Författare: Truthseeker

En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: “Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!” Men den andre tillrättavisade honom och sade: “Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” Och han sade: “Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike.” Jesus svarade: “Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.” (23:39-43)

Visar inte orden ”amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset” att det finns en medveten tillvaro efter dödsögonblicket? Inte nödvändigtvis eftersom det finns starka argument emot denna typ av översättning. De tidiga grekiska manuskripten saknade oftast skiljetecken vilket inte alltid gör det lätt för en översättare att veta var dessa skall placeras i en text.

Since the earliest manuscripts of the New Testament are without systematic punctuation, editors and translators of the text must insert such marks of punctuation as seem to be appropriate to the syntax and meaning. (1)

Därför är det fullt möjligt att översätta Luk 23:43 på följande alternativa sätt:

Jesus svarade: “Amen säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset.”

Men om det nu finns två alternativa sätt att översätta denna mening, vad finns det för belägg att just denna senare version skall anses mest trovärdig? Till att börja med förutsade Jesus att ”liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter” (Matt 12:40). Om Jesus skulle vara tre dagar och tre nätter i jordens inre, då kan han inte ha varit med rövaren i paradiset samma dag. Vidare sade Jesus till Maria, efter sin uppståndelse, att ”rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern” (Joh 20:17). Tre dagar efter sin korsfästelse hade alltså Jesus fortfarande inte kommit till paradiset. Därför kan inte Jesus ha lovat rövaren att ”i dag skall du vara med mig i paradiset”. Vidare är orden ”amen säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset” i harmoni med hur man uttryckte sig på GT:s tid. Högtidliga tillfällen uttrycktes flera gånger med orden ”i dag”.

Detta röse skall idag vara vittne mellan mig och dig. (1 Mos 31:48)

Om ni då försyndar er genom att ni gör er en avgud, ett slags bild, och därmed gör det som är ont i HERRENS, din Guds, ögon och väcker hans vrede, då tar jag idag himmel och jord till vittne mot er att ni snabbt kommer att utrotas ur det land dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning. (5 Mos 4:25-26)

Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva. (5 Mos 30:19)

Samma sätt att betona ett högtidligt tillfälle ses även i NT, som när Paulus talade till de äldste i Efesus:

Se, jag vet nu att ni inte mer kommer att se mitt ansikte, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för. Därför betygar jag i dag för er att jag inte är skyldig till någons blod. Jag har inte tvekat att predika för er hela Guds vilja och plan. (Apg 20:25-27)

Detta annorlunda sätt att använda orden ”i dag” visar hur viktigt det är att anpassa vårt nutida tänkande till hur man tänkte på Bibelns tid. Annars blir det lätt missförstånd när man försöker förstå bibliska texter likt Luk 23:43.

---

(1) Metzger, Bruce M. A Textual Commentary on the Greek New Testament. 2nd edition. United Bible Societies, 2006.

We (Allah) inspired him (Noah): ”Build the Ark under Our observation and by Our inspiration. And when Our decree comes to pass, and the oven boils over, load into it two pairs of every kind, together with your family, except those of them against whom the word has already been pronounced. And do not speak to me concerning those who did wrong; for they are to be drowned.”

Enligt Koranen fick Noa befallningen att ta med sig två par av varje djur in i arken. På ett annat ställe i Koranen står det att ”board into it a pair of every kind, and your family” (sura 11:40). Att det står två par i sura 23 och ett par i sura 11 visar på en motsägelse i Koranen (se sura 4:82). Men vad står det i Bibeln? Där finns också två olika uppgifter om antalet djur, men där dessa inte motsäger varandra.

Av allt levande, av alla varelser, ska du föra in ett par i arken för att de ska överleva tillsammans med dig. Hankön och honkön ska det vara. (1 Mosebok 6:19)

Av alla rena fyrfotadjur ska du ta med dig sju par, hanne och hona, men av sådana fyrfotadjur som inte är rena ett par, hanne och hona. (1 Mosebok 7:2)

Bibelkritiker menar att detta är en motsägelse eftersom den första nämner ett par medan den andra talar om sju par. Men det är ingen motsägelse. Den första texten, som nämner ett par, har fokuseringen på hankön och honkön. Den andra, som nämner sju par, har istället fokuset på de rena djuren (i motsats till den orena). Noa fick alltså befallningen att ta med sig ett par av hankön och honkön, och av sådana par skulle sju bestå av de rena djuren. Denna information finns inte i Koranen, samt att den inte gör någon skillnad mellan rena och orena djur. Om och om igen står det i Koranen att den är en bekräftelse av det som står i Bibeln (sura 2:89; 3:3, 4:47; 10:37). Men uppenbarligen är den mer en motsägelse än en bekräftelse.

