Recall when Moses said to his people, ”Allah commands you to sacrifice a heifer.” They said, ”Do you make a mockery of us?” He said, ”Allah forbid that I should be so ignorant.” They said, ”Call upon your Lord to show us which one.” He said, ”He says she is a heifer, neither too old, nor too young, but in between. So do what you are commanded.” They said, ”Call upon your Lord to show us what her color is.” He said, ”He says she is a yellow heifer, bright in color, pleasing to the beholders … neither yoked to plow the earth, nor to irrigate the field; sound without blemish.”

Enligt Koranen sade Mose till Israels folk att offra ”a yellow heifer, bright in color, pleasing to the beholders”. Men detta stämmer inte med Bibeln.

HERREN talade till Mose och Aron. Han sade: “Detta är en lagstadga som HERREN har befallt: Säg till Israels barn att de skaffar fram åt dig en röd kviga som är felfri och inte har någon defekt och som inte har burit något ok.” (4 Mosebok 19:1-2)

För många kan det ses som irrelevant om kvigan var gul eller röd. Men skillnaden är mycket viktigare än man tror eftersom den röda färgen representerar blodets försonande kraft (3 Mosebok 17:11). Vidare avslöjar sura 2:67-71 en viktig skillnad mellan Bibeln och Koranen. I Bibeln förklaras det oftast varför Gud befaller vissa saker. Men det gör inte Koranen, och det visar att den är bristfällig. Den är inte komplett i sig själv utan är beroende av information från Bibeln. I Koranen står det inte varför kvigan skulle offras, till skillnad mot Bibeln som säger att 

en man som är ren ska samla ihop askan efter (den röda) kvigan och lägga den utanför lägret på en ren plats. Den ska förvaras åt Israels barns församling för att användas i reningsvattnet. Detta är ett syndoffer. (4 Mosebok 19:8)

Uppenbarligen trodde inte Muhammad på blodets försonande kraft när han (genom sin skrivare Zayd ibn Thabit) skrev sura 2. Och därför valde han en annan färg än den röda, samt hoppade över att det handlade om ett syndoffer. 

---