Jag (Jesus) säger er: Många ska komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets barn ska kastas ut i mörkret utanför. Där ska man gråta och gnissla tänder. (8:11-12)
Bortsett från denna texts motsvarighet i Lukas (13:28-29) är det bara Matteus som har med orden ”gråta och gnissla tänder”. Varför nämner inte de andra författarna (bortsett från Lukas) något om gråt och tandagnisslan? Hur har de kunnat missa denna detalj om vi har att göra med ett evigt helvete? Hur som helst, låt oss se på de andra texterna i Matteus för att lättare förstå vad Jesus menade.
Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld ska det bli vid tidens slut. Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska samla ihop ur hans rike allt som förleder och alla som gör orätt och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och gnissla tänder. (13:40-42)
Himmelriket är också som ett nät som kastas i sjön och fångar fisk av alla de slag. När det blir fullt drar man upp det på stranden och sätter sig och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. Så ska det bli vid tidens slut. Änglarna ska gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och gnissla tänder. (13:47-50)
När kungen kom in för att se sina gäster, fick han där syn på en man som inte var klädd i bröllopskläder. Han sade till honom: Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder? Mannen teg. Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där ska man gråta och gnissla tänder. (22:11-13)
Om den tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, och han börjar slå sina medtjänare och äter och dricker med dem som är berusade, då ska den tjänarens herre komma en dag när han inte väntar det och i en stund när han inte anar det, och han ska hugga honom i stycken och ge honom hans plats bland hycklarna. Där ska man gråta och gnissla tänder. (24:48-51)
Ta nu ifrån honom talenten och ge den till honom som har tio talenter. Var och en som har ska få, och det i överflöd, men den som inget har ska bli fråntagen också det han har. Och kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där ska man gråta och gnissla tänder. (25:28-30)
Inte någon av dessa texter säger att tillståndet ”gråta och gnissla tänder” kommer att vara för evigt. Däremot visar första texten på det motsatta, nämligen att det handlar om en begränsad tidsperiod. Jesus säger att ”som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld” skall det ske med de ogudaktiga. Liksom ogräs bränns upp och inte mer finns till, så kommer också de ogudaktiga att brännas upp och inte mer finnas till. Detta är i harmoni med Johannes döparens tidigare ord att ”agnarna ska han (Jesus) bränna upp i en eld som aldrig slocknar” (3:12). Även om elden aldrig slocknar, kommer agnarna (de ogudaktiga) att brännas upp. Men hur skall man förstå orden ”gråta och gnissla tänder”? Exegeten Bart D. Ehrman ger en bra förklaring på detta i sin bok Heaven and Hell: A History of the Afterlife:
It is important to note that he does not say that those excluded from the kingdom will be tormented, and he says nothing here about eternal fires. Instead it is a realm of darkness. This is surely a figurative statement: outside the kingdom lies the world of the unenlightened (who are “in the dark”). There is such grief there—weeping and teeth grinding—because those on the outside have realized too late the eternal joys they have missed out on. (1)
Ehrman utgår från Matt 8:12 när han skriver detta. Det mörker de ogudaktiga kastas ut i är en bildlig motsvarighet till ljuset som är Guds rike (se 22:11-13 och 25:28-30). Att det inte kan handla om ett bokstavligt mörker är uppenbart om man utgår från att samma plats består av en evig eld. Mörker och eld, som ger ifrån sig ljus, är varandras motsatser. Att de ogudaktiga skall gråta och gnissla tänder i detta bildliga mörker handlar om deras sorg och förtvivlan över vad de gått miste om. Men som sagt, detta tillstånd kommer inte att vara för evigt utan upphör när Guds rättvisa dom för var och en har verkställts.
(1) Ehrman, Bart D. Heaven and Hell: A History of the Afterlife. Kindle Edition, s. 155.