Författare: Truthseeker

Abraham said to his father Azar, ”Do you take idols for gods? I see that you and your people are in evident error.”

Muhammad gillade att skriva om Abraham, även om hans kunskap om Abraham och hans familj var högst bristfällig. Han uppger att Abrahams far hette Azar, vilket är helt fel. Bibeln är tydlig med att han hette Tera.

Detta är Teras fortsatta historia. Tera blev far till Abram (som senare fick namnet Abraham), Nahor och Haran. (1 Mosebok 11:27)

Abrahams far hette alltså Tera och inte Azar. Att namn kan förändras något mellan olika språk är inte ovanligt. Till exempel har Abraham namnet Ibrahim i Koranen, och Amram har namnet Imran. Men vad gäller Tera och Azar handlar det om två helt olika namn. Så utan tvekan gjorde Muhammad fel när han gav Abrahams far namnet Azar.

I Bibeln har blodet en oerhört viktig funktion vad gäller syndernas förlåtelse. I Nya testamentet skriver Hebreerbrevets författare att ”utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse” (9:22). Detta är ingen nyhet utan den kunskapen fanns redan på Gamla testamentets tid, långt innan Hebreerbrevet skrevs.

Kroppens liv är i blodet, och jag har gett er det för altaret, för att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar försoning genom själen som är i det. (3 Mosebok 17:11)

Men denna viktiga funktion av blodet finns inte i Koranen. Muhammad gjorde allt han kunde för att undkomma ämnet. Som exempel kan nämnas sura 2 där Gud befaller Mose att offra en kviga.

Recall when Moses said to his people, ”Allah commands you to sacrifice a heifer.” They said, ”Do you make a mockery of us?” He said, ”Allah forbid that I should be so ignorant.” They said, ”Call upon your Lord to show us which one.” He said, ”He says she is a heifer, neither too old, nor too young, but in between. So do what you are commanded.” They said, ”Call upon your Lord to show us what her color is.” He said, ”He says she is a yellow heifer, bright in color, pleasing to the beholders … neither yoked to plow the earth, nor to irrigate the field; sound without blemish.” (2:67-71)

Här står det att Mose skulle offra ”a yellow heifer, bright in color, pleasing to the beholders”. Men även om berättelsen är hämtad från Bibeln avviker den från den bibliska versionen, något de allra flesta berättelserna i Koranen gör. I det här fallet avviker den på en speciellt viktig punkt.

HERREN talade till Mose och Aron. Han sade: ”Detta är en lagstadga som HERREN har befallt: Säg till Israels barn att de skaffar fram åt dig en röd kviga som är felfri och inte har något lyte och som inte har burit något ok. Ni skall ge den åt prästen Eleasar, och man skall föra den utanför lägret och slakta den i hans åsyn.” (4 Mosebok 19:1-3)

Enligt Koranen skulle Mose offra en gul kviga medan Bibeln säger att den skulle vara röd. För den som inte studerat Bibeln kan denna detalj verka irrelevant. Men Exegeten R. Dennis Cole säger i NAC Pentateuch att

the redness of the cow reflected the color of blood, as did the other sacrificial elements burned with the cow. (1)

Den röda färgen på kvigan symboliserar alltså blodet med dess renande/försonande effekt. Denna viktiga detalj finns inte med i Koranens berättelse. Uppenbarligen har Muhammad inte velat veta av blodets viktiga betydelse, och har därmed också i förlängningen lyckats undvika betydelsen av Jesu offerdöd på korset.

Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. (1 Johannes 4:10)

Jesus dog på korset för att vi skulle få försoning för våra synder, och det är hans blod som gör denna försoning möjlig.

(1) Cole, R. Dennis. NAC Pentateuch, vol. 3B. OakTree Software, Inc, s. 306.

I den hebreiska bibeln (Gamla testamentet) förekommer Guds namn JHWH (Jahweh) mer än 6 800 gånger.

Jag är HERREN [JHWH], det är mitt namn. (Jesaja 42:8)

Du överger inte dem som söker dig, HERRE [JHWH]. (Psalm 9:11)

HERREN [JHWH] är nära alla som ropar till honom, alla som ropar till honom i sanning. (Psalm 145:18)

Men trots att JHWH är det mäktigaste namnet i universum går detta inte att hitta i Koranen. Istället har det blivit ersatt med namnet Allah. Är inte det högst märkligt? Varför skulle Gud säga ”jag är JHWH, det är mitt namn”, för att sedan på 600-talet v.t., utan förvarning, ändra namn till Allah? Ja, varför skulle Gud om och om igen i Bibeln identifiera sig med JHWH för både judar och kristna, för att sedan göra en helomvändning och byta namn till Allah? Nej, detta är helt och hållet ett påhitt av Muhammad och inte något Gud kom på.

