Författare: Truthseeker

Did you know that the People of the Cave and the Inscription were of Our wondrous signs? When the youths took shelter in the cave, they said, ”Our Lord, give us mercy from Yourself, and bless our affair with guidance.” Then We sealed their ears in the cave for a number of years … They stayed in their cave for three hundred years, adding nine.

I denna sura berättas det om några ungdomar som tog skydd i en grotta och sov där i 300 + 9 år. Vilket mirakel! Ja, om berättelsen är sann. Till att börja med kommer den inte från Bibeln. Så var fick Muhammad denna berättelse från? Den kommer från en kristen legend i mitten av det tredje århundradet v.t. och som handlar om sju kristna ungdomar som flydde undan den romerska förföljelsen under kejsar Decius. De tog sin tillflykt till en grotta utanför Efesus för att be, och där sedan somnade. Grottan förseglades av kejsaren och ungdomarna glömdes bort under flera hundra år tills de en dag vaknade. Legenden fick namnet ”Seven Sleepers”. Men trots att flera medeltida författare har skrivit om den, finns det ingen överensstämmelse om hur länge de sov.

The number of years the sleepers slept also varies between accounts. The highest number, given by Gregory of Tours, was 373 years. Some accounts have 372. Jacobus de Voragine calculated it at 196 (from the year 252 until 448). Other calculations suggest 195. (1)

Hur länge ungdomarna sov varierar alltifrån 195 till 373 år. Muhammad valde 300 + 9 år. Hur som helst är detta med största sannolikhet ingen sann historia utan en kristen legend. Det är uppenbart att Muhammad hade problem med att skilja mellan vad som är sant och vad som är påhittat, vilket även ses på andra ställen i Koranen (se bland annat under Sura 5:110 och Sura 21:51-69).

---

(1) https://en.wikipedia.org/wiki/Seven_Sleepers

Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång och lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som väntar de gudlösa. Men han räddade den rättfärdige Lot, som plågades av de laglösas lössläppta liv. Den rättfärdige som bodde bland dem plågades nämligen dag efter dag i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde. Herren förstår alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och hålla de orättfärdiga i förvar under straff fram till domens dag. Det gäller särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren.

Frågan är hur den grekiska texten skall översättas. Är det som man gjort ovan, d.v.s. ”Herren förstår alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och hålla de orättfärdiga i förvar under straff fram till domens dag”, eller som Helge Åkeson har gjort.

Så vet Herren att rädda (de) gudaktiga från frestelse, men förvara (de) orättfärdiga till domens dag till att straffas.

Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden. I Anden vilken han gick bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset, för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes. I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten.

Visar orden ”i Anden vilken han gick bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset, för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar”, att det finns en medveten tillvaro efter dödsögonblicket? Om ja, vad gör vi då med de texter i GT som visar att sheol (hades) är en plats där det inte finns något medvetande?

Vänd tillbaka, HERRE, rädda min (David) själ, fräls mig för din nåds skull. Ty i döden tänker ingen på dig, vem tackar dig i dödsriket [sheol]? (Ps 6:5-6) 

I graven [sheol] dit du går kan man inte verka eller tänka, och där finns ingen kunskap eller vishet. (Pred 9:10)

Dessutom, var fick Petrus sin inspiration när han skrev sina ord? Hämtade han inspiration från GT eller från någon annan källa? Exegeten J. Ramsey Michaels skriver i sin kommentar av 1 Petrusbrevet att

there is agreement on virtually all sides that Jewish traditions about Enoch (occasioned by Gen 5:24), especially IEnoch, have influenced Peter’s thought (and possibly his language) at this point. “Spirits” is used in IEnoch for the souls of the dead. (1)

Enligt Michaels, och de flesta exegeter, hämtade Petrus sin inspiration från 1 Henoksboken. Och det förvånar säkert många eftersom man som troende gärna vill hävda att allt i Nya testamentet har sin grund i Gamla testamentet. Men uppenbarligen är det inte så enkelt. Men vilka är dessa fängslade andar Petrus nämner om? Michaels uppger något förvånande att 

the closest parallel in IEnoch to the “spirits” in 1 Peter is probably to be found in 15.8–10: “But now the giants who are born from (the union of) spirits and the flesh shall be called evil spirits upon the earth, because their dwelling shall be upon the earth and inside the earth. Evil spirits have come out of their bodies . . . They will become evil upon the earth and shall be called evil spirits. The dwelling of the spiritual beings of heaven is heaven, but the dwelling of the spirits of the earth, which are born upon the earth, is in the earth.” (2)

