Kategori: Okategoriserade

Gud sade: “Varde ljus!” Och det blev ljus.

Under första skapelsedagen talade (inte skapade) Gud fram ljuset. Men logiskt sett kan detta ljus inte handla om solen eller någon annan stjärna eftersom dessa skapades dag fyra. Så vad är detta ljus? Enligt judisk tolkning handlar det om Messias ljus.

The Torah tells us, God said, ”Let there be light,” to reveal that God will ultimately illuminate Israel with the light of the Mashiach, of whom it is written, קוּמִי אוֹרִי כִּי בָא אוֹרֵךְ – Arise, shine forth, for your light has come (Yeshayahu 60:1) – the light being, of course, the Mashiach. (1)

Det var detta ljus Johannes döparen fick kallelsen att vittna om (Joh 1:6-8), och det var därför Jesus sade ”jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Joh 8:12). Ja, det ljus fäderna hade väntat på i århundraden hade äntligen fått en kropp och vandrade bland dem.

---

(1) The Weekly Midrash, s. 18.

Under mer än 20 års tid har jag brottats med frågan om Mose lag fortfarande gäller eller inte. Är det så att Jesu försoningsverk på korset har gjort lagen om intet? Har vi inte längre någon skyldighet gentemot lagen? Efter åratal av studier och grubblande är mitt svar: både ja och nej. Men innan jag förklarar vad jag menar behöver vi förstå vad lagen är. I många översättningar av Gamla testamentet har översättarna valt att använda ordet ”lag”.

Var tapper och stark! Följ troget den lag [torah] som min tjänare Mose gav dig. Vik inte av från den åt vare sig höger eller vänster, så får du framgång i allt vad du gör. (Jos 1:7 [Bibel 2000])

Men det hebreiska ordet ”torah” betyder egentligen inte ”lag” utan ”instruktion” och ”undervisning”. Ordet kommer av det hebreiska verbet ”jarah” som betyder ”instruera” och ”undervisa”. Vi hittar ett bra exempel på detta i Ordspråksboken.

Hör, min son, din fars förmaning och förkasta inte din mors undervisning [torah]. (1:8)

Ingen kallar en mors undervisning för ”lag”, utan det handlar om hennes instruktioner för barnets bästa. Detta ändrade perspektiv på Mose Torah tar bort den negativa klang ordet ”lag” har med sig. Dessutom är det mycket i de fem moseböckerna som inte är budord. Större delen av 1 Mosebok handlar om patriarkerna Abrahams, Isaks och Jakobs levnad. Och den avslutas med Josefs resa till Egypten och hans upphöjelse till platsen under Farao. Detta är långt ifrån vad ordet ”lag” förknippas med.  

Så vad menar jag med att vår skyldighet gentemot Mose Torah är både ja och nej? Säger inte Paulus att ”Kristus är lagens slut” (Rom 10:4)? Låt oss börja med den frågan. Jag betvivlar inte att Paulus har skrivit dessa ord, men jag betvivlar att översättningen är korrekt. Det grekiska ordet bakom ”slut” är telos, och det betyder helt korrekt ”slut” i de flesta fall. Men dess betydelse kan även vara ”mål”.

Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig, himmelsk glädje när ni nu är på väg att nå målet [telos] för er tro: era själars frälsning. (1 Petr 1:8-9)

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

Bakom ”I begynnelsen” finns det hebreiska ordet bereshit (בראשׁית), vilket är en sammansättning av prepositionen be (ב) och substantivet reshit (ראשׁית). Men be har inte bara betydelsen ”i” utan även ”på grund av”. Versen kan därför översättas: ”På grund av reshit skapade Gud himmel och jord.” Men vad är reshit? Enligt judisk tolkningstradition är två saker reshit; Guds Torah och Israels folk.

HERREN hade mig (Visheten) vid begynnelsen [reshit] av sin väg, före sina gärningar i urtiden. (Ords 8:22)

Israel var heligt för HERREN, den första [reshit] frukten av hans skörd. Alla som äter av den drar på sig skuld, olycka drabbar dem, säger HERREN. (Jer 2:3)

Visheten är synonymt med Guds Torah. Att tala om Torah är att tala om Visheten, och vise versa. 1 Mos 1:1 kan därför översättas på följande sätt: ”På grund av Torah och Israel skapade Gud himmel och jord.” Men det finns ytterligare en sak som är reshit och det är förstlingskärven i 3 Mos 23:10.

Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er och ni bärgar in dess skörd, ska ni ta den kärve som är det första [reshit] av er skörd och bära den till prästen.

