Kategori: Okategoriserade

Did you know that the People of the Cave and the Inscription were of Our wondrous signs? When the youths took shelter in the cave, they said, ”Our Lord, give us mercy from Yourself, and bless our affair with guidance.” Then We sealed their ears in the cave for a number of years … They stayed in their cave for three hundred years, adding nine. (18:9-25)

I denna sura berättas om några ungdomar som tog skydd i en grotta och blev kvar där i 309 år. Vilket mirakel! Ja, om den är sann. Men till att börja med kommer inte denna berättelse från Bibeln. Det är alltså inte en bekräftelse av någon tidigare biblisk händelse, vilket Koranen gärna vill göra gällande (sura 2:101; 10:37). Så var fick Muhammad denna berättelse från? Den kommer från en kristen legend i mitten av det tredje århundradet v.t. och som handlar om sju kristna ungdomar som flydde undan den romerska förföljelsen under kejsar Decius. De tog sin tillflykt till en grotta utanför Efesus där de somnade. Grottan förseglades av kejsaren och ungdomarna glömdes bort i cirka 300 år. Ägaren av marken (cirka 300 år senare) lät öppna grottan och fann de sju ungdomarna sovande. De vaknade och trodde att de bara hade sovit ett dygn. Som sagt, detta är en kristen legend och ingen sann historisk händelse.

Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång och lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som väntar de gudlösa. Men han räddade den rättfärdige Lot, som plågades av de laglösas lössläppta liv. Den rättfärdige som bodde bland dem plågades nämligen dag efter dag i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde. Herren förstår alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och hålla de orättfärdiga i förvar under straff fram till domens dag. Det gäller särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren.

Frågan är hur den grekiska texten skall översättas. Är det som man gjort ovan, d.v.s. ”Herren förstår alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och hålla de orättfärdiga i förvar under straff fram till domens dag”, eller som Helge Åkeson har gjort.

Så vet Herren att rädda (de) gudaktiga från frestelse, men förvara (de) orättfärdiga till domens dag till att straffas.

Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden. I Anden vilken han gick bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset, för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes. I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten.

Visar orden ”i Anden vilken han gick bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset, för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar”, att det finns en medveten tillvaro efter dödsögonblicket? Om ja, vad gör vi då med de texter i GT som visar att sheol (hades) är en plats där det inte finns något medvetande?

Vänd tillbaka, HERRE, rädda min (David) själ, fräls mig för din nåds skull. Ty i döden tänker ingen på dig, vem tackar dig i dödsriket [sheol]? (Ps 6:5-6) 

I graven [sheol] dit du går kan man inte verka eller tänka, och där finns ingen kunskap eller vishet. (Pred 9:10)

Dessutom, var fick Petrus sin inspiration när han skrev sina ord? Hämtade han inspiration från GT eller från någon annan källa? Exegeten J. Ramsey Michaels skriver i sin kommentar av 1 Petrusbrevet att

there is agreement on virtually all sides that Jewish traditions about Enoch (occasioned by Gen 5:24), especially IEnoch, have influenced Peter’s thought (and possibly his language) at this point. “Spirits” is used in IEnoch for the souls of the dead. (1)

Enligt Michaels, och de flesta exegeter, hämtade Petrus sin inspiration från 1 Henoksboken. Och det förvånar säkert många eftersom man som troende gärna vill hävda att allt i Nya testamentet har sin grund i Gamla testamentet. Men uppenbarligen är det inte så enkelt. Men vilka är dessa fängslade andar Petrus nämner om? Michaels uppger något förvånande att 

the closest parallel in IEnoch to the “spirits” in 1 Peter is probably to be found in 15.8–10: “But now the giants who are born from (the union of) spirits and the flesh shall be called evil spirits upon the earth, because their dwelling shall be upon the earth and inside the earth. Evil spirits have come out of their bodies . . . They will become evil upon the earth and shall be called evil spirits. The dwelling of the spiritual beings of heaven is heaven, but the dwelling of the spirits of the earth, which are born upon the earth, is in the earth.” (2)

Om det Michaels säger stämmer, att andarna är avkomman från de fallna änglarna och människornas döttrar (jmf 1 Mos 6:1-4), då handlar alltså inte 1 Petr 1:18-20 om att vanliga människor går in i en medveten tillvaro efter dödsögonblicket.

