Logos i Gamla testamentet
De flesta exegeter idag är överens om att prologens två inledande ord ”I begynnelsen (grek. en arche) var ordet” anspelar på skapelseberättelsens inledning ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord” (1 Mos 1:1). I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) står det, liksom i Joh 1:1, en arche istället för den hebreiska motsvarigheten bereshit. Och även om uttrycket ”Guds logos” inte finns i 1 Mos 1 är likväl hela skapelsen ett resultat av att Gud talade (1 Mos 1:3, 6, 9, 11, 14, 20, 24, 26, 29). Gud talade sina ord (logos) och allt blev skapat.
Himlen är skapad genom HERRENS ord [logos (LXX)], alla dess härskaror genom hans muns ande … Han sade och det blev till, han befallde och det stod där. (Ps 33:6, 9)
”HERRENS logos” är synonymt med ”hans muns ande”, vilket innebär att ”han sade och det blev till, han befallde och det stod där”. Guds logos är det verksamma ord han uttalade vid skapelsearbetet. När Jesus efter sin uppståndelse kom till lärjungarna sade han att ”allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna” (Luk 24:44). Om Jesus är det logos Johannesprologen nämner om bör vi hitta honom som logos i GT (den grekiska översättningen Septuaginta [LXX]).
De ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål. Han sände sitt ord [logos] och botade dem och räddade dem från undergång. (Ps 107:19-20)
Ditt ord [logos] är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. (Ps 119:105)
Hör HERRENS ord [logos], ni Sodomsfurstar, lyssna till vår Guds undervisning (torah), du Gomorrafolk! (Jes 1:10)
HERRENS ord [logos] kom till Jona, Amittajs son. Han sade: ”Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika mot den, ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.” (Jona 1:1-2)
I första texten har vi ett exempel på personifiering av logos. I tredje exemplet ses en s.k. parallellism där logos är synonymt med Guds torah (undervisning). I sin snävaste betydelse är torah de fem moseböckerna, men innefattar i själva verket all Guds undervisning. I sista texten står det att Guds logos kom till profeten Jona. Var det Jesus i sin preexistens som kom till honom? Nej, långt senare förklarade Jesus underförstått att det inte var han.
Jesus svarade dem (judarna): ”Står det inte skrivet i er lag: Jag har sagt att ni är gudar? Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord [logos] kom till – och skriften kan ju icke bliva om intet.” (Joh 10:34-35 [1917])
Jesus sade till judarna att Guds logos kom till deras fäder, men utan att han på något sätt identifierade sig med detta logos. Det han menade var att Guds budskap kom till dem. I Psaltaren står det att ”han sänder sitt budskap till jorden, hans ord [logos] går ut med hast” (147:15). Parallellismen i versen visar att logos är synonymt med Guds budskap. James D. G. Dunn skriver i sin monografi att
in the OT ’the word of God’ is God’s utterance, God himself making known his will to his people, particularly through the agency of the prophet. Even when writers weave poetic imagery and metaphor round the concept the thought is still essentially of God’s effective power put forth to achieve his purpose. (1)
Precis som Dunn förklarar handlar Guds logos om Guds uttalade ord, hans vilja, till sitt folk Israel. Det har därför inget med en preexistent Jesus att göra.
Logos i den mellantestamentliga vishetslitteraturen
Det är lätt att, som tidigare nämnts, avfärda den mellantestamentliga litteraturen med argumentet att de inte är lika inspirerade som de bibliska böckerna. Men då missar man att dessa böcker var en del av den kulturella och religiösa kontext Jesus och lärjungarna levde och verkade i. De hjälper oss, tillsammans med de bibliska böckerna, att nå fram till en bättre förståelse av vad logos betyder.
Mina fäders Gud, barmhärtighetens herre, du som har skapat allt med ditt ord [logos], och som genom din vishet gjorde människan för att hon skulle härska över allt du skapat och styra världen heligt och rättfärdigt och fälla rättsinniga domar. (Vish 9:1-3 [Bibel 2000])
När djup tystnad behärskade allt och natten hade nått halvvägs i sitt snabba lopp svingade sig ditt (Guds) allsmäktiga ord [logos] från kungatronen i himlen ner till det land som skulle förödas, en hotfull krigare med sin obönhörliga befallnings skarpa svärd. Där han stannade spred han död överallt, han stod på jorden och nådde ända till himlen. (Vish 18:14-16 [Bibel 2000])
When formerly there was no world with its inhabitants, you deliberated and spoke with a word, and immediately the works of your creation stood before you. (2 Bar 14:17)
I första texten ser vi ytterligare ett exempel på parallellism där logos är synonymt med Guds vishet. I andra exemplet stiger Guds logos steg ner till jorden som en hotfull krigare med uppdraget att sprida död överallt. Det är knappast en text kristna skulle använda för att visa på en preexistent Jesus. I sista texten står det att Gud ”spoke with a word” och allting blev skapat, vilket stämmer med Ps 33:9 som säger att Gud ”sade och det blev till han befallde och det stod där”. Logos är därmed Guds uttalade och verksamma ord i skapelsen.
(1) Dunn, James D. G. Christology in the Making: A New Testament Inquiry Into the Origins of the Doctrine of the Incarnation. William B. Eerdmans Publishing Company, 1996, s. 248.
forskaiskrifterna.se 