En av de bibliska högtiderna på våren heter Förstlingskärvens högtid (hebr. Bikkurim) och det var den dag då prästen gick in i Templet och viftade med kärven från den första kornskörden. Det var också den dag då Israels barn gick genom Sävhavet (efter uttåget ur Egypten), en händelse som förebildar dopet där människan symboliskt går från död till liv (Rom 6:3-4).

Förstlingskärvens högtid var även den dag Messias (Jesus) uppstod från de döda, och som sådan utgör han en profetisk uppfyllelse av förstlingskärven. Han är den första människan som uppstått från de döda av det nya människosläktet (1 Kor 15:20-23). Man kan därför översätta 1 Mos 1:1 på följande sätt: ”På grund av Messias skapade Gud himmel och jord.” Och detta stämmer med judarnas Talmud:

Rab said: The world was created only on David’s account. Samuel said: On Moses account; R. Johanan said: For the sake of the Messiah. What is his [the Messiah’s] name? — The School of R. Shila said: His name is Shiloh, for it is written, until Shiloh come … (1)

Messias och hans uppståndelse från de döda finns alltså förutsagd redan i första ordet (bereshit) i den hebreiska Bibeln. Det innebär att Guds plan med Messias som vårt försoningsoffer fanns långt innan synden kom in i världen. Vilken ofattbar planering från Guds sida!

---

(1) Talmud, Sanhedrin, 98b.

Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.

Rabbinerna kopplar sammas Guds Ande i skapelseberättelsen med Messias Ande.

The spirit of God hovered: this alludes to the spirit of Messiah, as you read, And the spirit of the Lord shall rest upon him (Isa. XI, 2). (1)

Vidare gör rabbinerna en koppling mellan Guds Ande i skapelseberättelsen och Guds löfte om Messias i Jes 11.

Ett skott ska skjuta upp ur Ishais avhuggna stam, en telning från hans rötter ska bära frukt. Över honom skall HERRENS Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och fruktan för HERREN. Han skall ha sin glädje i fruktan för HERREN. (11:1-3)

En ännu mer intressant parallell har gjorts av rabbinen Vilna Gaon på 1700-talet.

”The spirit of God hovered upon the surface of the waters” – The spirit of the mashiach, as is written about Yosef: ”a man in whom is the spirit of God”. (2)

Gaon drar en parallell mellan Messias Ande och den Ande som var i Jakobs son Josef.

Att farao har haft drömmen två gånger betyder att det är fast bestämt av Gud och att han låter det komma snart. Därför bör farao utse en förståndig och vis man och sätta honom över Egyptens land … Detta tilltalade farao och alla hans tjänare, och han sade till dem: “Finns det någon som har Guds ande i sig som denne man?” (1 Mos 41:32-38)

Detta visar på en tematisk koppling mellan Messias och Josef, där Josef utgör som en profetisk förebild på Messias.

---

(1) Midrash Rabbah 2:4.

(2) Shaklover, Hillel. Kol Hator: The Voice of the Turledove, 2:145.

Så står det skrivet hos profeten Jesaja: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bereda vägen för dig. En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom!

Denna text, med citat från Jes 40:3 och Mal 3:1, används som bevis för att Jesus är Gud. Detta eftersom ”Herren” i den hebreiska texten av Jes 40:3 är JHWH (Gud). Johannes döparen (rösten) blev kallad att bana väg för Gud. Och eftersom han banade vägen för Jesus, då måste Jesus vara Gud. Men personligen tycker jag man drar en alltför snabb slutsats. Låt oss studera hela kapitlet. Betydelsen av kontexten kan aldrig överskattas. I 1:2 är citatet hämtat från Mal 3:1 och där vi hittar tre ”varelser”.

Se, jag (JHWH) sänder min budbärare (Johannes döparen) framför dig (Jesus), och han (Johannes) ska bereda vägen för dig (Jesus).

Guds (JHWH) kallelse till Johannes döparen var att gå framför Jesus. Men om det var Gud som sände ut Johannes, då är det inte troligt att Jesus är den Gud Mal 3:1 talar om. Och är han det inte i Mark 1:2, då är han det inte heller i 1:3. Några verser senare döpt Jesus. 

När han steg upp ur vattnet, såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. Och en röst kom från himlen: “Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje.” (1:10-11)

I budskapet från den himmelska rösten finns (minst) två olika hänvisningar till GT. 

