Författare: Truthseeker

Hör [Shema], Israel! HERREN, vår Gud, HERREN är en [’echad].

Dessa ord utgör grunden i den judiska trosbekännelsen Shema som varje trogen jude uttalar minst två gånger om dagen, morgon och kväll. Det hebreiska ordet ’echad här har betydelsen ”en”. Vissa kristna hävdar att ordet egentligen avser en sammansatt och inte absolut enhet. De vill få det till att HERREN i själva verket är tre och inte en, d.v.s. att ’echad inbegriper både Fadern, Sonen och den helige Ande.

While the Hebrew word echad means ’one’ in English, another word for ’one’ is yachid which means only or one and only one. Basically yachid denotes absolute singularity. But echad is a compound-unity noun. (1)

Sharrock menar att det hebreiska ordet jachid har betydelsen absolut enhet, medan ’echad står för en sammansatt enhet. Ett exempel där jachid används i GT är när Gud befaller Abraham att offra Isak. 

Tag din son Isak, din ende [jachid] son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig. (1 Mos 22:2)

Men även om jachid har betydelsen av absolut enhet, innebära inte det att ’echad måste betyda en sammansatt enhet. I själva verket kan de båda orden användas synonymt.

As a numerical adjective and adverb it [’echad] takes on meanings such as ”only,” ”unique,” ”prominent,” ”alone,” ”same, uniform,” ”entire, undivided.” … There are other Hebrew words which are closely related to ’echadh, and partially used interchangeably with it … יחיד yāḥı̂ḏh, ”only, alone, solitary.” (2)

Som det står i detta lexikon är ’echad ett räkneord, och som sådant har det samma betydelse som svenskans räkneord ”en/ett”. Om det sedan skall förstås som en absolut eller sammansatt enhet beror på sammanhanget. Och enligt GT är det tydligt att ’echad kan ha betydelsen absolut enhet. 

Det är inte nog om bara ett [’echad] vittne träder upp mot någon som anklagas för ett brott eller en synd, vilken synd han än kan ha begått. Efter två eller tre vittnens utsago skall var sak avgöras. (5 Mos 19:15)

Dessa är de kungar i landet som Josua och Israels barn besegrade på andra sidan Jordan, på västra sidan … Kungen i Jeriko en [’echad], kungen i Ai, som ligger bredvid Betel en [’echad], kungen i Jerusalem en [’echad], kungen i Hebron en [’echad] … (Jos 12:7-24)

Har vi inte alla en enda [’echad] Fader? Har inte en enda [’echad] Gud skapat oss? (Mal 2:10)

Dessa tre texter visar att ’echad har samma betydelse som svenskans ”en/ett”. I första exemplet handlar det om ett vittne och inte två eller tre. I andra texten är varje kung en till antalet och inte en sammansättning av kungar. Om sista texten vittnar om att ’echad är en sammansatt enhet, då måste även Fadern vara en sammansatt enhet. Och det är knappast bibliskt. I Markusevangeliet kan vi läsa ett intressant samtal Jesus hade med en av de skriftlärda. 

En av de skriftlärda som hörde dem diskutera fann att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram till honom och frågade: ”Vilket är det största av alla buden?” Jesus svarade: ”Det största är detta: Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en, och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.” Den skriftlärde sade: ”Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han. Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.” När Jesus hörde att mannen hade svarat förståndigt, sade han till honom: ”Du är inte långt från Guds rike.” (Mark 12:28-34)

Som svar på den skriftlärdes fråga citerade Jesus den judiska trosbekännelsen Shema: ”Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en.” Den skriftlärde sade till honom: ”Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han”. Lägg märke till att ”han är en” och inte ”de är en”. Att Jesus inte invände mot den skriftlärdes svar visar att de båda delade samma förståelse av vem Gud är. Även Paulus delade denna förståelse. 

Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor: människan Kristus Jesus. (1 Tim 2:5)

Liksom vi har en medlare (Jesus) har vi en Gud (Fadern). I båda fallen handlar det om en absolut och inte sammansatt enhet. Vidare skrev inte Paulus att ”Gud är en, Fadern, Sonen och den helige Ande”. Han gjorde istället en tydlig åtskillnad mellan Gud och Jesus genom att skriva ”människan Kristus Jesus”. Så vilken slutsats drar vi av 5 Mos 6:4? Handlar det om Gud som en absolut eller sammansatt enhet? Den amerikanske professorn Michael L. Brown ger en bra förklaring till vad det i själva verket handlar om.

