En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: “Abraham!” Han svarade: “Ja, här är jag.” Då sade han: “Ta din son Isak, din ende son som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag ska visa dig.” (22:1-2)

För kristna utgör Abrahams offrande av Isak en av Bibelns starkaste profetior om Jesu försoningsdöd. Som kristen tar man detta för givet. Men faktum är att det inte finns något i 1 Mos 22 som säger eller antyder att offrandet av Isak hade med försoning att göra. Det står bara att Gud satte Abraham på prov. Och detta var ett av argumenten min vän (se under Inledning) hade när han ville motbevisa att Jesus var den utlovade Messias. Men när man läser rabbinska kommentarer över 1 Mos 22 (Akeidah = ‘bindande’ [av Isak]) slås man av att Abrahams offrande av Isak handlar helt och hållet om försoning. Rabbinerna menar bland annat att offersystemet i de båda Templen hade sin grund i Isaksoffret.

The ‘binding’ represented total submission to God’s will; Abraham sought to make this concept eternal by bringing an offering now in Isaac’s place, the daily Temple offerings are a national continuation of Isaac’s Akeidah.¹

Anledningen till att man kopplar samman Isaksoffret med de båda Templen är det tematiska sambandet mellan 1 Mos 22:1 och 2 Krön 3:1. Gud befallde Abraham att ”gå till Moria land och offra honom där … på ett berg jag ska visa dig”. I 2 Krön 3:1 står det att ”Salomo började bygga HERRENS hus i Jerusalem på Moria berg”. Båda händelserna utspelade sig alltså på samma plats. Men låt oss gå vidare med 1 Mos 22.

Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak. Själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans. Isak sade till sin far Abraham: “Far!” Han svarade: “Jag är här, min son.” Han sade: “Vi har eld och ved, men var är lammet till brännoffret?” Abraham svarade: “Gud kommer att utse åt sig lammet till brännoffret, min son.” Så fortsatte de sin vandring tillsammans. (22:6-8)

Rabbinerna säger att när Abraham lade veden på Isak var det ”like one who carries on his own shoulder the stake upon which he is to be executed”² Låter det bekant från NT? Vidare säger de att

both Abraham and Isaac came with all their hearts to complete the offering. There was no hesitation, no attempt to seek a reprieve. In every sense except the physical, Abraham did slaughter Isaac and burn his remains as an offering.³

Även här finns en tematisk koppling till NT där Gud och Jesus ”came with all their hearts to complete the offering”. Isak frågade Abraham ”vi har eld och ved, men var är lammet till brännoffret?” (22:7), varpå Abraham svarade: ”Gud kommer att utse åt sig lammet till brännoffret, min son” (22:8). Jag är övertygad om att Johannes döparen hade dessa ord (tillsammans med Pesach-lammet i 2 Mos 12) i åtanke när han sade om Jesus: ”Se Guds Lamm som tar bort världens synd!” (Joh 1:29). Tiden hade kommit för Gud att utse lammet åt sig till syndoffer. Och Jesus var det Lammet. Vidare står det i 1 Mos 22.

När de kom fram till den plats som Gud hade sagt till Abraham, byggde han ett altare där och gjorde i ordning veden. Sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden. Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son (22:9-10)

Här gör rabbinerna en tematisk koppling mellan Abrahams altare och altaret i det andra Templet.

How did they [the Men of the Great Assembly] know where to build the altar [of the Second Temple]? … Rabbi Yitzchok Nafcha said, ‘They saw the ashes of Isaac laying on that place’.⁴

Trots att Isak inte offrades bokstavligen såg de ”the ashes of Isaac laying on that place”. Faktum är att vissa rabbiner tolkar det som att Isak bokstavligen dog: ”As soon as the knife touched his neck his soul fled, but when a voice from the Throne of Glory commanded Avraham not to harm Yitzchak, the soul reentered the body.”⁵ Det finns dock inget stöd för den tolkningen i Bibeln.

Då ropade HERRENS ängel till honom från himlen: “Abraham! Abraham!” Han svarade: “Jag är här.” Då sade han: “Lyft inte din hand mot pojken och gör inte något mot honom. Nu vet jag att du fruktar Gud, när du inte ens har undanhållit mig din ende son.” (22:11-12)

Nu kommer vi till en mycket intressant del av Isaksoffret. Ett vanligt argument emot Jesus som den utlovade Messias inom judendomen är att en människa inte kan dö för andra människors synder, utan ”den ogudaktiges ogudaktighet ska vara hans egen” (Hes 18:20). Men likväl finns det en utbredd uppfattning bland rabbinerna att en rättfärdig människa kan sona för andras synder (se under Hesekiel 18:20). Och denna uppfattning ses även i Abrahams offrande av Isak.

Abraham then said: ‘Master of the Universe. I swear that I will not descend from this altar until I tell You my petition. You promised me seed through Isaac, yet when You commanded me to sacrifice him I restrained my most natural emotional instincts, and did not hesitate. So, too, when my descendants sin and thereby become oppressed, may you remember this Akeidah. May it be considered before You as if Isaac’s ashes were gathered upon the altar and his blood was sprinkled upon the altar, and may You forgive their sin’.⁶

Här spekulerar rabbinerna över vad Abraham sade till Gud efter att han bivit hindrad att offra Isak. De betraktar Isak som en rättfärdig människa och vars blod sonade för de efterlevandes synder. Enligt en judisk midrash (ca. 200 e.Kr.) över 2 Mosebok gör författaren en intressant koppling mellan Isaks blod och blodet på dörrposterna i Egypten.

”I shall see the blood”: I shall see the ”blood” of the binding of Isaac, as it is written (Genesis 22:14) ”And Abraham called the name of the place ‘The L–rd will see.'”⁷

Orden ”I shall see the blood” är hämtade från 2 Mos 12:13 där det står ”när jag ser blodet ska jag gå förbi er”. Det var, enligt denna midrash, blodet (metaforiskt) från Isak som räddade Israels barn från dödsängeln i Egypten, och därmed räddade dem från syndens slaveri. På samma sätt har blodet från Jesus räddat oss från vårt syndens slaveri.

1. Zlotowitz, Meir, & Scherman, Nosson. Bereishis – Genesis / A New Translation With a Commentary Anthologized From Talmudic, Midrashic and Rabbinic Sources. ArtScroll Tanach Series. Mesorah Publications, Ltd. 2007, s. 805. ↩︎
2. ibid, s. 794. ↩︎
3. ibid, s. 615. ↩︎
4. ibid, s. 615. ↩︎
5. Ashkenazi, Yaakov Ben Yitzchak. The Weekly Midrash: Tz’Enah Ur’Enah-The Classic Anthology of Torah Lore and Midrashic Commentary. Mesorah Publications, ltd. 1993, s. 110. ↩︎
6. Bereishis – Genesis, s. 802-803. ↩︎
7. Midrash Mekhilta de-Rabbi Ishmael. ↩︎