Traditionally the words have been understood as combining phrases from Ps. 2:7, ‘You are my son, today I have begotten you’, and Is. 42:1, ‘Behold my servant, whom I uphold, my chosen, in whom my soul delights’. (1)

Orden ”du är min älskade Son” hänvisar till Ps 2:7, medan ”i dig har jag min glädje” hänvisar till Jes 42:1. Ps 2 handlar om ”HERREN och hans Smorde” (2:2), där den Smorde (Messias) är tydligt åtskild från Gud (JHWH). På samma sätt finns det en tydligt skillnad mellan Gud och Messias i Jes 42:1 där Messias är ”min tjänare som jag stöder, min utvalde som min själ glädjer sig över”. Låt oss fortsätta studera kontexten. På Sabbaten gick Jesus och hans lärjungar till synagogan.

Nu fanns i deras synagoga en man med en oren ande, och han skrek: “Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är: Guds Helige!” (1:23-24)

Observera att den orena anden säger ”Jag vet vem du är: Guds Helige!” Uttrycket ”Guds Helige” är samma sak som ”Guds Avskilde”, d.v.s. Jesus är avskild för Gud. Men om han är avskild för Gud, hur kan han då vara samma Gud? Är Gud avskild för Gud? Hmmm! Det speciella med den orena anden var att han visste mer om Jesus än vad människorna gjorde. Detta ses tydligt längre fram i kapitlet där Jesus förbjuder de onda andarna att tala ”eftersom de visste vem han var” (1:34). Om Jesus verkligen var Gud inkarnerad, varför kallade den orena anden honom för ”Guds Avskilde” och inte ”Gud Sonen” (eller liknande)? Det finns inget i andens ord som antyder att Jesus var Gud inkarnerad. Låt oss även studera parallelltexten till Mark 2:3 i Johannesevangeliet.

Han (Johannes döparen) svarade med profeten Jesajas ord: “Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!” (1:23)

Strax därefter berättar Johannes döparen om Jesus för lärjungen Andreas, som i sin tur vittnar för sin bror Petrus med orden: ”Vi har funnit Messias!” – det betyder Kristus, den Smorde” (1:41). Han sade inte ”Vi har funnit Gud!” eller ”Vi har funnit Gud, Sonen!”. Nej, Johannes döparens vittnesbörd vara att de hade funnit Messias, han som hade blivit smord av Gud. Men varför står det ”Bana väg för Herren” och inte ”Bana väg för Messias” i Mark 1:3 och Joh 1:23? De båda texterna utgör exempel på principen om sändebud. Johannes döparen blev kallad att bereda väg för Jesus i hans ställning som Guds fullkomliga representant (sändebud) på jorden.

Samma princip används ofta i vår vardag utan att vi tänker på det. Om någon säger sig ha byggt ett hus, är det vanliga att personen inte själv har byggt det utan har anlitat snickare (sändebud) att göra jobbet. Sändebudsprincipen används även vid kontakter länder emellan. Ett lands ambassadör fungerar som sitt hemlands sändebud (representant) var han än befinner sig. Man förhandlar med det utsändande landet när man förhandlar med dess sändebud (ambassadör) (se under Sändebudsprincipen).

---

(1) France, R. T. The Gospel of Mark (The New International Greek Testament Commentary). Wm. B. Eerdmans Publishing Co, s. 80.

If Muhammad is God’s final prophet, then he MUST be predicted in the Bible (surah 7:157). Here I will deal with the illiterate person in Isaiah 29:12. In order to understand this verse properly, we need to study the context. The chapter begins with the words ”Ah, Ariel, Ariel, the city where David encamped!” (29:1). Which city is Isaiah referring to? It’s Jerusalem. So the illiterate person in verse 12 is living in Jerusalem and not in Mecca. Let’s jump to 29:11-12:

The vision of all this has become to you like the words of a book that is sealed. When men give it to one who can read, saying, ”Read this,” he says, ”I cannot, for it is sealed.” And when they give the book to one who cannot read, saying, ”Read this,” he says, ”I cannot read.”

What’s going on here? The people in Jerusalem came up with excuses not to listen to the word of God. So God used one literate and one illiterate person to make his point, i.e. to display their excuses not to listen. Note also what it says in the following verse:

The Lord said: ”Because this people draw near with their mouth and honor me with their lips, while their hearts are far from me, and their fear of me is a commandment taught by men.” (29:13)

If you want to apply 29:12 to Muhammad, then you have to do the same with this verse, i.e. Muhammad was honoring God with his lips, while his heart was far from Him. Do you agree? I assume not. In sum: Isaiah 29:12 is talking about people living in Jerusalem in the 8th century BCE, and has nothing to do with an Arab guy who lived in Mecca in the 7th century CE.

