Inom Islam finns det inga som helst tvivel på att Gud har sänt Muhammad till att vara hans sista profet. Detta är en ”sanning” varje muslim inte får ifrågasätta. Men faktum är att det inte behövs mycket studier förrän man inser att denna ”sanning” inte är någon sanning. Det finns nämligen ett krav som måste uppfyllas för att Muhammad skall kunna vara Guds sista profet, och det är att han, med sin kallelse, måste finnas förutsagd i Bibeln. Om några sådana förutsägelser inte finns, kan han inte heller vara den han utgav sig för att vara. Varför, undrar säkert många? Det finns två anledningar till detta. För det första säger Koranen själv att Muhammad finns omnämnd i Guds Tora och Evangeliet (Johannesevangeliet).

De som följer Sändebudet, den olärde Profeten, som de kan finna omnämnd i sina egna [Skrifter], i Tora och i Evangeliet; och han skall anbefalla dem det som är rätt och förbjuda dem det som är orätt och förklara tillåtna för dem alla goda och nyttiga ting och otillåtet allt som är ont och skadligt och befria dem från deras bördor och lösa dem från de bojor som har bundit dem. De som tror på honom och ärar honom och stöder honom och låter sig ledas av det ljus som åtföljer honom – dem skall det gå väl i händer. (Sura 7:157)

Den andra anledningen till att Muhammad måste finnas förutsagt i Bibeln, är för att Gud aldrig sänder en sådan avgörande historisk person utan att först meddela detta för sitt folk, både judar och kristna. På samma sätt är det med Jesus. Om någon kan bevisa att Jesus inte finns förutsagt i Gamla testamentet kan han omöjligt vara Messias. Och Muhammad är inget undantag från detta krav. När Paulus kom till en synagoga i Berea om vittnade om Jesus, står det att de (judarna) ”forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så”. Dessa judar visste att om Jesus verkligen var deras Messias, måste de kunna hitta honom i dessa skrifter. Och Muhammad är inget undantag från detta krav. Om han är den han utgav sig för att vara måste vi kunna hitta honom i Skrifterna. När Gud gör något stort i historien förkunnar han detta i förväg för sina profeter. 

Jag förkunnar från början vad som skall komma och långt i förväg det som inte har skett. Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan, allt vad jag vill kommer jag att göra. (Jesaja 46:10)

Herren, HERREN gör ingenting utan att ha uppenbarat sin hemlighet för sina tjänare profeterna. (Amos 3:7)

Att Gud ”förkunnar från början vad som skall komma” är fullt logiskt. Om Gud inte berättar för sitt folk vad han planerar göra, kan han heller inte straffa dem för att de inte handlar i enlighet med hans planering. Om därför Gud hade för avsikt att sända Muhammad som sin sista profet, då måste detta finnas förutsagt i Bibeln? Jag kan göra anspråk på att vara Guds sista bibellärare. Men om detta inte finns förutsagt i denna bok blir det bara ett tomt anspråk. 

En vanlig invändning muslimer har mot detta är att judar och kristna har gjort ändringar i Bibeln, och därför går det inte längre att hitta Muhammed där. Visst, varje seriös exeget erkänner att vissa ändringar har gjorts, framför allt i Nya testamentet, av kyrkofäderna. Men det man som muslim missar, och förmodligen inte heller vill veta, är att de flesta ändringar gjordes på 200- och 300-talet v.t., d.v.s. långt innan Muhammad föddes. Ändå står det i Koranen att ”the Unlettered Prophet, whom they find mentioned in the Torah and the Gospel in their possession” (7:157). Eftersom verbet ”find” står i present (nutid) innebär det att han, trots dessa teologiska ändringar, måste finnas i Tora och Evangeliet. Många muslimer gör därför allt de kan för att hitta Muhammed i Bibeln. Låt oss därför se om de har rätt.