The Shema was not addressing philosophical issues such as the absolute or compound unity of God. (Would anyone even be thinking of such a question?) Rather, it was saying to our people Israel that the LORD alone was to be our God – he and no other. This is exactly what ’echad means elsewhere in Scripture. (3)

På Mose tid fanns ingen debatt huruvida Gud var en eller tre. Det han ville förmedla till folket var att HERREN var den ende Guden som skulle tillbes, han och ingen annan.  

---

(1) Sharrock, Russel. The Triunity of God. Lulu.com, 2013, s. 124.

(2) Lohfink/Bergman i Botterweck, Johannes G. och Helmer Ringgren. Theological Dictionary of the Old Testament, vol. I. William B. Eerdmans Publishing Company, 1977, s. 195.

(3) Brown, Michael L. Answering Jewish Objections to Jesus: Theological Objections, vol. II. Baker Books, 2000, s. 5-6.

Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.” Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. (1 Mos 1:26-27)

Detta är en ganska vanligt text många kristna använder som bevis för treenighetsläran. Eftersom det står “låt oss göra” drar man slutsatsen att det måste handla om Fadern, Sonen och den helige Ande. Men om ‘oss’ är bevis för en treenig Gud, varför står det sedan ‘han’ (singular) och inte ‘de’ (plural)? Genom hela GT hittar vi tusentals personliga pronomen för Gud, och i nästan alla fall står de i singular: “jag”, “mig”, “min”, “han”, “honom” och “hans”.

Det är jag (JHWH) som har gjort jorden och skapat människorna på den. Det är jag som har spänt ut himlen med mina händer och gett befallning till hela dess här. (Jes 45:12)

Varför står det ”Det är jag som har gjort jorden” och inte ”Det är vi som har gjort jorden”? Att ett personligt pronomen för Gud står i plural som i 1 Mos 1:26 är högst ovanligt. Varför ser vi det inte oftare om Bibeln talar om en treenig Gud? Nej det finns en mer rimlig förklaring på detta språkbruk. I en judisk kommentar står det att

when Moses wrote the Torah and came to this verse (let us make), which is in the plural and implies ח׳׳ו that there is more than one Creator, he said: ”Sovereign of the Universe! Why do You thus furnish a pretext for heretics to maintain that there is a plurality of divinities?” ”Write!” God replied. ”Whoever wishes to err will err … Instead, let them learn from their Creator Who created all, yet when He came to create Man He took counsel with the ministering angels.” (1)

Tolkningen man gör är att Gud konsulterade sina änglar innan han skapade den första människan. Men denna tolkning är inte begränsad till judisk tradition utan tillämpas även av många moderna västerländska exegeter.

From Philo onward, Jewish commentators have generally held that the plural is used because God is addressing his heavenly court, i.e., the angels (cf. Isa 6:8) … Christians have traditionally seen this verse as adumbrating the Trinity. It is now universally admitted that this was not what the plural meant to the original author. (2)

Men hur kan vi veta att dessa har rätt i att Gud konsulterade sin himmelska härskara, istället för att det handlar om en gudomlig treenighet? Finns det bibliska stöd för deras påstående? Wenham refererar till Jesaja bok där profeten får se Gud sitta på en hög och upphöjd tron, med en mantel som uppfyller templet.

I det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. Och den ene ropade till den andre: ”Helig, helig, helig är HERREN Sebaot, hela jorden är full av hans härlighet.” … Jag hörde HERRENS röst. Han sade: ”Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?” Då sade jag: ”Här är jag, sänd mig!” (Jes 6:1-8)

Gud frågade seraferna ”vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?” Lägg märke till att Gud inte frågade “vem skall vi sända?” utan “vem skall jag sända?” Efter att ha rådfrågat sina serafer sände Gud ensam ut Jesaja. Det finns fler liknande exempel på detta i GT. 