We (Allah) have adorned the lower heaven with lanterns, and made them missiles against the devils; and We have prepared for them the punishment of the Blaze.

Allah har klätt den lägre himlen med lyktor för att användas som missiler mot demoner. Hmmm! Här behövs lite mer förklaring. Vad säger den respekterade kommentaren (tafsir) Ibn Kathir?

(Indeed We have adorned the nearest heaven with lamps,) This refers to the stars which have been placed in the heavens, some moving and some stationary. (We have made them (as) missiles to drive away the Shayatin,) The pronoun `them’ in His statement, ”and We have made them” is the same type of statement as the stars being referred to as lamps. This does not mean that they are actually missiles, because the stars in the sky are not thrown. Rather, it is the meteors beneath them that are thrown and they are taken from the stars. (1)

Enligt Ibn Kathir har Allah gjort meteorer till missiler mot djävulens demoner. Men hur kan fysiska missiler göra skada i en andlig värld? I en andlig strid behövs det andliga och inte fysiska vapen. Lika lite som en Kalashnikov (AK-47) kan skada demoner, lika lite kan man skada dem med meteorer. Muslimer brukar hävda att Koranen är en vetenskaplig bok. Men kan någon helt ärligt kalla sura 67:5 för vetenskap? Nej, denna vers grundar sig på mänsklig vidskepelse och inget annat.

---

(1) wwww.quran.com/67:5/tafsirs/en-tafisr-ibn-kathir

O Zechariah, We (Allah) give you good news of a son, whose name is John, a name We have never given before.

Kontexten handlar om löftet till översteprästen Sakarias om att han skulle få en son. Allah sade att sonens namn skulle vara Johannes (John), ”a name We have never given before”. Den respekterade kommentaren (tafsir) Ibn Kathir bekräftar att ”this means that no one had this name before him” (1). Men de som har studerat Bibeln vet att detta inte stämmer, utan det fanns flera personer innan Johannes döparen som hade det namnet. Det visar på Muhammads okunskap. Den hebreiska formen av ‘Johannes’ är ‘Jochanan’ (יוחנן), och båda formerna används i olika Svenska översättningar.

De levitiska släkternas överhuvuden förtecknades i krönikorna fram till Jochanans, Eljashivs sons, tid. (Nehemja 12:23)

Josias söner var Jochanan, den förstfödde, Jojakim, den andre, Sidkia, den tredje, och Shallum, den fjärde.  (1 Krönikeboken 3:15)

Vid den tiden flyttade Mattathias, son till Johannes, son till Symeon, från Jerusalem och slog sig ner i Modein. Han var präst, av Jojarivs släkt, och han hade fem söner: Johannes med tillnamnet Gaddi, Simon med tillnamnet Thassi, Judas med tillnamnet Mackabaios, Elasar med tillnamnet Avaran och Jonatan med tillnamnet Apfus. (1 Mackabeerboken 2:1-5)

Här är exempel på fyra personer med namnet Johannes/Jochanan innan Johannes döparen föddes. Det är alltså ingen tvekan om att sura 19:7 innehåller en felaktighet. Koranen är alltså inte felfri. Långt därifrån!

---

(1) http://www.quran.com/19:7/tafsirs/en-tafisr-ibn-kathir

Will they not ponder on the Quran? Had it not come from someone other than God, they would have certainly found therein many contradictions.

Den allmänna uppfattningen bland muslimer är att Koranen är fri från motsägelser (contradictions). Men argumentet, att Koranen är gudomligt inspirerad för att den skulle sakna motsägelser, är i själva verket korkat. I ett bibliotek finns det tiotusentals böcker utan några motsägelser. Men det betyder inte per automatik att alla dessa böcker är gudomligt inspirerade. På samma sätt är det med Koranen. Motsägelser eller inte bevisar ingenting. Det som bevisar något är om dess innehåll motsäger eller stämmer överens med det Gud tidigare har uppenbarat i Bibeln. 

Likväl, till muslimernas förtret, finns det motsägelser i Koranen, vilket gör att sura 4:82 innehåller ett fel. I sura 2:256 står det att ”there shall be no compulsion in religion”, vilket innebär att det inte skall finnas något tvång i utövandet av sin religion. Men detta stämmer inte med Koranens samlade undervisning vad gäller religionsutövning. 