Om det Michaels säger stämmer, att andarna är avkomman från de fallna änglarna och människornas döttrar (jmf 1 Mos 6:1-4), då handlar alltså inte 1 Petr 1:18-20 om att vanliga människor går in i en medveten tillvaro efter dödsögonblicket.

---

(1) Michaels, J. Ramsey. 1 Peter, vol. 49 (Word Biblical Commentary). Thomas Nelson, Inc, 2006, s. 208.

(2) ibid.

Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, skall det vara vid tidsålderns slut. Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Då ska de rättfärdiga lysa som solen i sin Fars rike. Hör, du som har öron!

Det är lätt att bli skärrad över orden ”de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder”. Människor skall kastas levande i den brinnande ugnen, för att där gråta och skära tänder. Men var i GT hämtade Jesus inspiration till dessa ord? Han kunde nämligen inte predika ett budskap som var oförenligt med de tidigare skrifterna. Annars skulle han ha varit en falsk profet, och därmed även en falsk Messias. Hårda, men sanna ord! Likväl är det inte helt lätt att hitta en tematisk koppling mellan hans ord och det som står i GT. Orden ”då ska de rättfärdiga lysa som solen i sin Fars rike” är förmodligen hämtade från Dan 12.

De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam. De förståndiga skall då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet, som stjärnor, alltid och för evigt. (12:2-3)

Vad innebär det att vissa skall vakna ”till förakt och evig skam”? Kan dessa ord ligga till grund för Jesu uttalande att ”de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder”? Kanske? Men samtidigt står det ingenstans att den eviga skammen innebär att människor skall kastas levande i en eld.  Och med tanke på att Jes 66:24 talar om att de frälsta en dag ”skall gå ut och se liken av de människor som har avfallit”, är det inte troligt att Dan 12 skulle inbegripa ett mer plågsamt människoöde. Personligen lutar jag åt att den eviga skammen handlar om att skammen blir evig när människorna väl upphört att existera. Eftersom de inte mer finns till kan skammen aldrig omintetgöras. Men om man bortser från Dan 12:2 är Dan 3:6 den närmsta bibliska kopplingen till Jesu ord.

Den staty som kung Nebukadnessar hade låtit ställa upp. När de stod framför den, utropade en härold med hög röst: “Detta är befallningen till er, ni folk och stammar och tungomål: När ni hör ljudet av horn, pipor, cittror, lyror, psaltare, säckpipor och alla andra slags instrument, skall ni falla ner och tillbe den staty av guld som kung Nebukadnessar har låtit ställa upp. Men den som inte faller ner och tillber, han skall genast kastas i den brinnande ugnen.” (3:3-6)

Personligen har jag svårt att se denna text som Guds varning för ett evigt helvete. Det är även extra svårt att förstå varför hans varning skulle bero på enbart Dan 3:6 och 12:2. Men tanke på hur fruktansvärd en sådan plats är borde det finnas mycket tydligare varningar på oräkneliga ställen i GT. Men om sådana inte finns, varifrån fick då Jesus sin inspiration till Matt 13:42? Förmodligen från den mellantestamentliga litteraturen, främst 1 Henoksboken. 

You who have done good shall wait for those days until an end is made of those who work evil; and en end of the power of the wrongdoers. And wait until sin has passed away indeed, for their names shall be blotted out of the Book of Life and out of the holy books, and their (children) seed shall be destroyed forever, and their spirits be killed, and they shall cry and lament in a place that is a chaotic desert, and they shall be burned in the fire; for there is no earth there … I (Enoch) asked one of the holy angels who was with me and said to him: ”What is this bright thing (shining)? For it is not heaven but there was only the flame of a blazing fire, and the voice of weeping and crying and moaning, lamenting, and agony.” And he said to me: ”This place which you see are where the spritis of sinners and blasphemers, and of those who work wickedness, are cast and the spirits of those who pervert everything that the Lord hath spoken through the mouth of the prophets.” (108:2-6)

