte samtidigt frukta Gud i Jes 11:1-3. Det blir motsägelsefullt.

Det som talar emot denna tolkning är att namnet ’el gibbor bara förekommer två gånger i GT, i denna text samt i kapitlet efter: ”En kvarleva skall vända om, en kvarleva av Jakob, till Gud, den Mäktige [’el gibbor]” (10:21). Eftersom denna vers utan tvekan handlar om Gud är det mest troligt att det handlar om samma Gud även i 9:6. Och då blir det svårt att översätta ‘el gibbor med ”gudomlig hjälte”.

(2) Namnet ’el gibbor syftar på Fadern som vår Mäktige Gud

En annan möjlig tolkning är att de fyra namnen ges till barnet (Jesus), men att de beskriver vem Gud är och inte vem barnet är. Namnet ’el gibbor handlar i så fall om att Fadern är vår Mäktige Gud. Men som sagt, om man vill tolka Jesus som vår Mäktige Gud, då måste man även tillskriva det åtföljande namnet Evig Fader på honom. Jesus är alltså inte bara vår Mäktige Gud utan även vår Evige Fader, vilket inte är förenligt med Bibelns samlade undervisning om vem han är.

Men kan Messias ha namn som Mäktig Gud och Evig Fader utan att själv vara Gud? Faktum är att det finns många människor i Bibeln som har namn som beskriver vem Gud är. Ett exempel är Josua (Jehoshua) som betyder ”Yahweh frälser” eller ”Yahweh är frälsning”. Men det betyder inte att Josua är Yahweh, utan hans namn vittnar om att Yahweh frälste Israels folk genom Josua. Förmodligen hade Jesus samma hebreiska namn och vittnade på samma sätt om att Gud är den som frälser oss genom honom. På samma sätt är det med Immanuel i Jes 7:14 som betyder ”Gud med oss”. Det betyder inte att det utlovade barnet är Gud, utan namnet vittnar om att Gud är med folket. Ett annat intressant exempel finns i Jeremia bok.

I de dagarna och på den tiden skall jag låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden. I de dagarna skall Juda bli frälst och Jerusalem bo i trygghet. Man skall kalla det (Jerusalem) så: HERREN vår rättfärdighet. (33:15-16)

Staden Jerusalem skall kallas ”HERREN (är) vår rättfärdighet”. Men eftersom en stad knappast kan vara HERREN måste namnets betydelse vara att HERREN skall vara folkets rättfärdighet. Detta är ett bra exempel på att namn i Bibeln vittnar mer om vem Gud är än om den som bär namnet. Att tolka namnet Mäktig Gud i Jes 9:6 på detta sätt gör att det inte uppstår en motsägelse gentemot de ovan nämnda messiasprofetiorna i Jesaja bok, profetior som beskriver Messias i mänskliga ordalag. Som Guds fullkomliga representant på jorden är det fullt möjligt för Messias att bära namnen Mäktig Gud och Evig Fader utan att själv vara Gud. Exegeten Kosmala kopplar samman Mäktig Gud med Messias på följande sätt:

The coming king has wonderful counsel (with all knowledge and understanding); he will practice justice and righteousness in an everlasting kingdom of peace. It is God himself who wills this, and thus the coming king will rule in and with God’s name. (1)

Hur vi än väljer att tolka Jes 9:6 handlar det ändå i slutändan om att få ihop helheten, d.v.s. att de fyra namnen inte motsäger vem Messias är utifrån den större och mindre kontexten. Om han beskrivs på flera ställen som en utvald tjänare och herde åt Gud, då kan han inte vara samma Gud som han tjänar. Inte heller kan han frukta Gud om han själv är Gud. Annars har vi messiasprofetior som motsäger sig själva. Och att kalla det för ett mysterium (ett vanligt argument bland kristna) håller inte i längden, inte om vi utgår från att Gud har gett oss tillräckligt med kunskap i Bibeln för att rätt kunna förstå vem Messias är. Som avslutning skall vi se på en text som handlar om Jesusbarnet kopplat till uppfyllelsen av Guds löfte till Israel.

På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde. Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen, tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade: “Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning, som du har berett att skådas av alla folk, ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel.” (Luk 2:25-32)

Den gudfruktige Simeon leddes av Anden till templet. När han fick se Jesusbarnet prisade han Gud (inte barnet) eftersom han hade fått se ”Herrens Smorde”, d.v.s. den person Gud hade utvalt som frälsare för både Israel och hedningarna (jmf Apg 2:36; 5:31). Trots att Simon med all sannolikhet kände till profetian i Jes 9:6, prisade han inte Gud för att han hade fått möta Jesus som Mäktig Gud utan honom som Guds Smorde (jmf Ps 2:2). Detta är en enorm skillnad! 

---

(1) Kosmala, ”גבר ,גבורה ,גביר ,גבור ,גבר” TDOT 2:368-383.