Say to those who disbelieve: if they desist, their past will be forgiven. But if they persist-the practice of the ancients has passed away. Fight them until there is no more persecution, and religion becomes exclusively for Allah. (8:38-39)

Muslimers uppgift är att strida mot icke-muslimer tills ”religion becomes exclusively for Allah”. Och det innebär i praktiken att man skall tvinga dem att bli muslimer. Vidare står det i Koranen:

Fight those who do not believe in Allah, nor in the Last Day, nor forbid what Allah and His Messenger have forbidden, nor abide by the religion of truth-from among those who received the Scripture-until they pay the due tax, willingly or unwillingly. (9:29)

”Willingly or unwillingly” är motsatsen till ”there shall be no compulsion in religion”. Muslimer vill gärna få det till att texter likt dessa enbart handlar om självförsvar. Men ser man till helheten stämmer inte detta. Muhammads primära uppdrag, nertecknat i hadithen Sahih al-Bukhari, var att tvinga alla människor att tillbe Allah, samt få dem att erkänna Muhammad som Guds sista profet.

Narrated Ibn ’Umar: Allah’s Apostle said, ”I have been ordered (by Allah) to fight against the people until they testify that none has the right to be worshipped but Allah and that Muhammad is Allah’s Apostle.” (Volume 1, Book 2, Number 24)

Men, kanske någon invänder, är inte islam en fredens religion? Nej, det är den inte. Det står visserligen i Koranen att ”whoever saves it (a person), it is as if he saved the whole of mankind”. Men de som använder dessa ord till försvar för islam läser dem utanför sitt sammanhang.

Because of that We ordained for the Children of Israel: that whoever kills a person-unless it is for murder or corruption on earth-it is as if he killed the whole of mankind; and whoever saves it, it is as if he saved the whole of mankind. (Sura 5:32)

Orden ”whoever saves it (a person), it is as if he saved the whole of mankind” gäller inte muslimer utan Israels barn. Muhammad hämtade dessa ord från den judiska kommentaren Mishna nerskriven omkring år 200 v.t. De ord som gäller muslimer hittar vi i versen direkt efter.

The punishment for those who fight Allah and His Messenger, and strive to spread corruption on earth, is that they be killed, or crucified, or have their hands and feet cut off on opposite sides, or be banished from the land. That is to disgrace them in this life; and in the Hereafter they will have a terrible punishment.” (5:33)

Om icke-muslimer vägrar att ta emot Allah och Muhammad (det är vad texten i praktiken handlar om), skall de ”be killed, or crucified, or have their hands and feet cut off on opposite sides”. Detta är motsatsen till ”whoever saves it (a person), it is as if he saved the whole of mankind”. Så låt er inte luras. islam har aldrig varit, och kommer aldrig att bli, en fredens religion. Den är i grunden en krigsreligion. Ett tydligt exempel är de två muslimska inriktningarna Sunni och Shia som har stridig mot varandra ända sedan Muhammads död år 632 v.t. Fiendskap i 1 400 år är inte ett tecken på en fredlig religion.  

They (the brothers) sold him (Joseph) for a miserable price — For a few dirhams counted out: In such low estimation Did they hold him!

Sura 12 heter ”Josef” (Yusuf) och handlar om den bibliske Josef (jmf 1 Mosebok 37-50). Men som i så många andra fall i Koranen innehåller denna sura mängder av felaktigheter. I 12:20 står det att bröderna sålde Josef för några dirhams. Dirham är en arabisk valuta i form av silvermynt, vilket gör att vissa översättare väljer att skriva det istället för dirham.

They ˹later˺ sold him for a cheap price, just a few silver coins—only wanting to get rid of him.

Bröderna sålde alltså Josef för några dirham, silvermynt. Men detta är en tydlig anakronism eftersom dirham inte fanns på Josefs tid. Ordet ”dirham” kommer av den grekiska valutan ”drachma” som började användas på 500-talet f.v.t.

The ancient drachma originated in the Greece around the 6th century BC. (1)

The word ”dirham” ultimately comes from drachma (δραχμή), the Greek coin. (2)

Eftersom dirham började användas efter att drachma kom till på 500-talet, kan dirham inte ha funnits på Josefs tid under 1700-talet f.v.t. Det skulle alltså gå långt mer än 1 000 år efter att Josef levde till att dirham började användas. Så detta är en tveklös anakronism. Muslimer kan hävda hur mycket de vill att Koranen är felfri, men faktum kvarstår att den innehåller mängder av felaktigheter.

---

(1) http://www.wikipedia.org/wiki/Ancient_drachma

(2) http://www.wikipedia.org/wiki/Dirham