Kan Jesus ha betraktat 1 Henoksboken som gudomligt inspirerad, trots att den förmodligen inte ens skrevs av den historiske Henok utan av en långt senare okänd författare? Flera inre bevis talar för detta, och därför betraktas också boken inom forskningen som en pseudepigraf. Vidare står det i 4 Esra om de ogudaktigas slutliga livsöde. Men eftersom den skrevs efter Templets fall år 70 är det inte möjligt att Jesus skulle ha hämtat sin inspiration från den, såvida inte dess undervisning cirkulerade muntligt redan på Jesu tid.

The Most High shall be revealed on the seat of judgment, and compassion shall pass away, and patience shall be withdrawn. Only judgment shall remain, truth shall stand, and faithfulness shall grow strong. Recompense shall follow, and the reward shall be manifested; righteous deeds shall awake, and unrighteous deeds shall not sleep. The pit of torment shall appear, and opposite it shall be the place of rest; and the furnace of hell shall be disclosed, and opposite it the paradise of delight. Then the Most High will say to the nations that have been raised from the dead, ”Look now, and understand whom you have denied, whom you have not served, whose commandments you have despised. Look on this side and on that; here are delight and rest, and there are fire and torments.” Thus he will speak to them on the day of judgment. (4 Esra 7:33-38)

Orden ”the pit of torment shall appear” låter förskräckliga, men likväl kan de inte styrkas utifrån GT. Därför är det svårt att använda en sådan text som bevis för ett evigt helvete. Och att Jesus skulle ha hämtat sin inspiration från 1 Henok och 4 Esra istället för GT är för mig en gåta. Men oavsett ger inte denna senare bok några tydliga belägg för den traditionella helvetesläran. 

 

Om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre att du går in i Guds rike enögd än att du har båda ögonen kvar och kastas i Gehenna, där deras mask inte dör och elden inte släcks.

Det är lätt att bli förskräckt över Jesu ord om elden som aldrig släckas. Men var i GT hämtade Jesus sina ord? Han hittade knappast på en ny lära utan någon koppling till de tidigare skrifterna. Tveklöst finns det här en koppling till Jes 66:24.

Liksom de nya himlarna och den nya jorden som jag skapar blir bestående inför mig, så skall era efterkommande och ert namn bestå, säger HERREN. Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall alla människor komma och tillbe inför mig, säger HERREN. Och de skall gå ut och se liken av de människor som gjorde uppror mot mig. Deras mask skall inte dö och deras eld skall inte släckas. De skall vara en vämjelse för alla människor. (66:22-24)

Den plats Jesaja profeterade om, där maskar inte dör och elden inte släckas, låg söder om Jerusalem och var på Jesu tid känd som Hinnoms sons dal. Det var en avskrädesplats där elden ständigt brann, och där man inte bara kastade skräp utan även lik av brottslingar som inte hade någon begravningsplats. Men det var aldrig en plats man associerade med en evig plåga. Lägg märke till Jesajas ord att ”de skall gå ut och se liken av de människor som gjorde uppror mot mig”. Elden skall förtära människor som redan är döda. Det är så vi även bör förstå Mark 9:47-48. Det är döda människor som skall slängas i elden som inte släcks, och det elden inte lyckas förtära tar maskarna hand om. Mark 9:47-48 är alltså ingen profetia om ett evigt helvete utan om en plats där människor skall upphöra att finnas till.

När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra … Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv. (25:31-46)

Detta är en av de mest använda texterna i NT för att ge stöd åt den traditionella helvetesläran, den lära som talar om biljarders, biljarders och åter biljarders år av lidande för ogudaktiga människor. Men likväl finns det en mer trovärdig förståelse av dess budskap. Som vid de flesta fall när man försöker förstå en text är det av absolut nödvändighet att man studerar dess kontext, både den mindre och den större. Låt oss börja med den större. I inledningen såg vi att i Guds rättvisa domslut alltid står i proportion till de synder människan begår. Gud kan t.ex. inte döma en snattare till evig plåga om han är den mest rättvisa domaren som finns. Vidare såg vi i inledningen att människan har inte en odödlig själ som lever för alltid. Läran om själens odödlighet kommer inte från Bibeln utan från grekisk filosofi, närmare bestämt från platonismen. Människan är alltså dödlig både till själ och kropp, bortsett från livsanden som vänder åter till Gud som gav den (Pred 12:7). Därför kan inte ”getterna” som står på människosonens vänstra sida lida i all evighet. Det blir en omöjlighet.  