Mika sade: ”Hör alltså HERRENS ord: Jag såg HERREN sitta på sin tron och himlens hela härskara stod hos honom på hans högra sida och på hans vänstra. Och HERREN sade: Vem vill locka Ahab att dra upp mot Ramot i Gilead, så att han stupar där? Den ene sade si och den andre så. Då kom en ande fram och ställde sig inför HERREN och sade: Jag skall locka honom till det. HERREN frågade honom: Hur då? Han svarade: Jag skall gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sade HERREN: Försök locka honom till det, och du skall också lyckas. Gå ut och gör så!” (1 Kung 22:19-22)

Precis som tidigare konsulterade Gud sin himmelska härskara: ”Vem vill locka Ahab att dra upp mot Ramot i Gilead?” En av dem svarade: ”Jag skall gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun.” Att den himmelska härskaran var närvarande vid skapandet av människan i 1 Mos 1:26 framgår av Jobs bok där Gud säger till Job: 

Var fanns du när jag lade jordens grund? Svara, om du har så stort förstånd. Vem har bestämt hennes mått – du vet! Och vem spände mätsnöret över den? Var fick hennes grundpelare sina fästen? Vem lade hennes hörnsten, medan morgonstjärnorna tillsammans sjöng och alla Guds söner (änglarna) ropade av glädje? (38:4-7)

Guds änglar ropade av glädje när Gud skapade världen. Det var förmodligen dessa han konsulterade med orden ”låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss”. Det som ytterligare visar att 1 Mos 1:26 inte handlar om en treenighet är att verbet ”skapade” i vers 27 står i singular. Det betyder att en och inte tre genomförde det skapande arbetet.

In fact the use of the singular verb “create” in 1:27 does, in fact, suggest that God worked alone in the creation of mankind. “Let us create man” should therefore be regarded as a divine announcement to the heavenly court, drawing the angelic host’s attention to the master stroke of creation, man. (3)

Även NT visar att ”oss” i 1 Mos 1:26 inte handlar om en treenig Gud. Enligt Jesu egen undervisning var det bara Fadern som stod för det skapande arbetet i begynnelsen.

Det skall i de dagarna komma en sådan nöd att något liknande inte har förekommit sedan Gud i begynnelsen skapade världen, och inte heller skall komma. Om Herren inte förkortade den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden. (Mark 13:19-20)

När Jesus sade att Gud/Herren hade skapat världen använde han pronomenet ”han”. Orden ”för de utvaldas skull har han förkortat den tiden” visar att Jesus inte identifierade sig själv med Skaparen i 1 Mos 1:26-27. Men vad innebär ”till att vara lika oss” om det var änglar Gud konsulterade? På vilket sätt är vi skapade till både Guds och änglarnas avbild?

The strongest case has been made for the view that the divine image makes man God’s vice-regent on earth. Because man is God’s representative … Men being made in God’s image, is comparing man to the angels who worship in heaven. Man’s similarity to them consists in their similar function: both praise God either on earth or in heaven … Furthermore, angels are pictured as ruling the nations on God’s behalf (Deut 32:8), just as man is appointed to rule the animal kingdom. (4)

Att vi är skapade till Guds avbild innebär att vi råder, som hans representanter, över skapelsen. Vidare finns det en likhet med Gud och änglarna i vår kunskap om gott och ont: ”Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont” (1 Mos 3:22).

---

(1) R. Scherman, Nosson. The Chumash: The Stone Edition. Mesorah Publications, Ltd. 1994, s. 8.

(2) Wenham, Gordon J. Genesis 1-15, vol. 1. (Word Biblical Commentary). Thomas Nelson, Inc., 2006, s. 28.

(3) ibid, s. 29.

(4) ibid, s. 32-33.

I begynnelsen skapade Gud [elohim] himlarna och jorden. 

Här återfinns det hebreiska ordet elohim (אלהים) för första gången i GT, vars betydelse är ”Gud” eller ”gud” (det finns ingen skillnad mellan stora och små bokstäver i det hebreiska språket) och står i pluralform. En del kristna menar att eftersom ordet står i plural måste det handla om den treenige Guden; Fadern, Sonen och den helige Ande. Men detta är ett typiskt exempel på hur man kan göra en höna av en fjäder. Även om elohim står i plural kan den ha antingen plural och singular betydelse, beroende på sammanhanget.

Det som talar för att elohim i 1 Mos 1:1 har singular betydelse är att det föregående verbet ”skapade” står i maskulin singular, d.v.s. ”han skapade”, vilket visar att det var en och inte tre som skapade. Bästa sättet är att förstå elohim i det här fallet är som ett pluralis majestatis, alltså plural i form men singular i betydelse. Dessutom är det många som inte känner till att elohim är en titel och inte ett namn, och att denna titel inte är reserverad bara för Israels Gud utan kan även avse avgudar, änglar och upphöjda människor. I samband med Israels barns uttåg ur Egypten sade Gud: 

Den natten ska jag gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egypten, både människor och boskap. Och jag ska hålla dom över Egyptens alla gudar [elohim]. Jag är HERREN. (2 Mos 12:12)

Egyptens alla gudar var elohim. Det går alltså inte utifrån ordet elohim att avgöra om det syftar på Israels Gud eller avgudar. Det är sammanhanget som fäller avgörandet.