---

(1) Michaels, J. Ramsey. 1 Peter, vol. 49 (Word Biblical Commentary). Thomas Nelson, Inc, 2006, s. 208.

(2) ibid.

Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, skall det vara vid tidsålderns slut. Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Då ska de rättfärdiga lysa som solen i sin Fars rike. Hör, du som har öron!

Det är lätt att bli skärrad över orden ”de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder”. Människor skall kastas levande i den brinnande ugnen, för att där gråta och skära tänder. Men var i GT hämtade Jesus inspiration till dessa ord? Han kunde nämligen inte predika ett budskap som var oförenligt med de tidigare skrifterna. Annars skulle han ha varit en falsk profet, och därmed även en falsk Messias. Hårda, men sanna ord! Likväl är det inte helt lätt att hitta en tematisk koppling mellan hans ord och det som står i GT. Orden ”då ska de rättfärdiga lysa som solen i sin Fars rike” är förmodligen hämtade från Dan 12.

De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam. De förståndiga skall då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet, som stjärnor, alltid och för evigt. (12:2-3)

Vad innebär det att vissa skall vakna ”till förakt och evig skam”? Kan dessa ord ligga till grund för Jesu uttalande att ”de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder”? Kanske? Men samtidigt står det ingenstans att den eviga skammen innebär att människor skall kastas levande i en eld.  Och med tanke på att Jes 66:24 talar om att de frälsta en dag ”skall gå ut och se liken av de människor som har avfallit”, är det inte troligt att Dan 12 skulle inbegripa ett mer plågsamt människoöde. Personligen lutar jag åt att den eviga skammen handlar om att skammen blir evig när människorna väl upphört att existera. Eftersom de inte mer finns till kan skammen aldrig omintetgöras. Men om man bortser från Dan 12:2 är Dan 3:6 den närmsta bibliska kopplingen till Jesu ord.

Den staty som kung Nebukadnessar hade låtit ställa upp. När de stod framför den, utropade en härold med hög röst: “Detta är befallningen till er, ni folk och stammar och tungomål: När ni hör ljudet av horn, pipor, cittror, lyror, psaltare, säckpipor och alla andra slags instrument, skall ni falla ner och tillbe den staty av guld som kung Nebukadnessar har låtit ställa upp. Men den som inte faller ner och tillber, han skall genast kastas i den brinnande ugnen.” (3:3-6)

Personligen har jag svårt att se denna text som Guds varning för ett evigt helvete. Det är även extra svårt att förstå varför hans varning skulle bero på enbart Dan 3:6 och 12:2. Men tanke på hur fruktansvärd en sådan plats är borde det finnas mycket tydligare varningar på oräkneliga ställen i GT. Men om sådana inte finns, varifrån fick då Jesus sin inspiration till Matt 13:42? Förmodligen från den mellantestamentliga litteraturen, främst 1 Henoksboken. 