Men, kanske några invänder med, Guds namn JHWH finns inte heller i Nya testamentet. Det är sant! Men det beror på att författarna till den grekiska grundtexten till Nya testamentet följde den judiska traditionen att inte uttala Guds namn. Och därför ersatte man JHWH med det grekiska ordet kyrios (=Herre). Detta är anledningen till att det står ”Herren” i svenska översättningar. Men observera att ”Herren” inte är ett nytt namn med avsikt att ersätta JHWH, utan det är en titel som enbart används för att inte uttala namnet. Detta till skillnad mot Koranen där Muhammad valde att byta ut Guds namn mot namnet Allah. Det är en viktig skillnad!

Många, både kristna och icke-kristna, tror att judar, kristna och muslimer tillber samma gudom. Men stämmer det? Min personliga övertygelse är att det inte stämmer. Och nedan ger jag ett antal belägg för att JHWH och Allah inte kan vara densamme.

1. JHWH har valt Jerusalem som den mest heliga platsen på jorden. Allah har valt Mecka.
2. JHWH älskar Israel och det judiska folket. Allah hatar Israel och dess folk.
3. JHWH strider mot Israels fiender. Allah strider mot Israel.
4. JHWH är en Fader för alla som tillber honom. Allah är inte en fader för någon.
5. JHWH har söner och döttrar. Allah har inga barn.
6. JHWH älskar människor innan de gör goda gärningar. Allah älskar dem om de gör goda gärningar.
7. JHWH vill att man tillber honom med sång, dans och instrument. Allah förbjuder denna form av tillbedjan.

Vidare står det i The Encyclopaedia of Islam att

Allāh was known to the pre-Islamic Arabs; he was one of the Meccan deities, possibly the supreme deity and certainly a creator-god. (1)

Allah var en av många gudar i Mecka (Islams heligaste plats) i Saudi-Arabien innan Muhammad grundade Islam. Vidare står det på Columbia International Universitys hemsida att

Allah probably comes from the Arabic compound term “al-ilah,” which means “the god.” It is a generic term for the highest god of the people, and in Arabia it was in use for centuries before Muhammad came on the scene. Apparently it was one of the 360 gods worshipped in the ka’aba in Mecca, and was the chief god for the Quraysh tribe, which was the tribe Muhammad belonged to. (2)

Allah var en av 360 gudar som dyrkades i Ka’aba (Islams heligaste byggnad) i Mecka, och som dessutom var huvudguden för stammen Quraysh, den stam Muhammad tillhörde. Detta bekräftas dessutom av att Muhammads far hette Abdullah (‘Abd Allāh), vilket betyder ”tjänare/slav åt Allah”. Det är knappast troligt att hans Allah var någon annan än den Muhammad senare tillbad i hans nystartade religion Islam. Men, invänder säkert många med, säger inte Koranen att Jesus tillbad Gud som Allah?

He (Jesus) said, ”I am the servant of Allah. He has given me the Scripture, and made me a prophet.” (19:30)

Bara för att Muhammad uppgav i Koranen att Jesus var en tjänare åt Allah, måste inte detta vara sant. Låt oss ta ett exempel från 1 Kungaboken i Bibeln. Efter att Israel hade delats upp i Nordriket och Sydriket på 900-talet f.v.t. fick Nordrikets kung Jerobeam en idé om hur han skulle hindra invånarna att återvända till Jerusalem för att tillbe i Templet. Han lät tillverka två kalvar av guld och lät utropa ”se, här är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land” (1 Kungaboken 12:28). Men bara för att Jerobeam sade att dessa båda kalvar var Israels Gud, betyder inte det att han hade rätt. På samma sätt är det med Allah. Bara för att Muhammad gjorde om en avgud från Ka’aba i Mecka till Bibelns Gud, betyder inte detta att det är sant. Allah, denna avgud från Mecka, kan aldrig bli den Gud Jesus tillbad.

(1) The Encyclopaedia of Islam, vol. I. Leiden : Brill, 1960, s. 406.

(2) https://www.ciu.edu/content/allah-islam-same-yahweh-christianity   2021-07-30

The wife of Imran said, ”My Lord, I have vowed to You what is in my womb, dedicated, so accept from me; You are the Hearer and Knower.” And when she delivered her, she said, ”My Lord, I have delivered a female,” and Allah was well aware of what she has delivered, ”and the male is not like the female, and I have named her Mary.”

Här finns en tydlig anakronism. Det står att Imrans hustru födde Jesu mor Mirjam (Mary, Maria). Imran är den arabiska formen av det bibliska namnet Amram. Men Amrams hustru kan inte ha fött Jesu mor eftersom Amram och hans hustru levde ca. 1 400 år före Mirjam. Det är sant att de fick en dotter som hette Mirjam, storasyster till Aron och Mose, men hon är inte samma person som Jesu mor Mirjam.