Om vi utgår från att Jesus undervisade sitt budskap med GT som grund, kan hans ord inte motsäga de skrifter som han själv hade blivit undervisade i. Men var i GT kan vi hitta varningar om det fruktansvärda livsöde getterna anses möta i Matt 25? Om någon sådan varning inte finns, då behöver vi ändra vår förståelse av denna text. Det närmsta som går att hitta är från Jesaja bok:

Liksom de nya himlarna och den nya jorden, som jag skapar, blir bestående inför mig, så skall er avkomma och ert namn bestå, säger HERREN. Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall alla människor komma och tillbe inför mig, säger HERREN. Och de skall gå ut och se liken av de människor som har avfallit från mig. Deras mask skall inte dö och deras eld inte utsläckas. De skall vara en vämjelse för alla människor. (66:22-24)

Precis som i Matt 25 finns här en eld kopplad till människors slutliga livsöde. Men det står att man skall se ”liken av de människor som har avfallit”. Det är alltså döda och inte plågade människor som befinner sig i elden. När därför Jesus säger att de ogudaktiga ”skall gå bort till evigt straff” (25:46) är det mest sannolikt att det handlar om en tidsmässigt begränsad plåga. Annars blir det en motsägelse mot Jesu tidigare ord att ”frukta i stället honom som kan förgöra/utplåna både själ och kropp i Gehenna” (10:28). När dessa upphört att existera har straffet blivit evigt i bemärkelsen att det aldrig kan återkallas. Exegeten Bart D. Ehrman förklarar detta på ett bra sätt i sin bok Heaven and Hell: A History of the Afterlife:

It is important to look a bit closer at the contrast Jesus draws—a point rarely noticed by interpreters. He does not contrast “eternal torture” with “eternal reward” or “eternal misery” with “eternal happiness.” He contrasts the eternal punishment of the wicked with eternal life. What is the opposite of life? It is not torture or misery. It is death. But how could death be an “eternal punishment”? It is certainly the ultimate punishment—just as the death sentence is the ultimate punishment for criminals still in some civilized countries. But why is it eternal? Because it is a punishment that will never end. The wicked are destroyed, never to be restored to live. Their deaths cannot be reversed. They suffer an eternal punishment. But aren’t the goats said to go into eternal fire (Matthew 25:41)? Yes indeed—but again, it is the fire that is eternal, not the sinner in the fire. The fires never go out. Just as the funeral pyre burns on once the body is consumed—or, more appropriately, just as the executioner’s fire continues to burn after the condemned has long since died—so too with the fires of eternal punishment. Like the worm that never dies, it goes on, but the people who are punished have expired. They will no longer exist. (1)

Avslutningsvis säger Jesus en sak tidigare i samma evangelium som visar att Matt 25:46 inte kan handla om ett evigt lidande.

Människosonen ska komma i sin Fars härlighet med sina änglar, och då ska han löna var och en efter hans gärningar. Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se Människosonen komma i sitt rike. (16:27-28)

Lägg märke till att Jesus börjar med ungefär samma ord som han gör i 25:31, d.v.s. att Människosonen skall komma i sin/sin Fars härlighet tillsammans med änglarna. Det betyder att 16:27 och 25:31 avser samma eskatologiska händelse. Men i 16:28 säger Jesus att de som inte är värdiga Guds rike skall smaka döden när detta sker. Det innebär att orden ”dessa skall gå bort till evigt straff” i 25:46 måste handla om en evig död och inte ett evigt lidande. Annars blir det en motsägelse mellan Jesu ord i 16:28 och 25:46.

---

(1) Ehrman, Bart D. Heaven and Hell: A History of the Afterlife. Kindle Edition, s. 165.

När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. De ropade med hög röst: ”Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod”? Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt.