Your Lord knows well everyone in the heavens and the earth. We have given some prophets advantage over others; and to David We gave the Psalms.

Enligt Koranen gav Gud psalmerna till kung David. Till att börja med bör nämnas att alla psalmerna inte är författade av David, även om de flesta är det. Andra personer som skrivit psalmer i Psaltaren är Mose, Salomo, Asaf, Koras söner och esraiten Etan. Vidare skjuter Muhammad sig själv i foten när han skriver att ”to David We gave the Psalms”, eftersom det finns saker i Davids psalmer som går emot Koranen.

Jag (David) vill förkunna HERRENS beslut: han sade till mig: “Du är min Son, jag har fött dig i dag.” (Psalm 2:7)

Gud, jag (David) vill sjunga en ny sång till dig, sjunga ditt lov till tiosträngad lyra. (Psalm 144:9)

Det är allmänt känt att Allah inte har någon son (sura 6:100-101). Men det gör att Koranen vittnar emot sig själv. Den säger å ena sidan att Gud gav psalmerna till David, som säger sig vara Guds son, samtidigt som Koranen säger att Gud inte har någon son. Muhammad verkar inte ha haft koll på Psalm 2 när han skrev (genom sin skrivare Zayd ibn Thabit) sura 17:55. Vidare säger David i Psalm 144 att han vill upphöja Gud med sång och instrument. Men detta sätt att upphöja Gud finns varken i Koranen eller inom islam. Slutligen bör nämnas att kung David förutsade Muhammads undergång.

Du förgör dem som ljuger, HERREN avskyr den som är blodtörstig och falsk. (Psalm 5:7)

Eftersom Muhammad var både falsk och blodtörstig kommer han att förgöras på Domens dag. Så ja, han gjorde ett stort misstag när han skrev i Koranen att ”to David We gave the Psalms”.

We made a covenant with you, and raised the Mount above you: ”Take what We have given you firmly, and listen.” They said, ”We hear and disobey.”

När Israels barn befann sig vid Sinai berg, står det i Koranen att Gud ”raised the Mount above you”. Att Gud skulle ha lyft berget över folket kommer inte från Bibeln utan från den judiska tolkningstraditionen, närmare bestämt från den Babyloniska Talmud (500-talet v.t.).

 The Holy One, blessed be He, held the mountain over Israel like a cask and said to them, ”If you accept the Torah, well and good, and if not, then there is where your grave will be.” (1)

Vidare står det i sura 2:93, efter att Gud skulle ha lyft berget över dem, att ”we hear and disobey”. Men Bibeln säger precis tvärtom.

Israel slog läger där mitt emot berget, och Mose steg upp till Gud … När Mose återvände kallade han samman de äldste bland folket och lade fram för dem allt som HERREN hade befallt honom. Allt folket svarade med en mun: “Allt som HERREN har sagt vill vi göra.” (2 Mosebok 19:2-8)

Han (Mose) tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: “Allt som HERREN har sagt vill vi göra och lyda.” (2 Mosebok 24:7)

I båda dessa texter lovar Israels barn att lyda Gud. Men Muhammads avsikt var istället att lyfta fram dem som ett syndigt folk inför Gud, och därmed göra det legitimt att förfölja och straffa dem. Att Gud skulle vara arg på Israels barn ses bland annat i sura 1:7 (sista delen i den dagliga bönen ‘al-Fatiha’):

The path of those You have blessed, not of those (judarna) against whom there is anger, nor of those who are misguided.

Det är uppenbart att Muhammad var en antisemit som avskydde det judiska folket.

---

(1) Talmud, Shabbat 88A.

