Gör dig en ark av goferträ, inred den med kamrar och bestryk [kafar] den med jordbeck [kofer] både på insidan och utsidan.

Noa utgör en av många profetiska förebilder på Jesus i GT. I 1 Mos 6:14 finns en profetia om Jesu försoningsverk som bara kan ses utifrån den hebreiska texten. Substantivet kofer (כֹּפֶר) som översätts med ”jordbeck” kommer av verbet kafar (כָּפַר) som har betydelsen ”försona”.

Kroppens liv är i blodet, och jag har gett er det för altaret, för att bringa försoning [kafar] för era själar. Det är blodet som bringar försoning [kafar] genom själen som är i det. (3 Mos 17:11)

Att det står kafar i 1 Mos 6:14 kan därför tolkas, metaforiskt, som att Noa utförde en försoningshandling när han beströk arken. Han beströk den med jordbeck (kofer). Det hebreiska ordet kofer har även betydelsen ‘lösepenning’.

Ingen kan köpa sin broder fri eller ge Gud lösepenning [kofer] för honom. (Ps 49:8)

Såsom Noa, metaforiskt, utförde en försoningshandling genom att bestryka arken med lösepenning, så utförde även Jesus en försoningshandling genom sin död och uppståndelse. Hans blod (lösepenningen) har blivit vår räddning. Observera att det bara var de som befann sig inuti arken (i försoningen) som blev räddade. De som befann sig utanför överlevde inte syndafloden. När Jesus talade om Noa talade han om sin andra ankomst.

Så som det var på Noas tid, så ska det vara under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Då kom floden och gjorde slut på dem alla. (Luk 17:26-27)

När Jesus kommer tillbaka är det bara de som befinner sig inuti hans försoningsverk som blir räddade. Resten går förlorade, såsom det var på Noas tid.