He (Abraham) said, ”I am going towards my Lord, and He will guide me.” ”My Lord, give me one of the righteous.’ So We gave him good news of a clement boy. Then, when he was old enough to accompany him, he said, ”O My son (Ishmael), I see in a dream that I am sacrificing you; see what you think.” He said, ”O my Father, do as you are commanded; you will find me, Allah willing, one of the steadfast.”

Även om texten inte specifikt nämner Ishmael, är det ändå honom den handlar om (Isak nämns först i vers 112). Enligt Koranen blev alltså Abraham kallad att offra Ishmael och inte Isak. Men för de som har studerat Bibeln är detta en tydlig motsägelse gentemot 1 Mosebok 22.

En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: “Abraham!” Han svarade: “Ja, här är jag.” Då sade han: “Ta din son Isak, din ende son som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag ska visa dig.” (22:1-2)

Så vilken av de två versionerna stämmer? Är det Koranen eller Bibeln? Eftersom Bibeln skrevs före Koranen bör den bibliska versionen logiskt sett vara den sanna. Ett vanligt motargument bland muslimer är att Abrahams ende son måste handla om Ishmael eftersom han var den äldsta sonen. Men vid tiden för offrandet (1 Mosebok 22) var Ishmael inte en del av Abrahams familj eftersom han strax innan hade blivit fördriven (1 Mosebok 21). Abrahams hade därför bara en son och det var Isak. Guds plan var dessutom att förbundet skulle upprättas med Isak, löftessonen, och inte med Ishmael. Gud hade tidigare sagt till Abraham:

Din hustru Sara ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Isak. Jag ska upprätta mitt förbund med honom, som ett evigt förbund med hans avkomma efter honom. Men också när det gäller Ismael har jag hört din bön. Jag ska välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom mycket. Han ska bli far till tolv hövdingar, och jag ska göra honom till ett stort folk. Men mitt förbund ska jag upprätta med Isak, honom som Sara ska föda åt dig vid denna tid nästa år.” (1 Mosebok 17:19-21)

Det är sant att Gud lovade göra Ishmael till ett stort folk, och ingen kan förneka att muslimerna har blivit ett stort folk, ja, ett mycket stort folk. Men likväl skulle förbundet upprättas med Isak. Att det var Isak och inte Ishmael som Abraham blev kallad att offra stämmer även med Nya testamentet.

I tron bar Abraham fram Isak som offer när han blev satt på prov. Sin ende son bar han fram, trots att han hade fått löftena och Gud hade sagt till honom: Det är genom Isak din avkomma ska räknas. Abraham räknade med att Gud hade makt att till och med uppväcka från de döda, och därifrån återfick han honom också, bildligt talat. (Hebreerbrevet 11:17-19)

Summan av allt detta är att Koranens version är felaktig. Det var Isak (löftessonen) och inte Ishmael som Abraham blev kallad att offra. Och därför är det ingen tvekan om att sura 37 är en korrupt version av den bibliska.