We gave Abraham his integrity formerly, and We knew him well. When he said to his father and his people, ”What are these statues to which you are devoted?” They said, ”We found our parents worshiping them.” He said, ”You and your parents are in evident error.” They said, ”Are you telling us the truth, or are you just playing?” He said, ”Your Lord is the Lord of the heavens and the earth, the One who created them, and I bear witness to that.” ”By Allah, I will have a plan for your statues after you have gone away.” So he reduced them into pieces, except for their biggest, that they may return to it. They said, ”Who did this to our gods? He is certainly one of the wrongdoers.” They said, ”We heard a youth mentioning them. He is called Abraham.” They said, ”Bring him before the eyes of the people, so that they may witness.” They said, ”Are you the one who did this to our gods, O Abraham?” He said, ”But it was this biggest of them that did it. Ask them, if they can speak.” Then they turned to one another, and said, ”You yourselves are the wrongdoers.” But they reverted to their old ideas: ”You certainly know that these do not speak.” He said, ”Do you worship, instead of Allah, what can neither benefit you in anything, nor harm you? Fie on you, and on what you worship instead of Allah. Do you not understand?” They said, ”Burn him and support your gods, if you are going to act.” We said, ”O fire, be coolness and safety upon Abraham.”

Denna berättelse i Koranen handlar om Abraham och hur han hade sönder de avgudar som hans far och det övriga folket i Mesopotamien dyrkade. Även om berättelsen är spännande har den ingen biblisk grund. Istället är den hämtad från den judiska kommentaren Midrash Rabbah från början av 400-talet v.t.

R. Hiyya said: Terah was a manufacturer of idols. He once went away somewhere and left Abraham to sell them in his place. A man came and wished to buy one. ”How old are you?” Abraham asked him. ”Fifty years,” was the reply. ”Woe to such a man!” he exclaimed, ”you are fifty years old and would worship a day old object!” At this he became ashamed and departed. On another occasion a woman came with a plate full of flour and requested him, ”Take this and offer it to them.” So he took a stick, broke them, and put the stick in the hand of the largest. When his father returned he demanded, ”What have you done to them?” ”I cannot conceal it from you,” he rejoined. ”A woman came with a plateful of fine meal and requested me to offer It to them. One claimed, ”I must eat first,” while another claimed, ”I must eat first.” Thereupon the largest arose, took the stick, and broke them. ”Why do you make sport of me,” he cried out; ”have they then any knowledge?” ”Should not your ears listen to what your mouth is saying,” he retorted. Thereupon he seized him and delivered him to Nimrod. ”Let us worship the fire!”, he [Nimrod] proposed. ”Let us rather worship water, which extinguishes the fire,” replied he. ”Then let us worship water!” … ”Behold, I will cast you into it, and let your God whom you adore come and save you from it.” (1)

Som sagt, denna berättelse kommer inte från Bibeln utan grundar sig på judiska spekulationer i Midrash Rabbah.

---

(1) http://www.sefaria.org/Bereshit_Rabbah.38.13?ven=Rabbi_Mordechai_Silverstein&lang=bi

Those who follow the Messenger, the Unlettered Prophet, whom they find mentioned in the Torah and the Gospel in their possession.

Om Muhammad är Guds sista profet, vilket Koranen hävdar (33:40), då MÅSTE han finnas omnämnd i Bibeln. Det går inte att komma ifrån detta faktum. Muslimer försöker därför desperat att hitta honom i texter som 5 Mosebok 18:18, Höga visan 5:16, Jesaja 29:12, Jesaja 42:11 och Johannesevangeliet 14, 16. Men faktum är att det inte finns en enda text i Bibeln som förutsäger att Gud en dag skall sända sin ”sista profet”. Det existerar inte! Och det bevisar att Muhammad inte kan ha varit den slutgiltiga profet (the seal of the prophets) han påstod sig vara.

Muhammad is not the father of any of your men; but he is the Messenger of Allah, and the seal of the prophets. (Sura 33:40)

De muslimska argumenten för Muhammad i de bibliska texterna ovan är långt ifrån övertygande och kan lätt motbevisas. Se respektive artikel på denna hemsida.

They attributed to Allah partners although He created them. And they invented for Him sons and daughters, without any knowledge. Glory be to Him. He is exalted, beyond what they describe. Originator of the heavens and the earth-how can He have a son when He never had a companion? He created all things, and He has knowledge of all things.

Koranen säger på flera ställen att Allah inte har varken son eller dotter. Men det är uppenbart att Muhammad inte förstod den bibliska principen om son- och dotterskap till Gud handlar. Att vara en Guds son/dotter betyder att man blivit utvald och adopterad av Gud, och som sådan kallad att lyda och representera sin himmelske Fader. Det var därför kung David skrev att ”jag vill förkunna HERRENS beslut, han sade till mig: ‘Du är min Son, jag har fött (d.v.s. adopterad) dig i dag'” (Psalm 2:7).

