Var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

Utifrån kontexten till dessa ord är det uppenbart att ”Herrens namn” syftar på Jesus. Det är hans namn man skall åkalla för att bli frälst. Men eftersom detta är ett citat från Joels bok där ”Herrens namn” syftar på namnet JHWH drar man därför slutsatsen att Jesus måste vara JHWH (Gud). 

Det skall ske att var och en som åkallar HERRENS [JHWH] namn skall bli frälst. (Joel 2:32)

Ja, det verkar onekligen som att Jesus är JHWH. Men för att rätt kunna förstå Rom 10:13 behöver vi studera en annan text i NT där Joel 2:32 citeras. I samband med den första andeutgjutelsen på Pingstdagen i Jerusalem sade Petrus till folket:

Det är detta som är sagt genom profeten Joel: Och det ska ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter av min Ande över allt kött … Det ska ske att var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst. Israeliter, hör dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som blev erkänd av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken … Därför kan hela Israels folk veta säkert att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias. (Apg 2:16-36)

Petrus citerade från Joes 2:32, men utan att på något sätt identifiera Jesus med JHWH. Istället gjorde han det motsatta. Enligt Petrus var Jesus en man ”som blev erkänd av Gud” och där Gud gjorde honom till Herre. Därför, om citatet i Romarbrevet 10:13 betyder att Jesus är JHWH, varför ser vi inte samma förståelse hos Petrus när han talade till folket i Jerusalem? Vidare, om Jesus är JHWH, då måste vi hitta stöd för detta i GT. Men istället ser vi tvärtom.

Varför är hednafolken i uppror? Varför tänker folken tomma tankar? Jordens kungar reser sig och furstarna gaddar ihop sig mot HERREN [JHWH] och hans Smorde. (Ps 2:1-2)

Ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, en telning (Messias) från hans rötter skall bära frukt. Över honom skall HERRENS [JHWH] Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och fruktan för HERREN [JHWH]. Han skall ha sin glädje i HERRENS [JHWH] fruktan. (Jes 11:1-3)

Svärd, upp mot min herde (Messias), mot den man som står mig nära, säger HERREN [JHWH] Sebaot. Slå herden så att fåren skingras, för jag ska vända min hand mot de små. (Sak 13:7)

Kung David gör en tydlig skillnad mellan JHWH och sin Smorde (Messias) i Ps 2. Enligt den andra texten har Messias sin glädje i att frukta JHWH. Men hur kan han frukta JHWH om han själv är JHWH? Den tredje texten visar att Messias är en man som står JHWH nära. Men hur är det möjligt om han själv är JHWH? Dessa tre texter visar på en tydlig skillnad mellan JHWH och Messias (Jesus). Det måste därför finnas en annan förklaring till varför Paulus tillämpade Joel 2:32 på Jesus. Exegeten James D. G. Dunn skriver i sin monografi Did the first Christians Worship Jesus?

The calling of which Joel spoke is a calling on God to exercise his saving power on behalf of the remnant of Israel. So the fact that Paul refers the same verse to the exalted Jesus presumably means for Paul either that Jesus is Yahweh, or, more likely, that Yahweh has bestowed his own unique saving power on the Lord who sits on his right side. (1)

Dunn menar att Gud har gett sin frälsande makt till Jesus, han som sitter på Guds högra sida. Att Gud har delegerat sin makt är inget nytt i Bibeln. En av de starkaste förebilderna på Messias i GT är Jakobs son Josef. Efter flera år i egyptiskt fängelse upphöjde Farao honom till den näst mäktigaste personen i riket (undantagen Farao själv [jmf 1 Kor 15:27-28]). När hungersnöden kom och folket ropade till Farao efter bröd, sade han till dem: “Gå till Josef och gör som han säger!” (1 Mos 41:55). Tidigare gick folket till Farao, men efter Josefs upphöjelse blev folket befallda att gå till honom. Han var den som hade fått delegerad makt att frälsa dem från den svåra hungersnöden. I sin frälsande makt var han Farao. På samma sätt är det med Jesus och hans delegerade frälsningsuppdrag.

Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade. Honom har Gud med sin höga hand upphöjt som hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel. (Apg 5:30-31)

Gud har upphöjt Jesus till att vara hövding och frälsare, på samma sätt som Farao tidigare hade upphöjt Josef. Såsom Josef fick uppdraget att frälsa den dåtida kända världen, så har Jesus fått uppdraget att frälsa hela världen. I båda fallen handlar det om delegerad makt och auktoritet. Det var därför Jesus kunde säga till sina lärjungar att ”jag har fått all makt i himlen och på jorden” (Matt 28:18). Han fick inte denna makt på grund av ett gudomligt anspråk utan för att Gud hade delegerat den till honom.

Det Paulus gör i Rom 10:13 är att använda en text i GT som handlar om JHWH, och tillämpa den på Jesus eftersom han har blivit Guds ställföreträdare. På samma sätt som Josef blev Faraos ställföreträdare. Allt handlar i slutändan om att Jesus har fått delegerad auktoritet av Gud, Fadern. Slutligen förstår man utifrån Romarbrevets inledande ord att den traditionella tolkningen av Rom 10:13 inte kan stämma.

Först och främst tackar jag min Gud (Fadern) genom Jesus Kristus för er alla, därför att man i hela världen förkunnar er tro. (1:8)

Paulus uppger att Fadern är ”min Gud”, ett uttryck han inte använder om Jesus i något av sina brev. På liknande sätt avslutar han Romarbrevet med ”Gud (Fadern), den ende vise, tillhör äran, genom Jesus Kristus, i all evighet, amen” (16:27). För Paulus är Gud, Fadern den ende vise som får äran genom Jesus. Detta borde räcka som belägg för att den traditionella tolkningen av Rom 10:13 inte kan stämma. Detta visar ännu en gång hur viktig kontexten är. 

---