You who have done good shall wait for those days until an end is made of those who work evil; and en end of the power of the wrongdoers. And wait until sin has passed away indeed, for their names shall be blotted out of the Book of Life and out of the holy books, and their (children) seed shall be destroyed forever, and their spirits be killed, and they shall cry and lament in a place that is a chaotic desert, and they shall be burned in the fire; for there is no earth there … I (Enoch) asked one of the holy angels who was with me and said to him: ”What is this bright thing (shining)? For it is not heaven but there was only the flame of a blazing fire, and the voice of weeping and crying and moaning, lamenting, and agony.” And he said to me: ”This place which you see are where the spritis of sinners and blasphemers, and of those who work wickedness, are cast and the spirits of those who pervert everything that the Lord hath spoken through the mouth of the prophets.” (108:2-6)

Kan Jesus ha betraktat 1 Henoksboken som gudomligt inspirerad, trots att den förmodligen inte ens skrevs av den historiske Henok utan av en långt senare okänd författare? Flera inre bevis talar för detta, och därför betraktas också boken inom forskningen som en pseudepigraf. Vidare står det i 4 Esra om de ogudaktigas slutliga livsöde. Men eftersom den skrevs efter Templets fall år 70 är det inte möjligt att Jesus skulle ha hämtat sin inspiration från den, såvida inte dess undervisning cirkulerade muntligt redan på Jesu tid.

The Most High shall be revealed on the seat of judgment, and compassion shall pass away, and patience shall be withdrawn. Only judgment shall remain, truth shall stand, and faithfulness shall grow strong. Recompense shall follow, and the reward shall be manifested; righteous deeds shall awake, and unrighteous deeds shall not sleep. The pit of torment shall appear, and opposite it shall be the place of rest; and the furnace of hell shall be disclosed, and opposite it the paradise of delight. Then the Most High will say to the nations that have been raised from the dead, ”Look now, and understand whom you have denied, whom you have not served, whose commandments you have despised. Look on this side and on that; here are delight and rest, and there are fire and torments.” Thus he will speak to them on the day of judgment. (4 Esra 7:33-38)

Orden ”the pit of torment shall appear” låter förskräckliga, men likväl kan de inte styrkas utifrån GT. Därför är det svårt att använda en sådan text som bevis för ett evigt helvete. Och att Jesus skulle ha hämtat sin inspiration från 1 Henok och 4 Esra istället för GT är för mig en gåta. Men oavsett ger inte denna senare bok några tydliga belägg för den traditionella helvetesläran. 

 

Om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre att du går in i Guds rike enögd än att du har båda ögonen kvar och kastas i Gehenna, där deras mask inte dör och elden inte släcks.

Det är lätt att bli förskräckt över Jesu ord om elden som aldrig släckas. Men var i GT hämtade Jesus sina ord? Han hittade knappast på en ny lära utan någon koppling till de tidigare skrifterna. Tveklöst finns det här en koppling till Jes 66:24.

Liksom de nya himlarna och den nya jorden som jag skapar blir bestående inför mig, så skall era efterkommande och ert namn bestå, säger HERREN. Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall alla människor komma och tillbe inför mig, säger HERREN. Och de skall gå ut och se liken av de människor som gjorde uppror mot mig. Deras mask skall inte dö och deras eld skall inte släckas. De skall vara en vämjelse för alla människor. (66:22-24)

Den plats Jesaja profeterade om, där maskar inte dör och elden inte släckas, låg söder om Jerusalem och var på Jesu tid känd som Hinnoms sons dal. Det var en avskrädesplats där elden ständigt brann, och där man inte bara kastade skräp utan även lik av brottslingar som inte hade någon begravningsplats. Men det var aldrig en plats man associerade med en evig plåga. Lägg märke till Jesajas ord att ”de skall gå ut och se liken av de människor som gjorde uppror mot mig”. Elden skall förtära människor som redan är döda. Det är så vi även bör förstå Mark 9:47-48. Det är döda människor som skall slängas i elden som inte släcks, och det elden inte lyckas förtära tar maskarna hand om. Mark 9:47-48 är alltså ingen profetia om ett evigt helvete utan om en plats där människor skall upphöra att finnas till.