Amrams hustru hette Jokebed, Levis dotter, som föddes åt Levi i Egypten. Hon födde åt Amram: Aron, Mose och deras syster Mirjam. (4 Mosebok 26:59)

Det är ingen tvekan om att Muhammad blandade ihop dessa båda Mirjam och därför skapade ett stort anakronistiskt fel i Koranen. Att det handlar om ett anakronistiskt fel styrks även av det faktum att Mirjam, Jesu mor, omnämns som syster till Aron i sura 19:27-28 (se under Sura 19:27-28). 

Pharaoh’s household picked him (Moses) up, to be an opponent and a sorrow for them. Pharaoh, Hamaan, and their troops were sinners. Pharaoh’s wife said, ”An eye’s delight for me and for you. Do not kill him; perhaps he will be useful to us, or we may adopt him as a son.” But they did not foresee.

The Hereafter is better, and more lasting. This is in the former scriptures. The Scriptures of Abraham and Moses.

Här talas det om Abrahams skrift(er). Men problemet är att det inte finns några skrifter författade av Abraham, åtminstone inga som man känner till. Det är möjligt att Muhammad syftade på böcker som Abrahams testamente (eng. Testament of Abraham) och Abrahamsapokalypsen (eng. Apocalypse of Abraham). Men dessa är inte författade av Abraham utan är pseudepigrafer (skrift som uppges vara skriven av en viss [känd] person utan att vara det). Både Abrahams testamente och Abrahamsapokalypsen dateras till någon gång mellan år 70 och 150 v.t., alltså nästan 2 000 år efter att Abraham levde.

Let man consider what he was created from. He was created from gushing liquid. Issuing from between the backbone and the breastbones.

Enligt Koranen skapades människan av ”gushing liquid”, som utgår från mellan ryggraden och bröstbenen. Men vad betyder det? Låt oss konsultera den respekterade muslimska kommentaren (tafsir) Ibn Kathir.

(Proceeding from between the backbone and the ribs.) The backbone of the man and the ribs of the woman. It (the fluid) is yellow and fine in texture. The child will not be born except from both of them (i.e., their sexual fluids). (1)

Det är ingen tvekan om att ”sexual fluids” handlar om sperma. Det finns ingen annan vätska som behövs för att ett barn skall bli till. Både mannens och kvinnans sperma behövs alltså för att ett barn skall bli till. Orden påminner om sura 76:2: ”We created man from a liquid mixture.” Muhammads trodde att mannens sperma kommer från ryggraden, samt att kvinnor har sperma som kommer från deras revben. Uppenbarligen visste inte Muhammad varför han hade testiklar. Från ett modernt medicinskt perspektiv är det häpnadsväckande att han kunde tro som han gjorde. Men faktum är att vissa läkare under historiens lopp har haft denna uppfattning.

Hippocrates and Galen preferred to describe human conception as occurring from two ”seeds,” though they differed slightly on the relative importance of each contribution. In this model, both men and women produced semen. (2)

Muslimer hävdar ofta att Koranen är en vetenskaplig bok. Men det är omöjligt att kalla sura 86:5-7 för vetenskap. Muhammads okunskap om hur ett barn blir till ses även i haditherna, bland annat i Sunan an-Nasa’i.

It was narrated that Anas said: The Messenger of Allah said: ”The man’s water is thick and white, and the woman’s water is thin and yellow. Whichever of them comes first, the child will resemble (that parent).” (Volume 1, Book 1, Hadith 200)

Muhammad trodde att om mannens sädesuttömning sker före kvinnan, då kommer barnet att likna honom. Men om kvinnans sädesuttömning sker före mannen, då kommer barnet att likna henne. Detta är absolut inte vetenskap. Långt därifrån!

(1) http://www.quran.com/86:5/tafsirs/en-tafisr-ibn-kathir

(2) http://www.stanford.edu/class/history13/earlysciencelab/body/femalebodypages/genitalia.html

The Hour has drawn near, and the moon has split. Yet whenever they see a miracle, they turn away, and say, ”Continuous magic.”

Muslimer vill gärna göra gällande att Muhammad gjorde mirakler, som i det här fallet när han sade sig ha delat månen i två delar. För 1 400 år sedan var det lätt att lura människor eftersom man inte hade tillgång till teleskop. Men idag, med hjälp av de många rymdorganisationer som finns runtom i världen, är detta omöjligt. Forskaren Brad Bailey vid NASA Lunar Science Institute (NLSI) säger att 

no current scientific evidence reports that the Moon was split into two (or more) parts and then reassembled at any point in the past. (1)

Enligt Bailey finns det inga vetenskapliga belägg för att månen någon gång skulle ha delats i två delar och sedan förts samman igen. Det bör även tilläggas att det enligt islam inte var en liten, diskret delning av månen som skedde. Enligt hadithen Sahih al-Bukhari kunde man se berget Hiram mellan de båda månhalvorna. 

