Så står det skrivet hos profeten Jesaja: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bereda vägen för dig. En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom!
Denna text, med citat från Jes 40:3 och Mal 3:1, används som bevis för att Jesus är Gud. Detta eftersom ”Herren” i den hebreiska texten av Jes 40:3 är JHWH (Gud). Johannes döparen (rösten) blev kallad att bana väg för Gud. Och eftersom han banade vägen för Jesus, då måste Jesus vara Gud. Men personligen tycker jag man drar en alltför snabb slutsats. Låt oss studera hela kapitlet. Betydelsen av kontexten kan aldrig överskattas. I 1:2 är citatet hämtat från Mal 3:1 och där vi hittar tre ”varelser”.
Se, jag (JHWH) sänder min budbärare (Johannes döparen) framför dig (Jesus), och han (Johannes) ska bereda vägen för dig (Jesus).
Guds (JHWH) kallelse till Johannes döparen var att gå framför Jesus. Men om det var Gud som sände ut Johannes, då är det inte troligt att Jesus är den Gud Mal 3:1 talar om. Och är han det inte i Mark 1:2, då är han det inte heller i 1:3. Några verser senare döpt Jesus.
När han steg upp ur vattnet, såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. Och en röst kom från himlen: “Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje.” (1:10-11)
I budskapet från den himmelska rösten finns (minst) två olika hänvisningar till GT.
Traditionally the words have been understood as combining phrases from Ps. 2:7, ‘You are my son, today I have begotten you’, and Is. 42:1, ‘Behold my servant, whom I uphold, my chosen, in whom my soul delights’. (1)
Orden ”du är min älskade Son” hänvisar till Ps 2:7, medan ”i dig har jag min glädje” hänvisar till Jes 42:1. Ps 2 handlar om ”HERREN och hans Smorde” (2:2), där den Smorde (Messias) är tydligt åtskild från Gud (JHWH). På samma sätt finns det en tydligt skillnad mellan Gud och Messias i Jes 42:1 där Messias är ”min tjänare som jag stöder, min utvalde som min själ glädjer sig över”. Låt oss fortsätta studera kontexten. På Sabbaten gick Jesus och hans lärjungar till synagogan.
Nu fanns i deras synagoga en man med en oren ande, och han skrek: “Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är: Guds Helige!” (1:23-24)
Observera att den orena anden säger ”Jag vet vem du är: Guds Helige!” Uttrycket ”Guds Helige” är samma sak som ”Guds Avskilde”, d.v.s. Jesus är avskild för Gud. Men om han är avskild för Gud, hur kan han då vara samma Gud? Är Gud avskild för Gud? Hmmm! Det speciella med den orena anden var att han visste mer om Jesus än vad människorna gjorde. Detta ses tydligt längre fram i kapitlet där Jesus förbjuder de onda andarna att tala ”eftersom de visste vem han var” (1:34). Om Jesus verkligen var Gud inkarnerad, varför kallade den orena anden honom för ”Guds Avskilde” och inte ”Gud Sonen” (eller liknande)? Det finns inget i andens ord som antyder att Jesus var Gud inkarnerad. Låt oss även studera parallelltexten till Mark 2:3 i Johannesevangeliet.
Han (Johannes döparen) svarade med profeten Jesajas ord: “Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!” (1:23)
Strax därefter berättar Johannes döparen om Jesus för lärjungen Andreas, som i sin tur vittnar för sin bror Petrus med orden: ”Vi har funnit Messias!” – det betyder Kristus, den Smorde” (1:41). Han sade inte ”Vi har funnit Gud!” eller ”Vi har funnit Gud, Sonen!”. Nej, Johannes döparens vittnesbörd vara att de hade funnit Messias, han som hade blivit smord av Gud. Men varför står det ”Bana väg för Herren” och inte ”Bana väg för Messias” i Mark 1:3 och Joh 1:23? De båda texterna utgör exempel på principen om sändebud. Johannes döparen blev kallad att bereda väg för Jesus i hans ställning som Guds fullkomliga representant (sändebud) på jorden.
Samma princip används ofta i vår vardag utan att vi tänker på det. Om någon säger sig ha byggt ett hus, är det vanliga att personen inte själv har byggt det utan har anlitat snickare (sändebud) att göra jobbet. Sändebudsprincipen används även vid kontakter länder emellan. Ett lands ambassadör fungerar som sitt hemlands sändebud (representant) var han än befinner sig. Man förhandlar med det utsändande landet när man förhandlar med dess sändebud (ambassadör) (se under Sändebudsprincipen).
(1) France, R. T.
forskaiskrifterna.se 