Bevisar denna text att det finns en medveten tillvaro efter dödsögonblicket? Till att börja med bör man vara försiktig med att tolka den bokstavligt eftersom Uppenbarelseboken är full av liknelser. När det står att ”ut ur hans (Jesu) mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med” (Upp 19:15). Skall det förstås bokstavligt att ett skarpt svärd skall komma ut ur Jesu mun? Nej, knappast! Svärdet representerar Guds ord med vilken Jesus skall besegra hednafolken. Dessutom står dessa martyrers livsöden i motsättning till den traditionella kristna läran. Avlidna människor förväntas hamna i Guds rike och inte under en ”möbel” i väntan på den slutliga domen. 

Svaret på Upp 6:9-11 går förmodligen att finna i berättelsen om Kain och Abel. Gud sade till Kain: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken!” (1 Mos 4:10). Abels blod beskrivs här på ett personifierat sätt som ropande till Gud från marken. Enligt GT är blodet synonymt med själen: ”Se till att du inte förtär blodet, ty blodet är livet (själen) [nefesh]” (5 Mos 12:23). Därför är det högst troligt att martyrernas själar i Upp 6:9-11 är deras blod, och det är detta blod som ropar till Gud efter hämnd. Det finns dessutom en gammal rabbinsk kommentar som säger att 

anyone who is buried in the Land of Israel, it is as if he were buried underneath the altar, for all of the Land of Israel is fit for the altar. (1)

Om vi utgår från att martyrerna i Upp 6:9-11 dog i Israel, är det inte osannolikt att även författaren till Uppenbarelseboken tolkade dem som begravda under altaret. Det handlar alltså inte om medvetna varelser under ett altare utan om blod som ropar till Gud.

---

(1) Avot de-Rabbi Nathan 26:2.   http://www.sefaria.org.

En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: “Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!” Men den andre tillrättavisade honom och sade: “Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” Och han sade: “Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike.” Jesus svarade: “Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.” (23:39-43)

Visar inte orden ”amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset” att det finns en medveten tillvaro efter dödsögonblicket? Inte nödvändigtvis eftersom det finns starka argument emot denna typ av översättning. De tidiga grekiska manuskripten saknade oftast skiljetecken vilket inte alltid gör det lätt för en översättare att veta var dessa skall placeras i en text.

Since the earliest manuscripts of the New Testament are without systematic punctuation, editors and translators of the text must insert such marks of punctuation as seem to be appropriate to the syntax and meaning. (1)

Därför är det fullt möjligt att översätta Luk 23:43 på följande alternativa sätt:

Jesus svarade: “Amen säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset.”

Men om det nu finns två alternativa sätt att översätta denna mening, vad finns det för belägg att just denna senare version skall anses mest trovärdig? Till att börja med förutsade Jesus att ”liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter” (Matt 12:40). Om Jesus skulle vara tre dagar och tre nätter i jordens inre, då kan han inte ha varit med rövaren i paradiset samma dag. Vidare sade Jesus till Maria, efter sin uppståndelse, att ”rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern” (Joh 20:17). Tre dagar efter sin korsfästelse hade alltså Jesus fortfarande inte kommit till paradiset. Därför kan inte Jesus ha lovat rövaren att ”i dag skall du vara med mig i paradiset”. Vidare är orden ”amen säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset” i harmoni med hur man uttryckte sig på GT:s tid. Högtidliga tillfällen uttrycktes flera gånger med orden ”i dag”.

Detta röse skall idag vara vittne mellan mig och dig. (1 Mos 31:48)

Om ni då försyndar er genom att ni gör er en avgud, ett slags bild, och därmed gör det som är ont i HERRENS, din Guds, ögon och väcker hans vrede, då tar jag idag himmel och jord till vittne mot er att ni snabbt kommer att utrotas ur det land dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning. (5 Mos 4:25-26)

Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva. (5 Mos 30:19)

Samma sätt att betona ett högtidligt tillfälle ses även i NT, som när Paulus talade till de äldste i Efesus:

Se, jag vet nu att ni inte mer kommer att se mitt ansikte, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för. Därför betygar jag i dag för er att jag inte är skyldig till någons blod. Jag har inte tvekat att predika för er hela Guds vilja och plan. (Apg 20:25-27)

Detta annorlunda sätt att använda orden ”i dag” visar hur viktigt det är att anpassa vårt nutida tänkande till hur man tänkte på Bibelns tid. Annars blir det lätt missförstånd när man försöker förstå bibliska texter likt Luk 23:43.

