David blev far till Salomo genom Urias hustru. Salomo blev far till Rehabeam … Josia till Jekonja och hans bröder vid den tid då folket fördes bort till Babylon. Efter bortförandet till Babylon blev Jekonja far till Shealtiel, Shealtiel till Serubbabel. (1:6-12)

Inom judendomen används Matt 1:11 som bevis för att Jesus inte kan vara deras utlovade Messias. Anledningen är att namnet Jekonja finns med i hans släktregister. I Jer 22:24-30 uttalar Gud en förbannelse över honom.

Så sant jag lever, säger HERREN: Även om du Konja, Jojakims son, Juda kung, vore en signetring på min högra hand, skulle jag ändå rycka bort dig därifrån. Jag ska överlämna dig till dem som vill ta ditt liv och som du är rädd för, nämligen Babels kung Nebukadressar och kaldeerna … Så säger HERREN: Skriv upp den mannen (Konja) som barnlös, som en man som inte lyckas under sin livstid. För ingen av hans avkomlingar ska lyckas sitta på Davids tron och råda över Juda i framtiden.

Förbannelsen över Jekonja (Konja) var trefaldig: 1) Han skulle vara barnlös. 2) Han skulle inte ha någon framgång under sin livstid. 3) Ingen av hans avkomlingar skulle få sitta på Davids tron och råda över Juda. Eftersom han finns med i Jesu släkttavla, hur kan då Jesus vara den utlovade Messias? Svaret är att Gud upphävde förbannelsen över Jekonja under hans fångenskap i Babylon. Flera judiska källor bekräftar detta. Bland annat står det i Jewish Encyclopedia:

Jehoiachin’s sad experiences changed his nature entirely, and as he repented of the sins which he had committed as king he was pardoned by God, who revoked the decree to the effect that none of his descendants should ever become king.

Det Jewish Encyclopedia uppger låter positivt. Men finns det bibliska belägg för att Gud förlät Jekonja och upphävde förbannelsen över honom? Till att börja med finns det en intressant koppling mellan Jer 22:24 och Hag 2:24.

Så sant jag lever, säger HERREN: Även om du Konja, Jojakims son, Juda kung, vore en signetring på min högra hand, skulle jag ändå rycka bort dig därifrån. (22:24)

På den dagen, säger HERREN Sebaot, ska jag ta dig, min tjänare Serubbabel, Shealtiels son, säger HERREN, och göra dig till en signetring. För jag har utvalt dig, säger HERREN Sebaot. (2:24)

I Jer 22:24 säger Gud till Jekonja att även om han vore en signetring på hans högra hand, skulle han ändå ryckas bort. Men i Hag 2:24 lovar Gud att göra Serubbabel till en signetring. Men det skulle inte fungera om förbannelsen fanns kvar över Jekonja eftersom Serubbabel var hans sonson. I den judiska kommentaren Bamidbar Rabbah (20:20) står det.

He said regarding Yekhonya: “As no man of his descendants will succeed” (Jeremiah 22:30), and it says: “I will overturn the thrones of kingdoms, and I will destroy the strength of the kingdoms of the nations” (Haggai 2:22). “On that day, the utterance of the Lord of hosts, I will take you, Zerubavel son of She’altiel, My servant, the utterance of the Lord, and I will make you like a signet upon my heart.” He abrogated what He had said to his father: “As I live, the utterance of the Lord, for if Konya son of Yehoyakim king of Judah, would be a signet upon My right hand, then from there I would sever you” (Jeremiah 22:24).

För att förstå bakgrunden till detta behöver vi gå tillbaka till Salomo invigning av Templet i Jerusalem några hundra år tidigare.

Om de (Israels folk) syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld och man tar dem till fångar och för bort dem till fiendens land, långt bort eller nära, men de då kommer till besinning i det land där de är i fångenskap och vänder om och ropar till dig om nåd i det land där man håller dem fångna och säger: Vi har syndat och gjort illa, vi har varit ogudaktiga; om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i sina fienders land, dit man fört dem i fångenskap, och ber till dig, vända i riktning mot sitt land, det som du har givit åt deras fäder, och mot den stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn, må du då i himlen, där du bor, höra deras bön och deras rop om nåd och skaffa dem rätt. Förlåt ditt folk vad de har syndat mot dig, och förlåt alla de överträdelser som de har begått mot dig, och låt dem finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att dessa förbarmar sig över dem. Ty de är ju ditt folk och din arvedel, som du har fört ut ur Egypten, den smältugnen. (1 Kung 8:46-51)

Salomo sade att om de ”vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ”, då skulle Gud förlåta dem. Och de skulle ”finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att dessa förbarmar sig över dem”. Och detta uppfylldes på Jekonja (Jojakin) under sin babyloniska fångenskap.

I det trettiosjunde året sedan Juda kung Jojakin hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden på tjugofemte dagen i månaden, tog Babels kung Evil-Merodak – samma år han blev kung – Jojakin, Juda kung, till nåder och förde honom ut ur fängelset. Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babel. Han fick lägga av sin fångdräkt och ständigt äta vid kungens bord så länge han levde. Ett fast underhålla fick han från kungen i Babel, visst för varje dag, ända till sin dödsdag, så länge han levde. (Jer 52:31-34)

En av förbannelserna över Jekonja var att han skulle förbli barnlös. Men även denna förbannelse blev bruten eftersom det står att han fick flera söner under fångenskapen i Babylonien.

Jekonjas söner i fångenskap var: hans son Shealtiel, dessutom Malkiram, Pedaja, Senassar, Jekamja, Hoshama och Nedabja. (1 Krön 3:17-18)

Enligt den judiska traditionen lyckades judiska ledare, som även de blev bortförda till Babylon, övertala Nebukadnessar att låta Jekonja få bo med sin hustru. Och det förklarar hur han kunde få dessa söner. För att summera det hela: att Jekonja finns med i Jesu släkttavla är inget bevis för att Jesus inte är Judarnas utlovade Messias. Detta eftersom den judiska traditionen visar att förbannelsen över Jekonja blev bruten.