The ”decree” is proclaimed on the day the king is crowned. By adoption, the king becomes a son of God by virtue of his becoming king. (1)

Den dag David kröntes till kung blev han Guds son genom adoption. Det handlade inte om en biologisk födelse utan om utvaldhet. Och här är Jesus inget undantag, utan även han har blivit utvald av Gud: ”Se, min tjänare som jag stöder, min utvalde som min själ glädjer sig över” (Jesaja 42:1). Faktum är att Gud har många söner och döttrar.

När människorna började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem, såg Guds söner att människornas döttrar var vackra, och de tog till hustrur alla de ville ha. (1 Mosebok 6:1-2)

Du (Mose) ska säga till farao: Så säger HERREN: Israel (hela folket) är min förstfödde son, och jag har sagt till dig: Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig. Men du vägrade att släppa honom, och därför ska jag döda din förstfödde son. (2 Mosebok 4:22-23)

När din (Davids) tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling (Messias) som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme. Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt. Jag ska vara hans far och han ska vara min son. (2 Samuelsboken 7:12-14)

Jag har sagt att ni är gudar, att ni alla är den Högstes söner. (Psalm 82:6)

Saliga är de som skapar frid, för de ska kallas Guds söner. (Matteusevangeliet 5:9)

Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem, och rör inte vid något orent. Då ska jag ta emot er, och jag ska vara er Far och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren den Allsmäktige. (2 Korintierbrevet 6:17-18)

Ja, Gud har många söner och döttrar. Men denna sanning förstod aldrig Muhammad sig på, utan han begränsade sitt tänkande till biologiska söner och döttrar. Och därför blev det fel i Koranen när han skrev (genom sin skrivare Zayd ibn Thabit) att Gud inte har några söner och döttrar.

---

(1) Coogan, Michael D. The Old Testament: A Historical and Literary Introduction to the Hebrew Scriptures. Oxford University Press, 2006, s. 277.

She (Mary) came to her people, carrying him (Jesus). They said, ”O Mary, you have done something terrible. O sister of Aaron, your father was not an evil man, and your mother was not a whore.”

Här omnämns Jesu mor Mirjam (Mary) som syster till översteprästen Aron. För de som inte känner till den bibliska historien levde Aron ca. 1 400 år före Mirjam. Aaron hade visserligen en äldre syster som hette Mirjam, men hon är inte samma person som Jesu mor Mirjam. Det vanliga argumentet från muslimer är att Jesu mor Mirjam var av Aarons släkt, och därför kallades hon för Aarons syster. Detta ses bland annat i den muslimska kommentaren (tafsir) Ibn Kathir. 

(O sister of Harun!) referring to the brother of Musa, because she was of his descendants. This is similar to the saying, `O brother of Tamim,’ to one who is from the Tamimi tribe, and `O brother of Mudar,’ to one who is from the Mudari tribe. (1) 

Men eftersom vi har att göra med bibliska personer, måste vi förstå dem utifrån ett bibliskt perspektiv. Och att kalla någon för bror eller syster till en person som dog flera generationer tidigare är främmande för Bibeln. Det rätta sättet är att kalla en sådan person för son eller dotter (‘vertikal’ släktlinje), inte bror eller syster (‘horisontell’ släktlinje). Ett exempel är Jesus som kallas för Abrahams son och Davids son (Matteus 1:1). Men han kallas aldrig för Abrahams bror eller Davids bror. Ett annat exempel hittar vi i Lukas 13.

Den här kvinnan, en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år, skulle hon inte få bli fri från sin boja på sabbatsdagen?

Jesus titulerade denna kvinna som en Abrahams dotter och inte som en Abrahams syster. Om Muhammad hade följt den bibliska principen hade han kallat Mirjam för Aarons dotter och inte hans syster. Men nu är det uppenbart att han blandade ihop Aarons syster Mirjam med Jesu mor Mirjam, och därmed gjorde ett anakronistiskt fel i sura 19:27-28. 

---

(1) http://www.quran.com/19:28/tafsirs/en-tafisr-ibn-kathir

Praising Him are the seven heavens, and the earth, and everyone in them.

Det står på flera ställen i Koranen att det finns sju himlar. Men någon sådan information finns inte i Bibeln utan kommer från den judiska traditionen, som i sin tur har fått sin inspiration från Babylonien.

