Inom judendomen har man två huvudsakliga argument emot Jesus som deras utlovade Messias. Den ena är att Messias inte är Gud. Och där håller jag helt med dem. Gud kan inte vara Messias och Messias kan inte vara Gud. Det är två titlar som aldrig går att förena. Det andra argumentet man har emot Jesus som Messias är att han inte uppfyllde vad som förväntas av Messias. 1) Han skall återupprätta det jordiska kungariket Israel. 2) Han skall samla det judiska folket från exilen till Israel. 3) Han skall återuppbygga Templet i Jerusalem. 4) Han skall skapa fred på jorden. 5) Alla folk skall lära känna den ende sanne Guden.

Det judarna menar är att eftersom Jesus inte uppfyllde dessa saker när han kom för 2 000 år sedan kan han inte vara deras Messias, vilket låter logiskt. Det kristna motargumentet är att Jesus skall uppfylla detta när han kommer en andra gång. Men här menar judarna att det inte finns någon ‘andra ankomst’ i Bibeln. Deras Messias skall komma en och inte två gånger. Vem har rätt? Det står inte bokstavligen i Bibeln att Jesus skall komma vid två olika tillfällen med 2 000 års mellanrum. Men underförstått, metaforiskt, finns det två ankomster på flera olika ställen.

När man skriver om ett sådant här ämne är det lätt att man övertolkar texter för att man måste hitta bevis för två ankomster. Men Paulus säger ”alltså ska man se oss som Kristi tjänare och förvaltare av Guds hemligheter” (1 Kor 4:1). Det finns alltså hemligheter i GT, vilket innebär att dessa inte är uppenbara. De behöver hittas på ett djupare plan. Det finns ett uttryck inom judendomen som kallas ”seventy faces of the Torah” (hebr. Shiv’im panim la-Torah) och innebär att moseböckerna rymmer en oändlig mångfald av tolkningar. Det finns alltså flera olika sätt att tolka dess texter. Låt oss se på Abrahams offrande av Isak.

En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: “Abraham!” Han svarade: “Ja, här är jag.” Då sade han: “Ta din son Isak, din ende son som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag ska visa dig.” … ”I din avkomma ska jordens alla folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst.” Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba.” (22:1-19)

Om vi studerar hela händelsen metaforiskt hittar vi mer än ”bara” Abrahams offrande av Isak. Det står att Abraham vände tillbaka till sina tjänare och att de gick tillsammans till Beer-Sheba. Var Isak med dem? Kanske, kanske inte. Enligt rabbinerna var han inte med. Så vart tog han vägen? Här kommer en intressant sak. Isak försvinner helt ur bilden ända fram till slutet av kapitel 24 när Rebecka (bruden) kommer till honom. Är det någon som ser kopplingen mellan Jesus och hans brud?

Strax efter Abrahams offrande av Isak står det att Rebecka (profetisk bild på den nya församlingen) föds (22:23), hon som senare skulle gifta sig med Isak (profetisk bild på Jesus). I kapitel 23 dör Abrahams hustru Sara. Fortfarande är Isak i det fördolda (profetisk bild på Jesus hos Fadern). I kapitel 24 sänder Abraham ut sin tjänare (som inte nämns vid namn) för att hitta en brud åt Isak. Och sedan, efter att Rebecka tackat ja till att gifta sig med Isak, dyker han upp igen. Jag ser här, metaforiskt, en tydlig bild på Messias två tillkommelser. Den första gången för att offras som syndoffer (se under 1 Mosebok 22), och sedan en andra gång för att ta emot sin församling (bruden).