Höj din röst, du öken med dina städer, ni byar där Kedar bor. Höj din röst, du öken med dina städer, ni byar där Kedar bor.

Muslimer menar att Kedar syftar på Muhammad eftersom det ligger i nuvarande Saudi-Arabien, samt att en av Ismaels söner hette Kedar.

Detta är namnen på Ismaels söner i den ordning de föddes: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam. (1 Mosebok 25:13)

Men bara för att Kedar var en av Ismaels söner och att det ligger i Saudi-Arabien, betyder inte det att Jesaja 42:11 handlar om Guds sista profet. Det finns ingen profetia i hela Jesaja bok som talar om att Gud en dag skall sända sin sista profet. Här, liksom i alla andra bibliska texter, är det av största betydelse att man studerar kontexten till den vers man vill förstå. I början av kapitlet står det följande:

Se, min tjänare som jag stöder, min utvalde som min själ glädjer sig över. Jag har sänt min Ande över honom. Han ska utbreda rätten bland hednafolken.Han ska inte skria eller ropa, inte låta sin röst höras på gatorna. Ett brutet strå ska han inte krossa, en tynande veke ska han inte släcka. Han ska i trofasthet utbreda rätten. Han ska inte försvagas eller brytas ner förrän han har grundat rätten på jorden. Havsländerna väntar på hans undervisning. (42:1-4)

Vem talar profeten Jesaja om här? Vem är ”min tjänare” och ”min utvalde”? Den judiska förståelsen är att det handlar om Israels folk. Kristna menar att Jesaja profeterade om Messias (Jesus), något som stöds av Nya testamentet.

Han (Jesus) förbjöd dem (lärjungarna) strängt att avslöja vem han var, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: Se min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, i vilken min själ har sin glädje. Jag skall låta min Ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken. (Matteus 12:16-18)

Jesaja går sedan vidare med att profetera om Jesus i kapitel 42.

Jag, HERREN, har kallat dig i rättfärdighet. Jag ska hålla dig i handen, jag ska bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, till ett ljus för hednafolken, för att du ska öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ur fångenskapen dem som sitter i mörker. Jag är HERREN, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder. Se, det jag förkunnade förut har kommit. Nu förkunnar jag nya ting, jag låter er höra om dem innan de visar sig. (42:6-9)

Gud talar här om att göra Jesus, sin utvalde tjänare, till ett ljus för hednafolken, för att öppna blinda ögon och föra fångar ut ur mörkrets fängelse. Det är detta fantastiska löfte från Gud som ligger till grund för det Jesaja därefter förkunnar.

Sjung en ny sång till HERREN, sjung hans lov från jordens ände, ni som reser på havet och allt som finns i det, ni havsländer med era invånare. Höj din röst, du öken med dina städer, ni byar där Kedar bor. Jubla, ni Selas invånare, ropa från bergens toppar. Ge HERREN ära, förkunna hans lov i havsländerna. (42:10-12)

På grund av Jesu frälsande (räddande) uppdrag kommer människor från hela jorden att lovsjunga Gud, inklusive de som bor i Kedars byar. Texten handlar alltså inte om Muhammad utan om den glädje som uppstår när Jesus leder människor från mörkret in i Guds ljus, såsom Jesus själv sade.

Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. (Johannes 8:12)