HERRENS hand var tung över ashdoditerna. Han sände förödelse bland dem och slog dem med bölder i Ashdod och bygden däromkring. När Ashdods invånare såg detta sade de: “Israels Guds [elohim] ark får inte stanna hos oss, för hans hand är tung över oss och vår gud [elohim] Dagon.” (1 Sam 5:6-7)

Utifrån sammanhanget förstår man att det handlar om filisteerna och deras gud Dagon. Deras gud hette Dagon och han var en gud, men trots det bar han den plurala titeln elohim. Så även om ordet står i plural kan det alltså ha singular betydelse. 

Då sade Elia till folket: “Jag är ensam kvar som HERRENS profet, och Baals profeter är fyrahundrafemtio man. Ge oss två tjurar, och låt dem välja ut åt sig den ena tjuren och stycka den och lägga den på veden utan att tända eld. Sedan ska jag göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden utan att tända eld. Därefter kan ni åkalla er guds [elohim] namn, men jag ska åkalla HERRENS namn. Den gud [elohim] som svarar med elda, han är Gud [elohim].” Allt folket svarade: “Ditt förslag är bra.” (1 Kung 18:22-24)

Baal var en gud, men bar, liksom Dagon, den plurala titeln elohim. Dessa båda texter är speciellt intressanta eftersom de benämner både Israels Gud och avgudar som elohim. Och som tidigare nämnts kan titeln även avse änglar och människor.

Alla ska de skämmas, de som dyrkar avgudabilder och stoltserar med maktlösa gudar. Tillbe honom, alla gudar [elohim]! (Ps 97:7)

Att dessa elohim syftar på änglar är uppenbart utifrån den grekiska översättningen LXX där det istället står ”worship him, all ye his angels [angelos]” (Brenton Translation). De som översatte Ps 97 från hebreiska till grekiska gjorde tolkningen att elohim syftade på änglar. Så gjorde även författaren till Hebreerbrevet: ”Alla Guds änglar [angelos] ska tillbe honom” (1:6). Vidare gjorde Gud profeten Mose till en elohim.

HERREN sade till Mose: “Se, jag sätter dig att vara som Gud [elohim] för farao, och din bror Aron ska vara din profet.” (2 Mos 7:1)

I Folkbibelns översättning står det ”se, jag sätter dig att vara som Gud för farao”. Men ”som” finns inte i den hebreiska texten utan är en parafrasering gjord av översättaren. Ordagrant står det: ”Se, jag sätter dig Gud/gud för farao”. Det handlar alltså inte om att Gud gjorde Mose som en elohim, utan han gjorde honom till en elohim. Detta kan sedan tolkas som att Gud gav Mose makt och auktoritet att representera Honom inför farao. I Ps 82 går Gud tillrätta med mänskliga ledare som hade handlat ogudaktigt. 

Gud [elohim] står i gudaförsamlingen, mitt ibland gudarna [elohim] håller han dom … Jag har sagt att ni är gudar [elohim], att ni alla är den Högstes söner. (Ps 82:1, 6)

När Jesus vid ett tillfälle konfronterades av en grupp judar citerade han från denna text: ”Står det inte skrivet i er lag: Jag har sagt att ni är gudar?” (Joh 10:34). I den grekiska texten står den plurala formen theoi, motsvarigheten till det hebreiska elohim. Utifrån dessa exempel är det uppenbart att titeln inte är reserverad enbart för Gud utan kan avse avgudar, änglar och upphöjda människor. Sammanfattningsvis kan sägas att elohim i 1 Mos 1:1 inte handlar om en treenig Gud utan om Gud, Fadern som alltings skapare, såsom också Jesus förklarade.

Det skall i de dagarna komma en sådan nöd att något liknande inte har förekommit sedan Gud i begynnelsen skapade världen, och inte heller skall komma. Om Herren inte förkortade den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden. (Mark 13:19-20)

Jesus talade om Gud/Herren som ”i begynnelsen skapade världen” med det åtföljande pronomenet ”han” och inte ”vi”. Gud, Fadern är den som i begynnelsen skapade himlarna och jorden.