Till HERREN, den högt lovade, ropar jag, och jag blir frälst från mina fiender. Dödens vågor omgav mig, fördärvets strömmar skrämde mig. Dödsrikets [sheol] band omslöt mig, dödens snaror mötte mig. I min nöd åkallade jag HERREN, jag ropade till min Gud. Från sitt tempel hörde han min röst. (22:4-7)

David sjöng dessa ord när Gud hade räddat honom från alla hans fiender (samma sång finns i Ps 18). De är förvånansvärt lika den bön Jona bad i fiskens buk.

Jag ropade till Herren i min nöd, och han svarade mig. Från dödsrikets [sheol] buk ropade jag på hjälp, och du hörde min röst … Vattnet omslöt mig ända till halsen, djupet omgav mig … När min själ tynade bort i mig tänkte jag på Herren, och min bön nådde dig i ditt heliga tempel. (2:3-8)

David och Jona var i ett lidande som de likställde med dödsriket (sheol). Och i båda fallen hörde Gud deras böner från sitt heliga tempel. David och Jona utgör tydliga profetiska förebilder på Messias. Personligen ser jag Jesu död, uppståndelse och konungsliga makt i 2 Sam 22. Verserna 4-7 handlar om Messias död. David (liksom Jona) kom metaforiskt till döden/dödsriket. Jesus däremot kom bokstavligen dit efter sitt lidande. När han befann sig i sheol räckte Fadern ut sin hand och uppväckte honom från de döda och ”räddade mig från min mäktige fiende” (djävulen).

Han räckte sin hand från höjden och grep tag i mig, han drog mig upp ur de väldiga vattnen. Han räddade mig från min mäktige fiende … Jag har hållit mig på HERRENS vägar och inte avfallit från min Gud … Jag har varit fullkomlig inför honom och aktat mig för synd. Därför har HERREN lönat mig efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon. (22:17-25)

Fadern uppväckte Jesus från de döda eftersom han hade varit fullkomlig inför honom och aktade sig för synd. Petrus sade att ”Gud har uppväckt honom och löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt för döden att behålla honom” (Apg 2:24). Längre fram i Davids sång ser jag Jesus som konung.

Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem, jag vände inte förrän jag gjort slut på dem. Jag gjorde slut på dem och slog dem så att de inte kunde resa sig, de föll under mina fötter. Du rustade mig med kraft för striden, du böjde mina motståndare under mig. Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förintade jag. (22:38-41)

Jesus förväntas komma tillbaka som konung och strida mot sina fiender. I Ps 2:9 står det om Messias att ”du ska krossa dem (hednafolken) med järnspira, slå sönder dem som lerkärl”. Paulus säger att ”han (Jesus) måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter” (1 Kor 15:25). Därför tolkar jag Davids ord i 22:38-41 som en profetia om den konungsliga Jesus. David avslutar sin sång på följande sätt:

Därför vill jag tacka dig bland hednafolken, HERRE, och lovsjunga ditt namn, för du ger stora segrar till din kung och visar nåd mot din smorde, mot David och hans ätt till evig tid. (22:50-51)

Uttrycket ‘din smorde’ har en tydlig messiansk anspelning (Ps 2:2; Luk 2:26; Apg 4:26; Upp 11:15; 12:10), vilket innebär att texten inte bara handlar om David utan även om den utlovade Messias. Avslutningsvis citerar Paulus 22:50 när han skriver om Jesus till församlingen i Rom.

Vad jag vill säga är att Kristus har blivit de omskurnas tjänare för att visa Guds trofasthet och bekräfta löftena till fäderna, och att hedningarna har fått prisa Gud för hans barmhärtighet, som det står skrivet: Därför vill jag tacka dig bland hednafolken och lovsjunga ditt namn. (15:8-9)

Att Paulus citerar 22:50 med anspelning på Jesus visar att han förmodligen såg 2 Sam 22 i sin helhet som en Messiasprofetia.