---

(1) Metzger, Bruce M. A Textual Commentary on the Greek New Testament. 2nd edition. United Bible Societies, 2006.

We (Allah) inspired him (Noah): ”Build the Ark under Our observation and by Our inspiration. And when Our decree comes to pass, and the oven boils over, load into it two pairs of every kind, together with your family, except those of them against whom the word has already been pronounced. And do not speak to me concerning those who did wrong; for they are to be drowned.”

Enligt Koranen fick Noa befallningen att ta med sig två par av varje djur in i arken. På ett annat ställe i Koranen står det att ”board into it a pair of every kind, and your family” (sura 11:40). Att det står två par i sura 23 och ett par i sura 11 visar på en motsägelse i Koranen (se sura 4:82). Men vad står det i Bibeln? Där finns också två olika uppgifter om antalet djur, men där dessa inte motsäger varandra.

Av allt levande, av alla varelser, ska du föra in ett par i arken för att de ska överleva tillsammans med dig. Hankön och honkön ska det vara. (1 Mosebok 6:19)

Av alla rena fyrfotadjur ska du ta med dig sju par, hanne och hona, men av sådana fyrfotadjur som inte är rena ett par, hanne och hona. (1 Mosebok 7:2)

Bibelkritiker menar att detta är en motsägelse eftersom den första nämner ett par medan den andra talar om sju par. Men det är ingen motsägelse. Den första texten, som nämner ett par, har fokuseringen på hankön och honkön. Den andra, som nämner sju par, har istället fokuset på de rena djuren (i motsats till den orena). Noa fick alltså befallningen att ta med sig ett par av hankön och honkön, och av sådana par skulle sju bestå av de rena djuren. Denna information finns inte i Koranen, samt att den inte gör någon skillnad mellan rena och orena djur. Om och om igen står det i Koranen att den är en bekräftelse av det som står i Bibeln (sura 2:89; 3:3, 4:47; 10:37). Men uppenbarligen är den mer en motsägelse än en bekräftelse.

Your Lord knows well everyone in the heavens and the earth. We have given some prophets advantage over others; and to David We gave the Psalms.

Enligt Koranen gav Gud psalmerna till kung David. Till att börja med bör nämnas att alla psalmerna inte är författade av David, även om de flesta är det. Andra personer som skrivit psalmer i Psaltaren är Mose, Salomo, Asaf, Koras söner och esraiten Etan. Vidare skjuter Muhammad sig själv i foten när han skriver att ”to David We gave the Psalms”, eftersom det finns saker i Davids psalmer som går emot Koranen.

Jag (David) vill förkunna HERRENS beslut: han sade till mig: “Du är min Son, jag har fött dig i dag.” (Psalm 2:7)

Gud, jag (David) vill sjunga en ny sång till dig, sjunga ditt lov till tiosträngad lyra. (Psalm 144:9)

Det är allmänt känt att Allah inte har någon son (sura 6:100-101). Men det gör att Koranen vittnar emot sig själv. Den säger å ena sidan att Gud gav psalmerna till David, som säger sig vara Guds son, samtidigt som Koranen säger att Gud inte har någon son. Muhammad verkar inte ha haft koll på Psalm 2 när han skrev (genom sin skrivare Zayd ibn Thabit) sura 17:55. Vidare säger David i Psalm 144 att han vill upphöja Gud med sång och instrument. Men detta sätt att upphöja Gud finns varken i Koranen eller inom islam. Slutligen bör nämnas att kung David förutsade Muhammads undergång.

Du förgör dem som ljuger, HERREN avskyr den som är blodtörstig och falsk. (Psalm 5:7)

Eftersom Muhammad var både falsk och blodtörstig kommer han att förgöras på Domens dag. Så ja, han gjorde ett stort misstag när han skrev i Koranen att ”to David We gave the Psalms”.