När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra … Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv. (25:31-46)

Detta är en av de mest använda texterna i NT för att ge stöd åt den traditionella helvetesläran, den lära som talar om biljarders, biljarders och åter biljarders år av lidande för ogudaktiga människor. Men likväl finns det en mer trovärdig förståelse av dess budskap. Som vid de flesta fall när man försöker förstå en text är det av absolut nödvändighet att man studerar dess kontext, både den mindre och den större. Låt oss börja med den större. I inledningen såg vi att i Guds rättvisa domslut alltid står i proportion till de synder människan begår. Gud kan t.ex. inte döma en snattare till evig plåga om han är den mest rättvisa domaren som någonsin existerat. Vidare såg vi i inledningen att människan har inte en odödlig själ som kan leva av sig själv för alltid. Läran om själens odödlighet kommer inte från Bibeln utan från grekisk filosofi, närmare bestämt platonismen. Människan är alltså dödlig både till själ och kropp, bortsett från livsanden som vänder åter till Gud som gav den (Pred 12:7). Därför kan inte de som står på människosonens vänstra sida lida i all evighet. Det blir en omöjlighet.  

Vi behöver dessutom utgå från att Jesus undervisade sitt budskap med GT som grund. Därför kan inte hans ord motsäga de skrifter som han själv hade blivit undervisade i. Men var i GT kan vi hitta varningar om det fruktansvärda livsöde getterna går till mötes i Matt 25? Om någon sådan varning inte finns, då behöver vi ändra vår förståelse av texten. Det närmsta som går att hitta är följande:

Liksom de nya himlarna och den nya jorden, som jag skapar, blir bestående inför mig, så skall er avkomma och ert namn bestå, säger HERREN. Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall alla människor komma och tillbe inför mig, säger HERREN. Och de skall gå ut och se liken av de människor som har avfallit från mig. Deras mask skall inte dö och deras eld inte utsläckas. De skall vara en vämjelse för alla människor. (Jes 66:22-24)

Precis som i Matt 25 finns här en eld kopplad till människors slutliga livsöde. Men likväl står det att man skall ”se liken av de människor som har avfallit”. Det är alltså döda och inte plågade människor som befinner sig i elden. Låt oss även studera den mindre kontexten till liknelsen om fåren och getterna. Ja, texten måste ses som en liknelse eftersom det knappast kommer att handla om bokstavliga får och getter vid domens dag. Hur beskriver Jesus den slutliga domen i resten av Matteusevangeliet?

Han (Jesus) har sin kastskovel i handen och skall rensa sin tröskplats och samla sitt vete i logen, men agnarna skall han bränna upp i en eld som aldrig släcks. (3:12)

Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva (förgöra) [apollymi] både själ och kropp i Gehenna. (10:28)

Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, skall det vara vid tidsålderns slut. Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. (13:40-42)

Vid tidsålderns slut skall agnarna (de ogudaktiga) brännas upp i en eld som aldrig släcks. Det handlar alltså här om utplåning och inte evig plåga. Elden som aldrig släcks påminner om Jes 66:24 (ovan). När Jesus talar om att frukta Fadern som kan utplåna både själ och kropp i Gehenna, används det grekiska ordet apollymi som betyder ”förgöra, utplåna”. I sista texten står det först att ogräset skall brännas upp i eld. Sedan säger Jesus att där skall man gråta och skära tänder. Uppenbarligen passerar det en tid mellan att man kastas i elden till dess man bränns upp. De ogudaktiga kan därför inte gråta och skära tänder i all evighet om de är bestämda till att förgöras/utplånas (apollymi). 

I Matt 25:46 säger Jesus att de ogudaktiga ”skall gå bort till evigt straff”. Men det betyder inte att deras plåga är evig. När dessa upphört att existera har straffet blivit evigt i bemärkelsen att det aldrig kan återkallas. För om plågan är evig blir det en motsägelse mot Jesu ord att ”frukta i stället honom som kan förgöra/utplåna både själ och kropp i Gehenna” (10:28). Därför måste plågan i 25:46 vara tidsbegränsad även om straffet är evigt.

När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. De ropade med hög röst: ”Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod”? Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt.

