Den som syndar ska dö. En son ska inte bära sin fars missgärning, och en far ska inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet ska vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet ska vara hans egen.
Denna vers används inom judendomen som argument för att Jesus inte kan ha dött för våra synder. Om ”den ogudaktiges ogudaktighet ska vara hans egen” hur kan då Jesus vara vårt syndoffer? Det är en berättigad fråga? Faktum är att de äldre rabbinerna säger att en rättfärdig människa visst kan dö för andras synder. Rabbi Berel Wein skriver i sin bok:
It was an old Jewish tradition dating back to Biblical times that the death of the righteous and innocent served as an expiation for the sins of the nation or the world. The stories of Isaac and of Nadav and Avihu, the prophetic description of Israel as the long-suffering servant of the Lord, the sacrificial service in the Temple – all served to reinforce this basic concept of the death of the righteous as an atonement for the sins of other men.1
Enligt rabbinerna handlar Abrahams offrande av Isak (Akeidah) helt och hållet om försoning. Rabbinen Yaakov ben Yitzchak Ashkenazi (1550–1625) spekulerar över Abrahams bön till Gud efter att han blivit hindrad att offra Isak.
Abraham said to God, ”You have sworn. Now I too swear – that I will not leave this place until You tell me that You will remember my children when they sin, and let this be an atonement for them, as if I had actually spilled my child’s blood, just as if his ashes lay on the altar.”2
Trots att ”den ogudaktiges ogudaktighet ska vara hans egen” kunde Ashkenazi skriva ”let this (the ‘blood’ of Isaac) be an atonement for them (his descendants)”. För honom var det ingen motsägelse gentemot Hes 18:20. I Talmud ställer en rabbin frågan varför Mirjams död nämns i anslutning till den röda kvigan (19:1-20:1).
Said R. Ammi, Wherefore is the account of Miriam’s death placed next to the [laws of the] red heifer? To inform you that even as the red heifer afforded atonement [by the ritual use of its ashes], so does the death of the righteous afford atonement [for the living they have left behind].3
Såsom den röda kvigan gav försoning, så ger en rättfärdig människas död försoning. I en judisk kommentar står det följande:
When a country rebels against a mortal king, he will kill them all if he is cruel to them; if he is merciful he will kill half of them; if he is filled with mercy, he will cause the great ones among them to suffer … The suffering of the one, can be seen as a suffering of the whole.4
Det är ingen tvekan om att, enligt rabbinerna, en rättfärdig människa kan sona för andras synder. Därför var det inget nytt Paulus kom med när han sade att ”Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna” (1 Kor 15:3).
- Wein, Berel. The Triumph of Survival: The Story of the Jews in the Modern Era 1650-1990. Brooklyn, N.Y. Shaar, 1990, s 14. ↩︎
- Ashkenazi, Yaakov ben Yitzchak. The Weekly Midrash. ArtScroll, Mesorah Publication Ltd, 111. ↩︎
- Talmud, b. Mo‛ed Qatan 28a. ↩︎
- Eisemann, Moshe & Scherman, Nosson. Yechezkel – The Book of Ezekiel. Mesorah Publications, ltd. Appendix III, s. v-vi. ↩︎
forskaiskrifterna.se 