Narrated Anas bin Malik: The people of Mecca asked Allah’s Apostle to show them a miracle. So he showed them the moon split in two halves between which they saw the Hiram’ mountain. (Volume 5, Book 58, Number 208)

Hade Muhammad lyckats dela månen på ett så markant sätt, skulle inte detta ha kunnat ske obemärkt bland de många astronomer som fanns på den tiden. Men tystnaden från dem talar sitt tydliga språk.

The Romans, Greeks, Egyptians, Persians, Chinese and Indians had avid astronomers who should have seen this event and recorded it in their histories. The complete absence of any such historical record from other civilizations contemporary to Muhammad is presented as a strong indication that the event described in scripture never happened. (2)

Allt detta gör att trovärdigheten för sura 54:1-2 faller, och därmed Koranen som helhet. För hur kan Koranen vara Guds slutliga uppenbarelse om Muhammads delning av månen var en bluff? Det bör även nämnas att Koranen själv vittnar om att Muhammad inte gjorde några mirakler.

Those who disbelieve say, ”Why was a miracle not sent down to him (Muhammad) from his Lord?” You are only a warner, and to every community is a guide. (13:7)

They (the transgressors) say, ”Why does he (Muhammad) not bring us a miracle from his Lord?” Were they not given enough miracles in the former scriptures? (20:133)

Det stämmer att det finns ”miracles in the former scriptures”. Men däremot finns det inga i Koranen. Och eftersom det inte finns några mirakler i Koranen, då är det uteslutet att Muhammad skulle ha delat månen i två delar. Som sagt, det var lätt att lura folk för 1 400 år sedan. Men idag är det mycket svårare.

(1) https://en.wikipedia.org/wiki/Splitting_of_the_Moon

(2) https://wikiislam.net/wiki/Scientific_Errors_in_the_Quran

He (Abraham) said, ”I am going towards my Lord, and He will guide me.” ”My Lord, give me one of the righteous.’ So We gave him good news of a clement boy. Then, when he was old enough to accompany him, he said, ”O My son (Ishmael), I see in a dream that I am sacrificing you; see what you think.” He said, ”O my Father, do as you are commanded; you will find me, Allah willing, one of the steadfast.”

Även om texten inte specifikt nämner Ishmael, är det ändå honom den handlar om (Isak nämns först i vers 112). Enligt Koranen blev alltså Abraham kallad att offra Ishmael och inte Isak. Men för de som har studerat Bibeln är detta en tydlig motsägelse gentemot 1 Mosebok 22.

En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: “Abraham!” Han svarade: “Ja, här är jag.” Då sade han: “Ta din son Isak, din ende son som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag ska visa dig.” (22:1-2)

Så vilken av de två versionerna stämmer? Är det Koranen eller Bibeln? Eftersom Bibeln skrevs före Koranen bör den bibliska versionen logiskt sett vara den sanna. Ett vanligt motargument bland muslimer är att Abrahams ende son måste handla om Ishmael eftersom han var den äldsta sonen. Men vid tiden för offrandet (1 Mosebok 22) var Ishmael inte en del av Abrahams familj eftersom han strax innan hade blivit fördriven (1 Mosebok 21). Abrahams hade därför bara en son och det var Isak. Guds plan var dessutom att förbundet skulle upprättas med Isak, löftessonen, och inte med Ishmael. Gud hade tidigare sagt till Abraham:

Din hustru Sara ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Isak. Jag ska upprätta mitt förbund med honom, som ett evigt förbund med hans avkomma efter honom. Men också när det gäller Ismael har jag hört din bön. Jag ska välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom mycket. Han ska bli far till tolv hövdingar, och jag ska göra honom till ett stort folk. Men mitt förbund ska jag upprätta med Isak, honom som Sara ska föda åt dig vid denna tid nästa år.” (1 Mosebok 17:19-21)

Det är sant att Gud lovade göra Ishmael till ett stort folk, och ingen kan förneka att muslimerna har blivit ett stort folk, ja, ett mycket stort folk. Men likväl skulle förbundet upprättas med Isak. Att det var Isak och inte Ishmael som Abraham blev kallad att offra stämmer även med Nya testamentet.

I tron bar Abraham fram Isak som offer när han blev satt på prov. Sin ende son bar han fram, trots att han hade fått löftena och Gud hade sagt till honom: Det är genom Isak din avkomma ska räknas. Abraham räknade med att Gud hade makt att till och med uppväcka från de döda, och därifrån återfick han honom också, bildligt talat. (Hebreerbrevet 11:17-19)

Summan av allt detta är att Koranens version är felaktig. Det var Isak (löftessonen) och inte Ishmael som Abraham blev kallad att offra. Och därför är det ingen tvekan om att sura 37 är en korrupt version av den bibliska.