Bevisar denna text att det finns en medveten tillvaro efter dödsögonblicket? Till att börja med bör man vara försiktig med att tolka den bokstavligt eftersom Uppenbarelseboken är full av liknelser. När det står att ”ut ur hans (Jesu) mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med” (Upp 19:15). Skall det förstås bokstavligt att ett skarpt svärd skall komma ut ur Jesu mun? Nej, knappast! Svärdet representerar Guds ord med vilken Jesus skall besegra hednafolken. Dessutom står dessa martyrers livsöden i motsättning till den traditionella kristna läran. Avlidna människor förväntas hamna i Guds rike och inte under en ”möbel” i väntan på den slutliga domen. 

Svaret på Upp 6:9-11 går förmodligen att finna i berättelsen om Kain och Abel. Gud sade till Kain: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken!” (1 Mos 4:10). Abels blod beskrivs här på ett personifierat sätt som ropande till Gud från marken. Enligt GT är blodet synonymt med själen: ”Se till att du inte förtär blodet, ty blodet är livet (själen) [nefesh]” (5 Mos 12:23). Därför är det högst troligt att martyrernas själar i Upp 6:9-11 är deras blod, och det är detta blod som ropar till Gud efter hämnd. Det finns dessutom en gammal rabbinsk kommentar som säger att 

anyone who is buried in the Land of Israel, it is as if he were buried underneath the altar, for all of the Land of Israel is fit for the altar. (1)

Om vi utgår från att martyrerna i Upp 6:9-11 dog i Israel, är det inte osannolikt att även författaren till Uppenbarelseboken tolkade dem som begravda under altaret. Det måste dock betonas att det inte handlar om medvetna varelser utan om blod som konstant ropar till Gud.

---

(1) Avot de-Rabbi Nathan 26:2. https://www.sefaria.org/Avot_D’Rabbi_Natan.26?lang=bi   2021-06-19.

En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: “Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!” Men den andre tillrättavisade honom och sade: “Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” Och han sade: “Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike.” Jesus svarade: “Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.” (23:39-43)

Visar inte orden ”amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset” att det finns en medveten tillvaro efter dödsögonblicket? Inte nödvändigtvis eftersom det finns starka argument emot denna typ av översättning. De tidiga grekiska manuskripten saknade oftast skiljetecken vilket inte alltid gör det lätt för en översättare att veta var dessa skall placeras i en text.

Since the earliest manuscripts of the New Testament are without systematic punctuation, editors and translators of the text must insert such marks of punctuation as seem to be appropriate to the syntax and meaning. (1)

Därför är det fullt möjligt att översätta Luk 23:43 på följande alternativa sätt:

Jesus svarade: “Amen säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset.”

Men om det nu finns två alternativa sätt att översätta denna mening, vad finns det för belägg att just denna senare version skall anses mest trovärdig? Till att börja med förutsade Jesus att ”liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter” (Matt 12:40). Om Jesus skulle vara tre dagar och tre nätter i jordens inre, då var det inte möjligt för honom att vara med rövaren i paradiset samma dag. Vidare sade Jesus till Maria, efter sin uppståndelse, att ”rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern” (Joh 20:17). Tre dagar efter sin korsfästelse hade alltså Jesus fortfarande inte kommit till paradiset. Därför kan inte Jesus ha lovat rövaren att ”i dag skall du vara med mig i paradiset”.

Dessutom är versionen ”amen säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset” mer i harmoni med hur man uttryckte sig på GT:s tid. Det var inte ovanligt att man betonades högtidliga tillfällen med orden ”i dag”.

