I den hebreiska bibeln (Gamla testamentet) förekommer Guds namn JHWH (Jahweh) mer än 6 800 gånger.

Jag är HERREN [JHWH], det är mitt namn. (Jesaja 42:8)

Du överger inte dem som söker dig, HERRE [JHWH]. (Psalm 9:11)

HERREN [JHWH] är nära alla som ropar till honom, alla som ropar till honom i sanning. (Psalm 145:18)

Men trots att JHWH är det mäktigaste namnet i universum går detta inte att hitta i Koranen. Istället har det blivit ersatt med namnet Allah. Är inte det högst märkligt? Varför skulle Gud säga ”jag är JHWH, det är mitt namn”, för att sedan på 600-talet v.t., utan förvarning, ändra namn till Allah? Ja, varför skulle Gud om och om igen i Bibeln identifiera sig med JHWH för både judar och kristna, för att sedan göra en helomvändning och byta namn till Allah? Nej, detta är helt och hållet ett påhitt av Muhammad och inte något Gud kom på.

Men, kanske några invänder med, Guds namn JHWH finns inte heller i Nya testamentet. Det är sant! Men det beror på att författarna till den grekiska grundtexten till Nya testamentet följde den judiska traditionen att inte uttala Guds namn. Och därför ersatte man JHWH med det grekiska ordet kyrios (=Herre). Detta är anledningen till att det står ”Herren” i svenska översättningar. Men observera att ”Herren” inte är ett nytt namn med avsikt att ersätta JHWH, utan det är en titel som enbart används för att inte uttala namnet. Detta till skillnad mot Koranen där Muhammad valde att byta ut Guds namn mot namnet Allah. Det är en viktig skillnad!