Inom judendomen har man två huvudsakliga argument emot Jesus som deras utlovade Messias. Den ena är att Messias inte är Gud. Och där håller jag helt med dem. Gud kan inte vara Messias och Messias kan inte vara Gud. Det är två titlar som aldrig går att förena. Det andra argumentet man har emot Jesus som Messias är att han inte uppfyllde vad som förväntas av Messias. 1) Han skall återupprätta det jordiska kungariket Israel. 2) Han skall samla det judiska folket från exilen till Israel. 3) Han skall återuppbygga Templet i Jerusalem. 4) Han skall skapa fred på jorden. 5) Alla folk skall lära känna den ende sanne Guden.

Det judarna menar är att eftersom Jesus inte uppfyllde dessa saker när han kom för 2 000 år sedan kan han inte vara deras Messias, vilket låter logiskt. Det kristna motargumentet är att Jesus skall uppfylla detta när han kommer en andra gång. Men här menar judarna att det inte finns någon ‘andra ankomst’ i Bibeln. Deras Messias skall komma en och inte två gånger. Vem har rätt? Det står inte bokstavligen i Bibeln att Jesus skall komma vid två olika tillfällen med 2 000 års mellanrum. Men underförstått, metaforiskt, finns det två ankomster på flera olika ställen.

När man skriver om ett sådant här ämne är det lätt att man övertolkar texter för att man måste hitta bevis för två ankomster. Men Paulus säger ”alltså ska man se oss som Kristi tjänare och förvaltare av Guds hemligheter” (1 Kor 4:1). Det finns alltså hemligheter i GT, vilket innebär att dessa inte är uppenbara. De behöver hittas på ett djupare plan. Det finns ett uttryck inom judendomen som kallas ”seventy faces of the Torah” (hebr. Shiv’im panim la-Torah) och innebär att moseböckerna rymmer en oändlig mångfald av tolkningar. Det finns alltså flera olika sätt att tolka dess texter.

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. Gud sade: “Varde ljus!” Och det blev ljus. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon, den första dagen. (1 Mos 1:1-5)

Under den första skapelsedagen sade Gud ”Varde ljus!” Det kan inte ha med solen att göra eftersom den skapades dag fyra. Så vad är det för ljus? Enligt rabbinerna är det Messias ljus.

The Torah tells us, God said, ”Let there be light,” to reveal that God will ultimately illuminate Israel with the light of the Mashiach, of whom it is written, קוּמִי אוֹרִי כִּי בָא אוֹרֵךְ – Arise, shine forth, for your light has come (Yeshayahu 60:1) – the light being, of course, the Mashiach.¹

Det var därför Jesus kunde säga att ”jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Joh 8:12). Det ljus Gud talade ut dag 1 fick en kropp dag 4 (solen). Från Guds perspektiv är en dag som tusen år (Ps 90:4). Från dag 1 till dag 4 i skapelseberättelsen är det 4 000 år. Från det att Gud talade ut budskapet (evangeliet) om Messias dag 1, tog det 4 000 år innan detta budskap (evangelium) fick en kropp. Därefter tar det ytterligare två dagar (två tusen år) innan …

1. Ashkenazi, Yaakov Ben Yitzchak. The Weekly Midrash: Tz’Enah Ur’Enah-The Classic Anthology of Torah Lore and Midrashic Commentary. Mesorah Publications, Ltd. 1993, s. 18 ↩︎