Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, skall det vara vid tidsålderns slut. Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Då ska de rättfärdiga lysa som solen i sin Fars rike. Hör, du som har öron!

Det är lätt att bli skärrad över orden ”de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder”. Människor skall kastas levande i den brinnande ugnen, för att där gråta och skära tänder. Men var i GT hämtade Jesus inspiration till dessa ord? Han kunde nämligen inte predika ett budskap som var oförenligt med de tidigare skrifterna. Annars skulle han ha varit en falsk profet, och därmed även en falsk Messias. Hårda, men sanna ord! Likväl är det inte helt lätt att hitta en tematisk koppling mellan hans ord och det som står i GT. Orden ”då ska de rättfärdiga lysa som solen i sin Fars rike” är förmodligen hämtade från Dan 12.

De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam. De förståndiga skall då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet, som stjärnor, alltid och för evigt. (12:2-3)

Vad innebär det att vissa skall vakna ”till förakt och evig skam”? Kan dessa ord ligga till grund för Jesu uttalande att ”de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder”? Kanske? Men samtidigt står det ingenstans att den eviga skammen innebär att människor skall kastas levande i en eld.  Och med tanke på att Jes 66:24 talar om att de frälsta en dag ”skall gå ut och se liken av de människor som har avfallit”, är det inte troligt att Dan 12 skulle inbegripa ett mer plågsamt människoöde. Personligen lutar jag åt att den eviga skammen handlar om att skammen blir evig när människorna väl upphört att existera. Eftersom de inte mer finns till kan skammen aldrig omintetgöras. Men om man bortser från Dan 12:2 är Dan 3:6 den närmsta bibliska kopplingen till Jesu ord.

Den staty som kung Nebukadnessar hade låtit ställa upp. När de stod framför den, utropade en härold med hög röst: “Detta är befallningen till er, ni folk och stammar och tungomål: När ni hör ljudet av horn, pipor, cittror, lyror, psaltare, säckpipor och alla andra slags instrument, skall ni falla ner och tillbe den staty av guld som kung Nebukadnessar har låtit ställa upp. Men den som inte faller ner och tillber, han skall genast kastas i den brinnande ugnen.” (3:3-6)

Personligen har jag svårt att se denna text som Guds varning för ett evigt helvete. Det är även extra svårt att förstå varför hans varning skulle bero på enbart Dan 3:6 och 12:2. Men tanke på hur fruktansvärd en sådan plats är borde det finnas mycket tydligare varningar på oräkneliga ställen i GT. Men om sådana inte finns, varifrån fick då Jesus sin inspiration till Matt 13:42? Förmodligen från den mellantestamentliga litteraturen, främst 1 Henoksboken. 

You who have done good shall wait for those days until an end is made of those who work evil; and en end of the power of the wrongdoers. And wait until sin has passed away indeed, for their names shall be blotted out of the Book of Life and out of the holy books, and their (children) seed shall be destroyed forever, and their spirits be killed, and they shall cry and lament in a place that is a chaotic desert, and they shall be burned in the fire; for there is no earth there … I (Enoch) asked one of the holy angels who was with me and said to him: ”What is this bright thing (shining)? For it is not heaven but there was only the flame of a blazing fire, and the voice of weeping and crying and moaning, lamenting, and agony.” And he said to me: ”This place which you see are where the spritis of sinners and blasphemers, and of those who work wickedness, are cast and the spirits of those who pervert everything that the Lord hath spoken through the mouth of the prophets.” (108:2-6)

Kan Jesus ha betraktat 1 Henoksboken som gudomligt inspirerad, trots att den förmodligen inte ens skrevs av den historiske Henok utan av en långt senare okänd författare? Flera inre bevis talar för detta, och därför betraktas också boken inom forskningen som en pseudepigraf. Vidare står det i 4 Esra om de ogudaktigas slutliga livsöde. Men eftersom den skrevs efter Templets fall år 70 är det inte möjligt att Jesus skulle ha hämtat sin inspiration från den, såvida inte dess undervisning cirkulerade muntligt redan på Jesu tid.

The Most High shall be revealed on the seat of judgment, and compassion shall pass away, and patience shall be withdrawn. Only judgment shall remain, truth shall stand, and faithfulness shall grow strong. Recompense shall follow, and the reward shall be manifested; righteous deeds shall awake, and unrighteous deeds shall not sleep. The pit of torment shall appear, and opposite it shall be the place of rest; and the furnace of hell shall be disclosed, and opposite it the paradise of delight. Then the Most High will say to the nations that have been raised from the dead, ”Look now, and understand whom you have denied, whom you have not served, whose commandments you have despised. Look on this side and on that; here are delight and rest, and there are fire and torments.” Thus he will speak to them on the day of judgment. (4 Esra 7:33-38)

Orden ”the pit of torment shall appear” låter förskräckliga, men likväl kan de inte styrkas utifrån GT. Därför är det svårt att använda en sådan text som bevis för ett evigt helvete. Och att Jesus skulle ha hämtat sin inspiration från 1 Henok och 4 Esra istället för GT är för mig en gåta. Men oavsett ger inte denna senare bok några tydliga belägg för den traditionella helvetesläran.