Detta röse skall idag vara vittne mellan mig och dig. (1 Mos 31:48)

Om ni då försyndar er genom att ni gör er en avgud, ett slags bild, och därmed gör det som är ont i HERRENS, din Guds, ögon och väcker hans vrede, då tar jag idag himmel och jord till vittne mot er att ni snabbt kommer att utrotas ur det land dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning. (5 Mos 4:25-26)

Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva. (5 Mos 30:19)

Samma sätt att betona ett högtidligt tillfälle kan ses även i NT, som när Paulus talade till de äldste i Efesus:

Se, jag vet nu att ni inte mer kommer att se mitt ansikte, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för. Därför betygar jag i dag för er att jag inte är skyldig till någons blod. Jag har inte tvekat att predika för er hela Guds vilja och plan. (Apg 20:25-27)

Detta annorlunda sätt att använda orden ”i dag” visar hur viktigt det är att försöka anpassa vårt nutida tänkande till hur man tänkte på Bibelns tid. Annars blir det lätt missförstånd när man försöker förstå en biblisk text likt Luk 23:43.

---

(1) Metzger, Bruce M. A Textual Commentary on the Greek New Testament. 2nd edition. United Bible Societies, 2006.

We inspired him (Noah): ”Build the Ark under Our observation and by Our inspiration. And when Our decree comes to pass, and the oven boils over, load into it two pairs of every kind, together with your family, except those of them against whom the word has already been pronounced. And do not speak to me concerning those who did wrong; for they are to be drowned.” (23:27)

Enligt Koranen fick Noa befallningen att ta med av djuren två par av varje slag. Men så står det inte i Bibeln. Där finns två uppgifter om antalet djur, och där det först står

av allt levande, av alla varelser, ska du föra in ett par i arken för att de ska överleva tillsammans med dig. Hankön och honkön ska det vara. (1 Mosebok 6:19)

Därefter står det:

Av alla rena fyrfotadjur ska du ta med dig sju par, hanne och hona, men av sådana fyrfotadjur som inte är rena ett par, hanne och hona. (1 Mosebok 7:2)

Bibelkritiker menar att dessa båda texter motsäger varandra eftersom den första texten nämner ett par medan den andra uppger sju par. Men detta är inte nödvändigtvis sant. Den första texten, som nämner ett par, har fokuseringen på hankön och honkön. Den andra, som nämner sju par, har istället fokuset på de rena djuren. Noa fick alltså befallningen att ta med sig ett par av hankön och honkön, och av sådana par skulle sju bestå av rena djur. Koranen motsäger dessa båda bibliska texter. Det var alltså inte två par av varje slag Noa skulle ta med sig i arken, utan det var ett par av hankön och honkön, och sju par rena och ett par orena djur.

Your Lord knows well everyone in the heavens and the earth. We have given some prophets advantage over others; and to David We gave the Psalms. (17:55)

Enligt Koranen gav Gud psalmerna till kung David. Till att börja med bör nämnas att alla psalmerna inte är författade av David, även om de flesta är det. Andra personer som skrivit psalmer i Psaltaren är Mose, Salomo, Asaf, Koras söner och esraiten Etan. Vidare skjuter Muhammad sig själv i foten när han skriver att ”to David We gave the Psalms”, eftersom det finns saker i Davids psalmer som motsäger Koranen.

Jag (David) vill förkunna HERRENS beslut: han sade till mig: “Du är min Son, jag har fött dig i dag.” (Psalm 2:7)

Jag (David) vill prisa Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse. (Psalm 69:31)

Det är allmänt känt att Allah enligt Koranen inte har någon son: ”Praise be to Allah, who has not begotten a son” (sura 17:111). Men detta gör att Koranen vittnar emot sig själv. Den säger å ena sidan att Gud gav psalmerna till David, som säger sig vara född av Gud, samtidigt som Koranen säger att Gud inte har en son. Muhammad verkar inte ha haft koll på Psalm 2 när han skrev (med hjälp av en skrivare) sura 17. Vidare säger David i Psalm 69 att han vill prisa Guds namn med sång. Men detta sätt att ära Gud finns inte i Koranen. Den är helt tyst vad gäller lovprisning med sång, dans och instrument.