Two of the oldest religions that teach seven heavens are Hinduism and the ancient Babylonian cult … Historians aren’t sure when the Jews first learned of Babylon’s seven heavens; Abraham might have been exposed to such a belief before he left Ur, or Hebrew scholars may have learned of it while exiled to Babylon. Either way, rabbis adapted the myth, integrating it into the Talmud—their extra-scriptural writings. (1)

Eftersom Muhammad hade kontakt med det judiska folket fick han förmodligen del av denna tradition. Men, som sagt, läran om sju himlar grundar sig inte på Bibeln utan kommer ursprungligen från Babylonien.

---

(1) https://www.gotquestions.org/seven-heavens-seventh-heaven.html

For their saying, ”We have killed the Messiah, Jesus, the son of Mary, the Messenger of Allah.” In fact, they did not kill him, nor did they crucify him, but it appeared to them as if they did. Indeed, those who differ about him are in doubt about it. They have no knowledge of it, except the following of assumptions. Certainly, they did not kill him. Rather, Allah raised him up to Himself. Allah is Mighty and Wise.

Dessa två verser är de enda i hela Koranen som säger att Jesus inte dog på ett kors utan ”Allah raised him up to Himself”. Muhammad satt i en grotta utanför Mecka i början på 600-talet, mer än 120 mil från Jerusalem, och sade sig ha fått denna ”sanning” uppenbarad för sig. Som icke-muslim är det häpnadsväckande att man kan tro mer på dessa båda verser än alla de historiska källor som visar på motsatsen. Till att börja med motsäger de mängder av texter i Nya testamentet.

Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och på tredje dagen uppväckas. (Matteus 16:21)

Han bar själv sitt kors på väg ut till den plats som kallas Huvudskalleplatsen, på hebreiska Golgata. Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida och Jesus i mitten. (Johannes 19:17-18)

Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna. (1 Korintierbrevet 15:3-4)

Listan på texter som handlar om Jesu död skulle kunna göras mycket längre, men dessa tre exempel visar tydligt att Jesus avrättades för 2 000 år sedan. Vidare ger den romerska historikern och politikern Cornelius Tacitus (ca 56-120 v.t.) stöd för det som står skrivet i NT.

To get rid of the report (the fire in Rome), Nero fastened the guilt and inflicted the most exquisite tortures on a class hated for their abominations, called Christians by the populace. Christus, from whom the name had its origin, suffered the extreme penalty during the reign of Tiberius at the hands of one of our procurators, Pontius Pilatus. (1)

Den välkände textkritikern Bart Ehrman uppger i sin bok Did Jesus Exist? att i princip alla forskare av antiken är överens om att Jesus blev korsfäst i Jerusalem för 2 000 år sedan.

There are several points on which virtually all scholars of antiquity agree. Jesus was a Jewish man, known to be a preacher and teacher, who was crucified (a Roman form of execution) in Jerusalem during the reign of the Roman emperor Tiberius, when Pontius Pilate was the governor of Judea. (2)

Så var fick Muhammad idéen om att Jesus inte skulle ha dött på ett kors? Det verkar som att han fick den från den gnostiska texten Second Treatise of the Great Seth från ca. 200 v.t. Texten säger att de romerska soldaterna förväxlade Jesus med Simon från Kyrene, och att Jesus skrattade åt deras dårskap.

My death, which they think happened, (happened) to them in their error and blindness, since they nailed their man unto their death. For their Ennoias did not see me, for they were deaf and blind. But in doing these things, they condemn themselves. Yes, they saw me; they punished me. It was another, their father, who drank the gall and the vinegar; it was not I. They struck me with the reed; it was another, Simon, who bore the cross on his shoulder. I was another upon Whom they placed the crown of thorns. But I was rejoicing in the height over all the wealth of the archons and the offspring of their error, of their empty glory. And I was laughing at their ignorance. (3)

Denna gnostiska text är en av många påhittade skrifter som författades vid den tiden. Ett annat sådant sådant exempel är Infancy Gospel of Thomas (se Sura 5:110). Det är inte osannolikt att Muhammad hade kontakt med gnostiker som förnekade Jesu död på korset, och valde att ta med deras version av Jesu livsöde i Koranen. Oavsett vilket hade han fel eftersom bevisen emot sura 4:157-158 är överväldigande.

---

(1) Tacitus, Cornelius. The Annals of Imperial Rome. Neeland Media LLC. Kindle Edition, 2009, s. 216.

(2) Ehrman, Bart D. Did Jesus Exist?: The Historical Argument for Jesus of Nazareth. HarperOne. Kindle Edition, s. 12.

(3) http://www.earlychristianwritings.com/text/greatseth.html